Brödupproret i Göteborg den 5:e maj 1917

Många äldre göteborgare drar sig säkert till minnes de händelser som ägde rum lördagen den 5 maj 1917 som författaren och skådespelaren Kent Andersson så livfullt har beskrivit i sin dikt.

Det långvariga krigstillståndet under det första världskriget gjorde att livsmedelsförsöjningen blev värre och värre. Mot slutet av 1916 infördes ransonering av vissa livsmedel, först sockret och sedan kom brödet och någon tid rådde det också totalförbud för spritdrycker. Men för att dryga ut livsmedelsransoneringen så sattes det igång med paltebrödstillverkning, vars produkter fick köpas utan kuponger.

Någon delikatess var paltebrödet inte, men i färsk tillstånd smakade det faktist inte så illa. Det tålde inte någon förvaring och torkade mycket fort och blev då hårt som trä. Minns själv hur folket stod i kö utanför Kooperativa bageriet i lokalen i huset Vegagatan 50  för att få möjligheter att komma över några paltebrödskakor.

Minns också hur far ställde sig i kö vid fem-tiden på morgonen, innan hans arbete började, och fram till sjutiden då han avlöstes av mor. Men även utanför grönsaksaffärerna stod människorna i kö halva natten för att komma över lite grönsaker och då framförallt möjligheten att få köpa ett kok potatis. Men för det mesta fick vi alla ”nöja” oss med kålrötter som under långa tider fick ersätta potatisen.

Livsmedelskommissionens depå på Södra Allaegatan 10 under slutet av första Världskriget.

Livsmedelskommissionens depå på Södra Allegatan 10

Tager man del  av det som skrevs i dåtidens göteborgspress och i tidigare artiklar i ”Vi från Vega” så började egentligen oroligheterna i april 1917 då det anordnades möten lite varstans i Göteborg där man dryftade livsmedelssituationen och från många håll varnade man för oroligheter.

Och den 5 maj kom det som många fruktade. Utanför ett bageri i Majorna samlades tidigt på morgonen ett stort antal människor som pockade på att få köpa bröd utan kuponger. Och när det då började att bli riktigt allvarligt fanns det inget annat att göra för ägaren än att tillmötesgå kraven.

Ryktet om oroligheterna spred sig och folk började vandra till Johannesplatsen där ett möte på förmiddagen skulle hållas och där man enades om att uppvakta dåvarande borgmästaren på Rådhuset för att kräva att få köpa framförallt bröd utan kuponger. Men något svar på kraven kunde givetvis inte borgmästaren ge.

Efter uppvaktingen drog sig folk åt Andra Långgatan till och det berättas att det var kvinnorna som var det mest aggressiva. Målet var här Göteborgs Ångbageri där man krävde at få köpa bröd kupongfritt. Biträderna blev ju skrämda och vågade inget annat än sälja så långt lagret räckte.

”Sen gick vi över Skanstorget mot Asklunds bageri…” berättas ju i Kent Anderssons dikt. Och på Husargatan gick det särskilt våldsamt till. Stora människormassor samlades utanför Olof Asklunds och framställde samma krav om att få köpa utan kuponger. Men här blev det inte fråga om att köpa, utan att taga. Det berättas också att folkmassan stoppade brödvagnarna ute på stan och ryckte åt sig det som fanns i brödväg. Många personer blev anhållna efter bråk med poliserna.

Men det var inte bara brödaffärerna som råkade illa ut. Även många livsmedelsaffärer plundrades, framförallt i Haga där man helt enkelt slog sönder skyltfönstren och kapade åt sig det som var tillgängligt. På kvällen samlades också mycket folk på Järntorget och där de ansvariga för ordningen var tvungna att rekvirera militären från Kviberg för att skingra folkmassan.

Den 5 maj på eftermiddagen blev det också oroligheter på Vegagatan och då främst utanför ”Kopra” som Kooperativa Bageriet kallades. Själv har jag ett litet minne av händelsen. Vi bodde på 43:an mitt för Olivedalsgatan och vågade oss inte längre ut än vid porten där vi på lite avstånd betraktade händelserna.

Så kom då plöstsligt ridande poliser i sporrsträck på Olivedalsgatan upp mot Vegagatan. Poliserna hade råkat ut för stenkastning på Linnegatan och var kanske irriterade. Något upplopp utanför Kooperativa jämfört med vad som inträffade på andra ställen var det inte.

Men min far berättade att mycket folk hade samlats utanför affären och krävde att få köpa bröd. Till att börja med gick det lugnt tillväga. Några trängde sig in i affären och försökte övertala föreståndaren att öppna dörren – av säkerhetsskäl låstes den tidigare på dagen då man befarade uppror även här.

Efter samtal med föreståndaren fanns ingen annan lösning än att öppna affären och sälja allt som fanns att sälja. Efter vad min far berättade uppstod också slagsmål då många människor inte hann att få tag i något bröd. Under tiden hade föreståndaren ringt efter polis men när dessa så småningom anlände hade det hela lugnat ner sig.

Av: Harry Bohman
Källa: Vi från Vega

Kommentarer

Kommentarer

Kommentera gärna!