Evert Taube: Sveriges nationalskald – 1

( Åren 1890-1910)

”Sjöman och Cowboy,Musiker,Artist ,”det kan väl aldrig bli trist”

Evert Taube född 1890 i Göteborg död 1976 i Stockholm var en svensk författare, poet, kompositör, konstnär ,trubadur, och musiker. Han har med rätta kallats 1900-talets Svenska Nationalpoet. Hans sånger och dikter tillhör den svenska nationella visskatten. Han besjöng livsglädjen, idyllen, naturen och kärleken. Hans litterära betydelse däremot har blivit åtskilligt omdiskuterad. Från början enbart betraktad som en folklig trubadur blev han litterärt uppvärderad genom en essä av Lars Forssell i tidskriften Poesi år 1950. Kvar står att hans dikter främst lever som visor genom ett unikt samspel mellan ord och melodi. Inte minst manifesterat genom hans egna framträdanden som folkkär estradör och trubadur vilket får honom till att räknas som en av 1900-talets Svenska nationalskalder och nationalpoeter.

Hans rika produktion består av både prosa och poesi, teckningar och målningar, men det är för sina visor och sånger som han är mest känd för i vårt land. Hans prosa omfattar bland annat reseskildringar och romaner. Han har också skrivit en stor mängd poesiverk, artiklar och dramatik. Utöver sin fem års vistelse i Argentina har han inspirerats av Bohuslän, Stockholms skärgård och Medelhavet i form av Ligurien och Provence. Framförallt är det naturskildringarna i hans visor som har gjort honom så älskad .

Författaren, kompositören och konstnären Evert Taube föddes den 12 mars 1890 Han kommer sju dagar gammal med modern till Vinga i Göteborgs skärgård där han växte upp på fyrmästargården . Han var son till Karl Gunnar Taube – anställd av Lotsverket som fyrmästare på Vinga – och till modern Julia Sofia Jakobsdotter från Strömstad.

Skulptören Bejemark avbildat Bronsskulptur av Evert Taube är placerad på järntorget inte långt ifrån Everts favoritkrog den Gyllena Freden,i naturtrogna färger. Statyn är en gåva från IKEA på företagets ”20-årsdag” år 1985.

Mångsidig

Everts produktion är mångsidig både som konstnär, poet, diktare och musiker men han är framförallt känd för sina visor Han skrev och komponerade under sin livstid flera hundra av dessa..Men observera;: Det är inte bara visor som Evert Taube är känd för. Hans begåvning var inte enbart musikalisk utan i lika hög grad konstnärlig och litterär. Han älskade Sverige som för honom var ett slags evigt sommarland med ängsblommor, blånande sjöar och vikar, öppna landskap, forsande älvar och ständigt gröna skogar. Han kallade detta svenska sommarland för ”Änglamark”.

Den sanna livsglädjens poet

Evert Taube har betecknas som den sanna livsglädjens poet och trubadur. Samtidigt var han en av de mest internationella av våra svenska poeter genom tiderna ,med ett mera händelserikt liv än de flesta av dem . Han var i en och samma person både artist, sjöman, pampasryttare, provencalsk trubadur,sångare och musiker samt en lärd humanist. Han har som sagts kallats en svensk nationalpoet och nationalskald och bevis på detta, fick han under sin levnad mottaga många äresbetygelser på.

År 1950 erhöll han Svenska Akademiens Bellmanpris på sin 60-årsdag .1959 fick han Sällskapet De Nios stora pris År 1960 blev han hedersmedlem i SKAP . På sin 70-års dag (1960) tilldelades han den Kungliga utmärkelsen Illis Quorum .1962 erhöll han Gustaf Fröding-stipendiet. 1966 utsågs han till Filosofie Hedersdoktor vid Göteborgs Universitet . 1970 blev han invald som ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien 1973 fick han mottaga Stockholms stads hederspris SKAP:s stipendiefond.

I fem olika del-artiklar skall jag–kronologiskt och tidsmässigt- söka ”spegla” Evert Taubes liv,, hans konstnärskap och hans arbete. Evert fick leva ett mycket spännande och händelserikt liv. Han kom till denna världen den 12 mars 1890 hemma hos farfadern som var anställd som tullförvaltare vid Tullverket i Göteborg och bosatt där i Keillerska Huset ,Stora Badhusgatan 7. Föräldrarna  vistades där vid tiden för hans födelse.

Släkten Taube

Den adliga ätten Taubes släktgren och dess förfäder har sitt ursprung från det medeltida Baltikum där Sverige då hade olika provinser .Flera av dessa kom till Sverige i början av 1800-talet från Finland, där de tjänade den Svenska kronan som ämbetsmän i statsförvaltningen i flera hundra år .(Finland var svenskt från 1200 talet -1809) I den Taubeska släktgrenen finns fortfarande en del manspersoner med adliga titlar. Everts farfarsfar var en s.k.jaktlöjtnant (militär grad) i den dåtida svensk-finska armèn. Hane blev ruinerad i samband med att Finland förlorades av Sverige till Ryssland år 1809. Hela hans förmögenhet gick förlorad och han flyttade i samband med detta till Sverige Den släktgren av den Taubeska som Evert tillhör fick p.g.av detta idogt arbeta sig tillbaka till nya sociala positioner i det svenska samhället.

