Dalta och Dalten

Martin Alfred Olsson föddes i Tegneby på Orust 1857, senare tog han efternamnet Tengby.
Han var som liten udda såtillvida att han gick mest för sig själv – strövade omkring bland växter och djur. Efter sockenskola och folkhögskola skrevs han in i Lunds Privata Elementarskola där han avlade mognadsexamen 1881 – en bra prestation av en bondpojke –han var uppenbarligen studiebegåvad!
Han genomför och tar examen i juridik-filosofi, men planerna på att bli läkare går om intet på grund av besvär med migrän, så han reser utomlands och arbetar bl a på gummiplantage i Brasilien!
Ytterligare jobb i Colombia och Bolivia, sedan bär det iväg till Nordamerika i försök att vaska guld. 1885 är han åter i Göteborg, och då som en förmögen man. Han gifter sig med Matilda Dahlin från Kärnö i norra Bohuslän. Som lärarinna får hon nu lämna sin tjänst vid Hagaskolan, en lärarinnan skulle vara ogift!
Hon äger fastigheten Snickaregatan 12 och dit flyttar paret. Martin vill ut på äventyr igen så han beger sig till USA och Chicago – tar anställning som journalist på en svensk tidning. Efter några år är han åter i Göteborg. Då har Matilda förvärvat Annedals Pantlånekontor och den kommer att bli en av stadens främsta.
I september 1891 får paret en dotter – och det är nu man börjar undra över deras märkliga läggning! Dottern döps till Prima, Chrispina, Ultina, Miralda, Sibertina och i dopboken antecknas att föräldrarna är okända! Mamman uppges vara 37, fast hon var 39.
Efter bar 18 dagar avlider den lilla flickan i magkatarr, och även i dödboken antecknas att föräldrarna är okända. Året efter föds ytterligare en dotter som döps till Sekunda, Miriam, Filia, Vista, Saleijda. Efter 3,5 månad avlider även detta barn – i hjärnhinneinflammation.

Dalta och Dalten

Matilda fortsätter driva sin verksamhet med pantlånekontoret och Martin ger sig in i tidningsvärlden. Ett misslyckat försök att köpa Göteborgs-Posten resulterar i att han startar egen tidning – Göteborgs Dagblad. Den överlever i fyra månader!
Nu startar Martin fastighetsaffärer och köper ett antal, däribland det vackra huset på Övre Husargatan 23. Ett dekorerat vackert hus som får öknamnet ”Daltas röv” – ornamentet kan än idag beskådas.
Ute vid Hinsholmen köper de mark och bygger villan Marevy. Där bor de under sommartid och där hyr de också ut.
Myndigheter synar deras affärers bokföring och man kommer fram till att alla vinster av kapital och räntor inte upptagits för beskattning. Det återstår en del att önska och de döms till böter. Åklagaren hade begärt fängelsestraff!
Domen slog hårt mot paret Tengby som blir alltmer frånvänt och egenartat. De börjar missköta sin hygien och klädsel. De till och med tigger mat i Saluhallen – iklädda smutsiga och fattiga kläder – nu blev de ”Dalta och Dalten”. Vid ett tillfälle kommer de slarvigt klädda till teater där de köpt de allra dyraste biljetterna. Man ju tänka sig vilka reaktioner det blir bland publiken.

Matilda avlider i februari 1931 och Martin träffar en ny kvinna. Hon heter Thea Eriksson, 47 år och äger kafé. Hon säljer sin rörelse och flyttar in till den då 78-åriga Dalten. Visserligen hade han genom astrologiska övningar kommit fram till att han skulle bli hundra år, slutar han sina dagar den 6 oktober 1944. Han blev 87 år och efterlämnade 1 436 964 kronor.

Han har levt enkelt och sparsamt – men de tjugosju gästerna undfägnas på Palace Hotel med god middag, 17 liter vin, 3 liter svart Renault och 60 groggar!
Thea kämpar i några år för att få ut en del av förmögenheten, men Högsta Domstolen tillerkänner släkten på Orust arvsrätten och Thea får ett månatligt underhåll och dessutom får hon behålla lägenheten.
Matilda och Martin Tengby vilar tillsammans på Östra kyrkogården.

Källa: fritt återgivet ur Götebosska Gubbs å Gumms på nytt, B A Öhnander

Kommentarer

comments

Om Maya Hedberg

Kort biografi - Maya Hedberg Född i Landala, Göteborg. Uppvuxen i Guldheden. Slumpen förde mig tidigt till Italien som blev ett land jag gärna återvänder till. Som utredare/planerare inom sjukvården Göteborg och Västragötalandsregionen har jag en lång erfarenhet av skrivande – vandrat genom förvaltningens alla byråkratiska vindlingar. Sedan några år tillbaka blev skrivandet mer fritt och berättande – särskilt om företeelser i livet och i synnerhet om historia. Prövat olika skrivsätt inom olika genre - lärde mig att skriva om, på ett mer personligt sätt för att förhoppningsvis ta tag i läsaren – och fånga intresset för vår egen historia, vårt ursprung.
Det här inlägget postades i Människor då och nu och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!