Bengt Lidner

Ett porträtt av Bengt Lidner.

Ett porträtt av Bengt Lidner.

När Lidner var tre år dog hans far och när han var fjorton år dog modern. Mammans död kom att sätta djupa spår i den känslige pojkens själ. Som vuxen skald hyllade han ofta moderskärleken som det högsta, och en stark modersdyrkan gör sig synlig i poesin. Styvfadern gifte om sig med en ung flicka, inte mycket äldre än Bengt Lidner själv. Förhållandet mellan honom och styvmodern blev dåligt,och hans sorg och saknad var stor. Ynglingen skickades till Lund för fortsatta studier, som dock snabbt avbröts då styvfadern fått kännedom om att Lidner betett sig ohyfsat och supit. Istället skickades han ut till sjöss, men lyckades rymma när fartyget nått Kapstaden. Ett tag levde så skalden bland bergen, helt ensam i svält och bedrövelse, för att slutligen ta sig tillbaka till Sverige.

Några månader senare for han på studieresa till Tyskland och studerade såväl tysk som grekisk och romersk litteratur. Väl hemma igen gjorde han intryck på Gustaf III och sändes, genom denne, till Paris för att bo hos den svenske ambassadören och diktarkollegan Gustav Philip Creutz. Lidner återkallades snart av kungen efter klagomål från Creutz. Det visade sig att den unge skalden varit alltför klåfingrig; han hade bl a stulit ett par byxor av ambassadören samt även bestulit honom litterärt på en del dikter. Med några hyllningsverser till Gustaf III lyckades Lidner dock bevara kungens bevågenhet.

Magasinsgatan 7, år 1958.

Magasinsgatan 7, år 1958.

Thomas Thorild.

Image via Wikipedia

Lidner fick aldrig något permanent ekonomiskt stöd av kungen. Poetens alkoholkonsumtion var inte ringa, varför han ganska snart blev utfattig och hamnade i misär. Hans dikter är, liksom hans liv, stormiga och dramatiska. 1700-talet var sentimentalismens och de överdrivna känslostormarnas århundrade. Genom detta förebådade det romantiken som skulle komma i början av 1800-talet. Författare som Goethe och Rousseau, i Sverige Lidner och Thomas Thorild, var känslosamhetens apostlar. I denna sentimentalism kan man skönja tre ofta återkommande motiv. Det första handlar om unga oskyldiga kvinnor som hamnat i nöd av olika anledningar. Det andra rör sig om familjebandens styrka och här beskrivs sådant som återförening och försoning mellan föräldrar och barn.

Minnesplattan på Magasinsgatan 7 i Göteborg.

Minnesplattan på Magasinsgatan 7 i Göteborg.

Phan studied the works of Enlightenment philos...

Image via Wikipedia

Det tredje kan vi kalla generositetens tema och det handlar då om både materiell (bortskänkande av egendom) och själslig (att ge förlåtelse) generositet. Dessa teman återkommer gång på gång i Lidners diktning. Han ville väcka starka känslor, helst så starka att läsaren rördes till tårar. Medlidandet har därför en stor roll i den lidnerska poesin och ‘usling’ (i betydelsen stackare) är ett nyckelord. I intresset för de lidande finns ett inslag av narcissism; att känna deltagande med de arma gav läsaren en viss tillfredsställelse. Han fick tillfälle att känna sig god. Lidner förebådar också en ny samhällelig värdeskala, när han vänder blicken från de lyckligt lottade och mot de mindre bemedlade:

Långt bort I stolta Slott, er höjd mig icke rör;
kom ömhet och mig fram till uslas kojor för:
till graven där en far sin enda dotter gråter,
till Zephis som har mist sin oskuld och sitt hopp,
till själva lastens gräns, där ynglingen förlåter
sin Gud, sin Dygd, sin Mor, och stupar i sitt lopp.
Till dig min arma olycks-nästa
vill jag med denna lutan gå
för att av ömhet gråta få;
var tår som ned från ögat flyter
till slut sig i en pärla byter
att i min
Urna infäst bli.

(ur Ömheten 1781)

Lidner var vad man idag skulle kalla en bred författare. Han skrev texter av mycket olika slag. Förutom de känslosamma dikterna finns bl a skämtsamma kåserier, prosafabler och fragment med realistiska vardagsinblickar. Dagens händelser var ett stoff som Lidner gärna använde sig av, så t ex i dikten Grevinnan Spastaras död.

Stoffet hämtades från en artikel i Stockholms Posten den 30 maj 1783, vilken handlade om jordbävningen i Messina och om en ung mor som dog då hon försökt rädda sin lille son ur ett sammanrasande hus. Innehållsmässigt, men framförallt stilmässigt, är dikten oerhört dramatisk. Med utrop och effektfulla pauser visar berättarjaget hur chockad han är. Det är genom hans reaktion vi upplever katastrofen:

Gud — Ack! rädda mig – Hur jag förskräckes!
Hemsk av nattens djup jag betäckes.
Det blixtrar — vad gnistror de spritta, de spraka:
väsande svavel-regn störta sig ner.
Darrande jordens inälvor braka;
dess grundvalar skaka,
hon vrålar, spyr eld – nu öppnar hon sig —
Gud! Nådig, barmhärtig, förbarma dock dig!

Denna dikt pekar framåt mot våra stora romantiska poeter på 1810- och 20-talen såsom Atterbom och Stagnelius. Den senare skulle komma att skriva några av vad som kallats Sveriges vackraste dikter. Men då var Bengt Lidner borta sedan länge. Han dog i misär år 1793 endast trettiofem år gammal.

Av Katarina Sjöstedt

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för "Alla tiders Göteborg" som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!
Det här inlägget postades i Människor då och nu och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!