Arbetareföreningens hus vid Järntorget

På Järntorgets västra sida – mot Andra Långgatan – byggde Charles Gustaf Lindberg sitt hus under 1860-1862 – och det huset avgränsar än idag torget åt väster. Familjen Lindberg hade tidigare bott i ett trähus på den tomt som Yrkesskolan kom att ligga, och i det gamla huset föddes Charles Felix Lindeberg – han som skänkte vår stad medel så att vi skulle kunna njuta av vackra parker och grönytor.
Minns ni apoteket Svanen som låg i hörnhuset? Sedan kom Panduro Hobby och idag bedrivs restaurangverksamhet här. I andra delar av huset har Wilson & Co och Skandinaviska Banken huserat under många år. I hörnhuset mot Första Långgatan fanns en gång Järn-Sjögren som senare flyttade över gatan, till Järntorgsgatan 4-6.

Nu går vi österut – tvärs över Järntorget – och tittar på ett hus som visserligen inte finns kvar, men det fanns där en gång och vi har sett det på åtskilliga bilder. Arkitekten Victor von Gegerfelt ritade huset som placerades på en tomt som en gång i tiden var betesmark! Det blev en gul tegelbyggnad, med ornament i form av zigzagformade lister (gesimser), rött tegel, täljstensskivor och två stora bikupor. Bikuporna var placerade på de båda gavlarna och skulle symbolisera husets ”själ” – arbetet.
Huset invigdes 1874 och i anslutning till byggnaden kom sju år senare en basarlänga – den stod kvar till 1909. Då byggdes huset till, efter Hans Hedlunds ritningar. Hans Hedlund hade som nyutexaminerad arkitekt arbetat hos von Gegerfelt. Det blev ett enormt komplex och därmed högborg för socialdemokratiska partiet, fackföreningsrörelsen och folkrörelserna. Här residerade även dåvarande Lisebergsdirektören och kommunalmannen Herman Lindholm under åren 1908-1950.

Arbetareföreningens husArbetareföreningens hus efter tillbyggnad – år 1909

En annan bekant verksamhet var naturligtvis Nya Teatern som höll till i huset under 1909-1925. Många av den tidens mest kända skådespelare fick sin utbildning där; Gösta Ekman, Lars Hanson, Gabriel Alw, Georg Blickingberg, Torsten Hammarén, Elsa Carlsson, Karl Gerhard och Mary Johnson – bara för att nämna några. Det var Hjalmar och Concordia Selander som drev teatern, och som teaterdirektör fick han en gata uppkallad efter sig – men det var först 1945 i Kålltorp. Det är nog det enda staden bjudit på – under hans verksamma år var de styrande i staden tyvärr kallsinniga när det gällde att förenkla tillvaron för teaterverksamheten. Ingen uppmuntran åt denna konstart så det slutade med att teatern fick stänga! Men i Arbetarföreningens lokaler spelades revyer och amatörteater – här roades publiken av Zara  Backman, Ludde Gentzel och Rulle Boman – alla tre kända för gamla göteborgare. Nya Teaterns salong blev istället biograf!

Här fanns ytterligare en omtalad och omsjungen person – på postkontoret som låg i huset – postexpeditören Pekka som satte skräck i postens kunder med sitt koleriska temperament! Många historier har cirkulerat om honom;

”Käringen nr 2, likaledes ovetande om vem hon hade att göra med, tillhandlar sig ett 10-öres frimärke och gör en vördsam framställan:
– Skulle inte herrn vilja vara så snäll och sätta på frimärket ock?!
Pekka fick först inte fram ett ljud, eftersom han formligen blåste upp sig. Ögonen såg ut att tränga ut ur huvudet. Så kom till slut utblåsningen, och lyftkranarna vajade ända bortåt Skeppsbron:
– Jo, för all del – Räck ut tungan, käring!”

Ur ”Ludde berättar” 1951

Arbetarföreningens hus revs och ersattes med ett nytt som ritades av arkitekterna Eric Uppling och Erik Fylking. Det storslagna huset dit Ny Tid flyttade in 1959, och vars tidning spelade en stor roll för det socialdemokratiska partiet och för Göteborg i övrigt. Tidningen grundades redan 1892 av Fredrik Sterky (1860-1900) – och genom redaktionen passerade en del prominenta personer, inte minst Per Albin Hansson. Tidningen gick dock mot ett håll som många andra dagstidningar gjorde – mot döden! Nedläggningen ägde rum den 14 juni 1966. Dagen efter tog tidningen Arbetet över lokalerna, men huset har trots alla förändringar allmänt kallats Ny Tid-huset.

Redan vid tiden för Arbetarföreningens hus kunde man från fönstren blicka ner på torget och beundra ”De fem världsdelarna”, eller vad vi i dagligt tal kallar Järntorgsbrunnen, skulpterad av Tore Strindberg.  Där sitter sedan 1927 fem nakna flickor runt brunnen och symboliserar de fem världsdelarna – eller kontinenterna; Amerika, Europa, Asien, Afrika och Australien/Oceanien.
Innanför det gjutna brunnskaret lär finnas ett trettiotal gamla järnstämplar, ritade efter en stämpelbok från 1845. Flickorna är gjutna i brons.
Brunnen gör oss uppmärksamma på järnvågsepoken – då svenskt järn banade väg över haven. Mer om detta kan du läsa på; http://www.alltidgot.com/jarntorget-historia/ Konstverket blev möjligt tack vare donation ur fonden efter Charles Felix Lindberg, han som föddes i ett gammalt trähus – alldeles nära torget.

 

Om Maya Hedberg

Kort biografi - Maya Hedberg Född i Landala, Göteborg. Uppvuxen i Guldheden. Slumpen förde mig tidigt till Italien som blev ett land jag gärna återvänder till. Som utredare/planerare inom sjukvården Göteborg och Västragötalandsregionen har jag en lång erfarenhet av skrivande – vandrat genom förvaltningens alla byråkratiska vindlingar. Sedan några år tillbaka blev skrivandet mer fritt och berättande – särskilt om företeelser i livet och i synnerhet om historia. Prövat olika skrivsätt inom olika genre - lärde mig att skriva om, på ett mer personligt sätt för att förhoppningsvis ta tag i läsaren – och fånga intresset för vår egen historia, vårt ursprung.
Det här inlägget postades i Stadens delar och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!