Det brittiska Göteborgs kyrkliga historia och utveckling mellan åren 1620 och 1860

Staden Göteborg grundades år 1619 av Gustav II Adolf som en hamn Göta Älv och en stadsstadga beviljades två år senare. I syfte att befrämja en snabb utveckling i det unga Göteborg beviljats särskilda privilegier och förmåner till invandrare av Gustav II Adolf. Många ”nybyggare” kom från Holland och Flandern, det vill säga nederländare, för att hjälpa till med byggandet av vallgraven och kanalerna. Det fanns det över 500 nederländska nybyggare i Göteborg redan 1620. Mindre antal invandrare kom från Tyskland och Storbritannien kom också tidigt. De första britterna kom från Yorkshire i nordöstra England och något senare kom också skottarna. 1624 fastställde kungen att stadens råd, officiellt kallades stadens ledning tillsammans med kungens personlige representant burggreven, de tre presidenterna Burggravius, præsides et senatores civitatis Gothburgensis och senare Magistraten, permanent skulle bestå av fyra svenskar, tre tyskar, tre nederländska och två skotska. När rådet senare utökades med fler medlemmar behölls proportionerna. Rådets protokoll var alltid skrivna på svenska, tyska och nederländska fram tills 1670, men även engelska översättningar fanns.

Redan från början var handeln var en viktig del av stadens verksamhet, om inte nära nog helt dominerande, och inte minst den viktiga handeln mellan Storbritannien och Sverige passerade Göteborg. Under 1600-talet Sverige gjordes försök att reglera handeln genom städerna genom uttag av skatt på import och export. Som en följd av detta 1635 bildades av en grupp brittiska köpmän en särskild organisation kallad British Factory för att skydda och stödja deras ömsesidiga intressen. Den engelska termen Factory betecknar ”en handlare som köper eller säljer på provision” och liknade sammanslutningar med samma namn fanns i många stora handelstäder under tiden som Lissabon, St. Petersburg och Amsterdam.

Branden i London år 1666 gav en förnyad och stor stimulans åt den brittiska importen från Sverige och den gick till stor del genom Göteborg. Det första British Factory antingen misslyckats eller upplöstes och ett andra British Factory grundades 1699. Troligt är dock att det snarare rört sig om en ombildning med tanke på att antalet skottar i Göteborg ökade markant under tiden kring och strax efter år 1700. Det nuvarande idag British Factory verkar till stor del genom att stödja den Anglikanska församlingen i Göteborg och äger även den mark på vilken kyrkan är byggd.

Den svenska kyrkolagen från 1686 gjorde olaglig all annan religiös verksamhet i Sverige andra än den som skedde inom och var reglerad av den lutherska statskyrkan, officiellt då kallad Kyrkan i Sverige. En reglering som även drabbade andra protestantiska gemenskaper som anglikaner och reformerta.

De nationella kyrkorna i England och Sverige var visserligen både protestantiska till namnet men det fanns stora skillnader mellan de anglikanska och lutherska uppfattningarna. Båda den engelska och den svenska kyrkan hade till skillnad från de kontinentala protestantiska samfunden bevarat till delar den katolska ritualismen, även den puritanska grenen inom den engelska kyrkan önskade ”rensa” ut även dessa, men läromässiga var de oense vilket kan förklaras med att den engelska kyrkan snarare var reformkatolsk än rent protestantisk. När det gällde sakramentssynen så stod den engelska kyrkan betydligt närmare Rom i dessa frågor då man räknade med sju sakrament mot lutheranernas två och anglikanerna bekände det särskilda prästämbetet med biskoparnas auktoritet att leda kyrkan vilket lutheranerna förkastade. Detta samtidigt som många bland anglikanerna hade tagit intryck av de kalvinistiska lärorna avseende frälsningen och predestinationsläran. Den engelska kyrkan var också färgad av renässanshumanismen. Vilket kan förklaras med att katolicismen hävdar att teologin bygger på Skriften och Traditionen, lutheranerna endast Skriften medan anglikanerna talde om Skriften, Traditionen och Förnuftet men med Skriften som grund. I grunden var den egna anglikanska teologin så löst formulerat att företrädare för de flesta kristna riktningarna i princip kunde skriva under den, med följd att interna teologiska strider under 1500- och 1600-talet var stora och mycket vanliga.

Många brittiska köpmän besökte gudstjänsterna i Svenska församlingen (Domkyrkan) eller i Christine Kyrka eller den så kallade Tyska kyrkan, den senare var kalvinistiskt påverkad med många tyskar, holländare och presbyterianska skottar som medlemmar. Församlingen grundades redan 1623, alltså två år efter stadens eget grundande.

Andra britter samlades i privata hem för ett gemensamt andaktsliv. Detta pekar på att det fanns en krets bland de göteborgska britter vilka inte önskade en religiös samverkan med lutheraner och reformerta, även om man samtidligt kan antaga att språket också utgjorde en begränsning i sig men den måste ha varit av underordnad betydelse då emancipationen ansågs viktigt hos många britter. Orsaken till detta var att det främjade accepterandet hos den omgivande befolkningen och där med ett stabilt kontaktnät och affärerna.