Everts farfar ; Otto Reinhold Taube flyttade från Haparanda i slutet av 1800.talet till Göteborg, och anställdes där vid Tullverket som s.k. tullförvaltare. Everts far ; Carl Gunnar Taube -blev efter att ha varit sjökapten –anställd som fyrmästare på Vinga och var bosatt där åren 1890-1905 . Vinga var vid den tiden hemvist för både lotsar och fyrfolk. Han gifte sig år 1884 i Kungshamn med Julia Sofia Jacobsdotter från Strömstad , dotter till en kronolots..Tretton barn föds så i den Taubeska familjen.(åtta pojkar och fem flickor) Av Everts bröder blir fyra av dem sjökaptener och lotsar.

Barndom och Uppväxt

Sin barndom och uppväxt tillbringade Evert på Vinga och hans präglades till stora delar identitetsmässigt    av närheten till fartyg, fiske, sjömanslivet och till historier om främmande länder och hamnar . På Vinga bodde vid denna tid fyra andra familjer –utöver hans egen- och öns tio barn hade ett eget skolhus. Egentligen gick man inte vid den tiden i skolan mer än cirka sex månader, men med en så liten skolklass som på Vinga blev skolutbildningen grundlig. Här gick Evert i skola tills det att han fyllde tretton år.

År 1904 – vid fjorton års ålder kom han att studera vid Malmö Borgarskola där han en tid bodde hos sin farbror Axel Taube . Han kom där att ta stort intryck av Axels son Mattias Taube (Everts kusin) som var konstnär. Evert tecknade och målade själv flera motiv från Öresunds stränder och det Skånska landskapet. År 1905 skrevs han in vid Latinläroverket i Göteborg . För sin lärare där berättade han att han tänkte bli konstnär.

Samma år befordrades Everts far till överlots i Lotsverket och familjen flyttade från Vinga till den f.d. disponentbostaden vid Kustens Varv (Majorna) i Göteborg.Vid sexton års ålder fick han gå i lära hos teatermålare Andrésen vid StoraTeatern . På kvällarna tog han dessutom lektioner för Carl Wilhelmson vid Valands målarskola .Men hann trivdes inte där utan tyckte att han inte fick lära sig att teckna och måla på ett riktigt sätt.

I väg till Stockholm

I hastigt mod lånade han därför arton kronor av sin pianolärare .Packar så en väska med kläder, böcker, färglådor och två smörgåsar och tar nattåget till Stockholm för att bli .-enligt honom själv- ”en riktig konstnär”. Den första natten i Stockholm sov han på en bänk på Klara Kyrkogård .Därefter kom han en tid framåt att tillbringa nätterna under ekarna på Djurgården eller på ateljégolven hos olika konstnärer han träffade och lärde känna… Han lyckades få några av sina teckningar publicerade i Dagens Nyheter och Stockholms Dagblad . På ett besök som han gör på Nationalmuseum ser han där Astri Bergman för första gången hon är då nio år, han är 17 år . 14 år senare förlovar de båda sig i Florens. Hon skall senare bli hans hustru.

Evert blev i Stockholm nära vän med konstnären Olof Thunman som undervisade Evert i arkitektur, konst och poesi .Denne  uppmuntrade honom att söka in på Konstakademien .men för detta behövdes rekommendationer. Evert sökte därför upp prins Eugen -som förutom att vara prins även var en känd målarkonstnär -och visade honom sina alster. Prinsen ansåg att Evert hade anlag och skrev en rekommendation till Gustaf Cederström som var direktör för Konstakademien. Cederström lovade Evert att bli elev om ett år,;”om det blev ordning på hans (Everts) levnadsförhållanden.”

Evert går till sjöss

Everts far ville dock inte understödja sonens konstnärsplaner utan ställde istället nu ett ultimatum tillhonom ; Antingen skulle han studera vidare vid en internatskola eller gå till sjöss .Evert måste nu återvända till Göteborg där han-djupt besviken över faderns beslut- väljer att mönstra ombord på Rederi AB Transatlantics s/s Australic, ett av Sveriges då modernaste ångfartyg. Efter att ha rundat Goda Hoppsudden två gånger upplever han att få se Sydafrika och Ceylon, Röda havet och Suezkanalen.Under arbetet ombord som resan som Jungman (en slags sjöman) försöker han hålla sitt tecknande och skrivande vid liv och skriver långa beskrivande brev om sina upplevelser hem till vännerna och familjen.Det är ur detta brevskrivande han undan för undan utvecklar sin talang för att sedermera kunna dikta, skriva prosa och poesi.

Han blir han ombord på fartyget s/s Australic av kapten Hultgren polisanmäld och falskt anklagad för stöld, men rymmer från fartyget när hon ligger i en hamn i England. där han också gömmer sig för en tid. Med en förfalskad sjömansbok utställd på jungman Alfred Jensen mönstrar han ombord på s/s Noreg av Bergen som styrde kosan till Spanien., Tunis och Sicilien. På våren 1909 mönstrade han av i Hamburg och tog hyra på s/s Verdandi av Råå som lastade trävaror i svenska norrlandshamnar.

Åter i Stockholm men vidare till London och Argentina

I juli samma år kommer han så åter till Stockholm där strax återknyter kontakterna med vännerna i konst närskretsarna och börjar själv, att på nytt teckna och måla. Under den därpå följande vintern bor han en tid i London för konststudier på National Gallery. Pengarna han tjänat som jungman räckte dock inte till för en längre vistelse där och år 1910 mönstrar han ombord på hjulångaren Princess of Wales. Fartyget destination var Buenos Aires i Argentina. Det skulle nu dröja innan han återvände till Sverige. Men mer om detta och om hans tid och vistelse där -som varade i fem år- kan du läsa om i del nr 2.

Källfakta sammanställda från diverse biografier om Evert Taube

av: Rolf Simonsson (Historiker och Folklivsforskare)

Del2 Del3 Del4 Del5