Fästning för fångar och husvilla

Alla Göteborgs militära befästningar utmed Göta älv har genom tiderna blivit utsatta för svåra militära anfall. Endast Skansen Kronan, som ju ligger en bra bit från älvfåran, har aldrig kommit i skottlinjen för fientliga kanonkulor. Ett par gånger har den dock blivit invaderad. Men då av svenska fångar och bostadslösa göteborgare!

Den kronkrönta skansen på sitt berg högt över Haga ser dock fortfarande ganska bister och otillgänglig ut. Den kallades tidigare för ”Jutesskrämman” och danskarna hade nog ganska stor respekt för den – i varje fall angrep de aldrig Göteborg från söder.

Men den första befästningen i slutet av 1630-talet utgjordes dock endast av jordvallar och var väl då kanske endast avsedd som en förpost mot söder. Den nuvarande Skansen Kronan uppfördes under en tioårsperiod i slutet av 1600-talet. Den var naturligtvis ritad av vår eminent fästningsbyggare Erik Dahlberg.

Erik Dahlberg

Han invigde den också egenhändigt vid midsommartid år 1697. Men för den som med sina bara händer satte all stenen på plats måste det har varit ett ovanligt tungt arbete. Bara att frakta upp den för de branta backarna torde ha varit slitsamt nog.

Raserades

Men eftersom åren gick förlorade såväl Skansen Kronan som Göteborgs övriga befästningar alltmer sin betydelse och år 1806 beslöt regeringen att stadens befästningsverk skulle raseras. Dessa var nerrivna omkring 1840, då endast Skansarnas Göta Lejon och Skansen Kronan samt den senare rivna bastionen på Otterhällan mindre om de gamla försvarsverken.

Skansen Kronan fick, trots att den räddats åt eftervärlden, så och förfalla. Ett slags uppsving fick den dock då Carlstens fästning på Marstrandsön drogs in som straffängelse. Fångarna flyttades nämligen då över till hagaskansen.

Men inte fick de väl det mycket bättre där. Fångarna gick omkring i grå tröjor med bokstäverna L F på ryggen, vilket var en förkortning för det bistra ordet livstidsfånge. En del av fångarna var dock så pålitliga, att de i en fångknekts sällskap tilläts uträtta ärenden nere i staden. Bland dem befann sig även den på sin tid riksbekanta stortjuven Lilja. På stojande barns fråga vad bokstäverna L F betyde fick de då ofta svaret: ” Leve Friheten!”. En av de fångarna var också den, trots allt, ”hygglige barnmördaren” Martin Arosin, som t o m var så bussig att han en gång tillverkade en dockteater av papp åt ett gäng pojkar.

Men redan efter fyra år, år 1858, överfördes fångarna, dels till fästningskön Nya Älvsborg och dels till Varbergs fästning.

Bostäder

Under den stora bostadsbristen år 1874 fick ett stort antal göteborgare tak över huvudet i Skansen Kronans batterivåningar. Det blev bostäder, om man nu kan kalla dem det, utan alla bekvämligheter. Säkerligen frös uppemot de 300 inhysningarna ganska ofta. Men deras vistelse bakom Skansens Kronans murar blev dock mycket kort.

Bostadsbristen år 1874, Skansen Kronan.

Under avsevärt längre tid bodde vaktmästarfamiljen John Blomgren i en betydligt bättre ombonad bostadslänga av trä strax intill fästningens grå murare. Familjen vistades där från år 1881 till år 1902, då vaktmästaren, tillika regementsskräddarmästare Blomgren avlöstes av ”en kunnig trädgårdsmästare”.  Dennes förnämsta uppgift var att se till att fästningsberget fick träd och grönska.

Men under de 20-tal år familjen Blomgren bodde inom skansens vallar kom en barnaskara till världen. En av dem var simhopparen Gustav, flerfaldig nordisk mästare och deltagare i två OS, Stockholm 1912 och Antwerpen 1920. Till yrket spårvägsman blev han även för göteborgare känd som en duktig amatörskådespelare och teaterledare.

160 kilo guldfärg

Men kronan på Kronan har också en historia. Den kungliga symbolen i ”förgylld” kopparplåt uppsattes år 1889 efter en stor privat insamling. Kronan har en diameter av 3,5 meter och lär vid ett tillfälle har rymt 25 personer, vilka tagit sig dit upp genom den smala, men stabila rökgången.

Plåtkronans förgyllning drar inte mindre än 160 kilo ”guldfärg”.

När en plåtslagare en gång hade ett ärende högst däruppe i kopparkronan lär ett kraftigt åskväder ha dragit över Göteborg. En blixt slog ner i kronan och lär, enligt vad som sägs, ögonblickligen ha dödat mannen. Hans fickur, s k rova, lär enligt samma skröna smälta ner till en metallklump. Det skulle i så fall ha varit den ende man som stupat på sin post i denna aldrig angripna skansen Kronan – ännu ett sevärt museum.

Av: Gunnar W Blomgren

Källa: Vi från Vega

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för "Alla tiders Göteborg" som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!
Det här inlägget postades i Stadens delar och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!