Townshend och Adams uppger i sin History of the English Congregation and its Association with the British Factory från 1946 att ”det 1691 fanns en engelska församlingen i staden.” I så fall var den hemlig och att de privata religiösa samlingarna i hemmen var organiserade och erkända hos anglikanska kyrkliga myndigheter i England. Man kan då antaga att besökande engelska skeppspräster betjänade denna församling. Men en fråga kvarstår; konfirmationen som enligt anglikansk kyrkoordning i likhet med den katolska endast kan förrättas av en biskop. Inom den Anglikanska kyrkan under denna tid krävdes det av den som innehade lekmannabefattningar i kyrkan, såsom Verger, Reader eller Warden, att man är reguljärt konfirmerad. Saknas egen präst är sådana nödvändiga för att upprätthålla en fungerande församling. Några uppgifter om engelska biskopar som i hemlighet besökte Göteborg under dessa år finns inte.

1741 erkännandes av Svenska kyrkans privilegier för anglikanska offentliga gudstjänster och sakramentsförvaltande i Sverige. Tillstånd gavs också att äga och bygga kyrkor. Den första officiella och öppna engelska församlingen i Göteborg startades 1747, i ett hyrt rum i ett numera rivet hus vid Smedjegatan. Denna ordning fortsatte fram till 1761. Den förste engelska prästen Rev George Nash kom till Göteborg för att ta upp sin anställning som kaplan i oktober 1747. Han fick en lön på £ 75 per år, det belopp som tecknats frivilligt av medlemmar i församlingen. En enorm summa för sin tid, som visar hur förmögna många församlingsmedlemmar var, men man kan med grund i detta antaga att prästen även för denna summa skulle driva stora delar av församlingens religiösa verksamhet. Rev Nash förde med sig en större mängd anglikansk liturgisk litteratur och engelska bönböcker vilka dock fastnade i den göteborgsk-lutherska censuren. Den svenskkyrklige biskopen angav att de hade funnit att de på tretton punkter ”gravt stred mot vår rena lära.”

Colin Campbell dog 1757. Han lämnade ett arv om 3000 daler Silvermynt för byggandet av en ny anglikansk kyrka, med förbehållet att om byggnaden inte var klar två år efter hans död så rök bidraget . 1759, ett tomt mellan Östra Hamngatan och Sillgatan (nuvarande Postgatan) köptes och en dyr byggnad restes. Denna var köpt av William Williamson, George Carnegie och John Hall Sr, med det avtal om att den engelska församlingen kunde använda av ett rum för gudstjänstfirande – ”den andra engelska kyrkan” kallad. Detta var platsen för gudstjänstfirandet mellan 1764 och 1785, men det följdes av ett interregnum på 37 år, under vilken ingen fast kaplan (flera stannade endast korta perioder mellan dessa år) var verksam fram till 1822, då Rev Morgan Morgan tillträdde.

St Andrew’s, den tredje Engelska kyrkan i Göteborg, Hvitfeldtsplatsen 2, byggdes under perioden 1855-1857 och invigdes i 1859. Arkitekten var löjtnant Adolf Wilhelm Edelsvärd, son till Göta kanals konstruktör Fredrik Edelsvär). Kanske Adolf lärde sin första engelska från ingenjörer rekryteras från England för att bygga Göta kanal! Adolf Edelsvärd (1824-1919) officer ingenjörstrupperna och specialiserad sig på att bygga kanaler och befästningar. Han gjorde en studieresa genom sex europeiska länder att utveckla sina kunskaper inom ny byggteknik och design. Han var särskilt påverkad av hans besök i England, där han kunde tydligt följa några av de spännande effekterna av industrialismen – via järnvägsresor och besök på betydande byggnader. 1850 verkade han som arkitekt i Göteborg, med egen byrå. St Andrew’s kyrka var en av hans tidiga uppdrag. Denna byggnad blev möjligt tack vare generösa donationer från Robert Dickson Sr, Davie Carnegie och en rad andra skotska och engelska familjer. Mark köptes nära Kaserntorget 1852. I mars 1854 sändes en ansökan om finansiella stöd till drottning Victoria erecting a building suitable to our requiremnets in respect of number and of this Northern climate and at the same time such as may be admissible by the Authorities of this City, whose approbation of every architectural design must be first sought and obtained.” I maj 1854 blev Edelsvärds kyrkodesign godkänd av myndigheterna och i juni 1854 kom ett löfte om ekonomiskt stöd från London. Den 19 juni 1855 lade Robert Dickson grundstenen.

Kyrkan byggdes i viktoriansk eller nygotiska stil, som gjorde populär i västra Sverige genom arkitekten Adolf W. Edelswärd. Ramen för västra dörren och den gotiska fönster är av skotsk sandsten. Östra änden av kyrkan har fem färgade fönster som visar St Matteus och St Markus, St Petrus och St.Paulus, St Lukas och St Johannes. Ovanför dessa är en symbol för St Andrew. Fönstren, som skänktes i 1857, var utformade i Skottland. Värmesystemet köptes också från Skottland. Kyrkan var formellt invigd den 30 november 1857 – på St Andreas dagen. En fjärdedel av kyrkbänkarna var reserverad för användning av Dickson familjen. Adolf Edelsvärd ritade även Haga kyrka och St Birgitta’s kapell (uppkallad efter Irlands skyddspatronessa, det keltiska helgonet, St. Bridget) i Göteborg samt Trollhättans kyrka. Andra byggnader som ritats av arkitekten Edelsvärd i Göteborg var bland annat centralstationen, de Wijks hus, Lilla Torget 1, Sahlgrens hus, Norra Hamngatan 14, barnhemmet, Stampgatan 20, och sjöbefälsskolan, Kvarnbergsgatan 2.