Alelyckeverket

I takt med befolkningsökningen närmades övre gränsen för Delsjöanläggningen och Kallebäckskällans kapacitet pch 1894 togs Alelyckeverket i bruk – Göteborgs tredje vattenanläggning. Alelyckeverket hämtar vatten i Göta älv och har därmed en nästan obegränsad källa i Vänerns vattensystem. Vattnet renades genom att det pumpades upp från Alelyckan till ett befintligt grus- och sandlager och sedan med självtryck rann tillbaka ner till anläggningen. Den här ”infiltrationsanläggningen” användes till 1966 då man började pumpa älvvattnet genom tunnel till Delsjöarna.

Tyfoidepidemier var vanliga i Göteborg fram till mitten av 1920-talet. Vid en undersökningen upptäckte man att epidemier drabbade folk i stdasdelar som fick vatten från Göta älv via Alelyckeverket. Vattenverket började då, 1926, att klorera älvvattnet och efter det försvann epidemierna helt.

1920 fanns det fyra vattenreservoarer i Göteborg – i Landala, Masthugget, Majorna och Lundby. För att de högre belägna delarna av staden skulle kunna vattenförsörjas uppfördes ett antal pumpstationer. Rörnätet byggdes i gjutjärn och avdelades i distrikt som oberoende av varandra kunde stängas av.

Vattenförbrukningen steg snabbt fram till sekelskiftet. Från sekelskiftet fram till omkring 1925 var förbrukningen ganska jämn för att därefter gå över i en markant ökning. Det fanns flera orsaker till den snabbt ökande vattenförbrukningen. Efter det att kloaksystemet hade byggts om under 1910-talet tilläts anslutning av WC till avloppsnätet. Medan Göteborgs invånarantal fördubblades mellan 1920 och 1960, från 201 000 till 403 000, ökade antalet WC 16 gånger, från 4000 till 95 000. Centrala varmvattenanläggningar samt tvättmaskiner och diskmaskiner innebar stigande vattenåtgång och bland industrierna började man så smått förse personalutrymmena med tvagnings- och duschinstallationer.

Källa: Göteborg utbyggnad – Några bidrag till Göteborgs stadsbyggnadshistoria

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för ”Alla tiders Göteborg” som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!

Det här inlägget postades i Vad hände när? och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.