Angel Zapata, artista

I alla städer och byar fanns det original, i alla hamnar fanns det boms.

”Vargen” satt i skansmässen och stoppade pipan, han fyrade på och plattade till tobaken, Capstan Navy Cut, mot flatsidan av tändsticksasken med tre stjärnor på etiketten, drog några bloss och vände sig mot mig och sade ”Finska boms Norska flickor och Svenska tändstickor” det finns i alla hamnar, men finns de i himmelen eller i helvetet, det är frågan. Förr eller senare får man väl reda på det tyckte jag, 15 åring befaren skanskalle, som tidigare seglat för om masten. Nog är det så, men svaret hastar inte vilket är tur för dig, tyckte 130 kilo två meter och tolv centimeter Finsk matros, med ett leende, som tur var. Det var torsdag, vi hade lagt till med M/S Bothnia, i hemmahamnen Göteborg, på morgonen, hemkomna från en resa Medelhavs och Nordafrikanska hamnar. Middagen var just avklarad och nu skulle det göras ”baxtörn” (diska och städa). Torsdagen var alltid extra jobbig med tre tallrikar och bestick samt kantiner och annat. Det fanns inget pentry akterut, så man fick diska i waskrummet, efter det att alla som skulle rundwaska sig var klara. Jag ville i land så fort som möjligt och hem till flickvännen Monika på Hisingen som jag inte sett på åtta månader. Vi hade visserligen varit i Göteborg resan innan, men då hade hon mässlingen och oanträffbar.

Men vem kommer nu då? Jo ”Trampavatten”, en gammal boms som bodde under en presenning på Masthuggskajen ”chillevippen”, hallå dö, svarar jag. ”Ja tar hand om skrapet säger han, ok om du gör baxtörn, vesst no problems. Han har en tom femkilos kaffeburk och en gammal mjölkkruka med sig, i den ena skrapar han ner pannkakor, och i den andra ärtsoppa fläsk och potäter. Även det som kvarlämnats på tallrikarna och brödbrickorna åker med. Härligt, jag kände honom som tidigare och visste att jag kunde lämna allt till honom och gå iland efter rundwask (dusch), och klockan var bara fem. Det fanns boms som seglat och hade heder, men det fanns även de som var tvärtom och dom var så många fler. ”Trampa vatten hade gjort en kort karriär som Jungman, men när den gamla steambåten han var mönstrad i frös fast uppe i Finska viken, tog han sjösäcken, hoppade ner på isen och gick i land. Smeknamnet fick han när styrman frågade efter honom och någon med utländskt påbrå, pekade mot land och sade ”trampa vatten”. Det kallas för rymning och leder ibland till ”stoppad till sjöss”. Runt medelhavet var det ofta vaktman som bommade till sig lite käk mot att hjälpa till i mässen, dom flesta skalade även ”pytsvis” med potatis åt kocken med otrolig finess. Hökarn jublade när han höll upp skalet mot ljuset och konstaterade ”di ä tunna som spindelväv, ”flunkjävlar” som täljer bört skalena mä slidkniva har möet å lära åttå detta”.

I en Spansk hamn, tror det var Valencia, kom en yngre man in i mässen, han var mycket artig och nästan försynt, jag vill minnas att han haltade och hade lite svårt att röra ena armen. Han frågade om han kunde hjälpa till med något och kanske då få något att äta om det var möjligt. För det mesta blev ju svaret Passa tierra rapido, inga boms i mässen, men han såg lite annorlunda ut med sin slitna lappade klädsel och sandaler som var gjorda av repstumpar med sula av bildäck. Ok, ”primero trabacho, lympia el karottas och assiettas sen manchare” blev mitt svar på kolbåtsspanska. Han sken upp och satte igång med disken, och jag gick förnöjt ut på däck och brände i mig en Chesterfield. Efter en liten stund kom han ut och sade ”trabajo finito, benga por aki” (på ett ungefär, jobb gjort kom hit). Jag gick in i mässen och han knäppte upp sin skjorta, och så drog han fram ett set med penslar och några små tuber med färg, en rulle röd tape och några små glasbitar. Me nombre är Angel Zapata, artista Jag skall pintura ett motiva del Toros para dej. Han lade upp sina grejor på bordet och satte i gång, en halvtimma senare var det inglasat och klart. Jag tyckte den var fin så jag ville ge honom ett par Pesetas, men han tackade nej, bestämt. Jag såg honom aldrig mer, men i går när jag läste om fiolmannen och andra celebriteter kom jag att tänka på boms i hamnar, och den lilla tavlan. Det är femtiotre år sedan den dagen i Spanien, men det slog mig att jag alltid tyckt att kvalitén på det han slöjdade till på en dryg kvart var god och hade något visst över sig. Så jag Googlade på namnet, och det visade sig att han finns registrerad som erkänd konstnär och känd för att vara en framstående med motiv från tjurfäktning som specialitet. Men som krassa sanningen är så var ju flertalet fulltatuerade boms inget annat än boms som inte klarade jobbet.

Nu skall man begrunda det faktum att inte dra alla över en kam, för det fanns sjöfolk som for illa under kriget och inte klarade av att mönstra ut igen av fullgoda skäl, men dom har väl alla seglat vidare och fått reda på frågan om boms tändstickor och även i—, well never mind.

Tjuren Zapata

Kommentarer

comments

Jonhy Seger

Om Jonhy Seger

Här följer berättelser från en barndom, ungdom och senare ett sjömansliv. Johny Seger skriver – naturligt och på sitt mycket personliga sätt – om livet i Masthugget och ombord på fartyg med Göteborg i aktern och en besättning med inslag från många delar av världen. Varmt, omsorgsfullt berättat och alltid med ett hjärta i vår stad. En grabb från Masthugget i sitt esse!
Det här inlägget postades i Jonhy's berättelser och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!