Emigration-Sillgatan/Postgatan

Sillgatan, eller Postgatan som den bytte namn till 1895

SCunardlinjens personal 1911. F.v. Josef Nilsson, Gunnar Lundin, Eddy Dahlgren, Sigurd Bengtsson, Martin Stenholm, Rosa Ekengren och Johannes Forzelius.


Sillgatan, eller Postgatan som den bytte namn till 1895, var under emigrationsåren en livlig gata med billiga rum och olika agenturer för alla dem som var på väg till Amerika. De som anlände med tåg till Göteborg kunde gå direkt från tåget vid Drottningtorget, längs Sillgatan ner till Packhusplatsen, varifrån båtarna avgick. Fram till avfärd kunde emigranterna bo billigt i trångbodda rum på Sillgatan.

Det var vanligt att man hade bokat sin biljett i förväg via agenter ute i landet, men det gick också bra att köpa den direkt av linjeagenturen på Sillgatan.Ofta möttes emigranterna redan vid ankomsten till Göteborg av ett ombud för att den oftast ovane resenären inte skulle villa bort sig i den främmande staden. Ombudet såg till att emigranterna fick husrum och ordnade med biljetten.

Under emigrationens första tid seglade båtarna när passagerarlistorna blivit fulltecknade. Senare gick ångare regelbundet till Hull. Det var dock nödvändigt att vara i Göteborg ca en vecka för avresan för att klara av alla formaliteter. Före avresa var emigranterna tvungna att visa upp sina flyttbetyg från hemsocknen för polisen.

Flyttbetyg, eller flyttattest, var nödvändigt för alla som lämnade sin hemsocken. Inte bara förresor till Amerika utan även när man flyttade till grannsocknen eller någon annan socken i landet. Det skrevs av prästen i hemförsamlingen. Flyttbeviset innehöll bland annat namn, stånd, yrke, varifrån man flyttande och vart i församlingen man flyttade. Där kunde det även stå om vaccinationer och allmänt uppförande.Agenturerna i sin tur fick lämna in passagerarlistor. Utöver det var man tvungen att klara av alla de inköp som var nödvändiga för resan. Mat, kläder och madrass för båtresan behövdes.

Annons från Hemmets Journal nr 19 den 9 maj 1923.

Annons från Hemmets Journal nr 19 den 9 maj 1923. Märk att generalagentens kontor nu ligger på Södra Hamngatan istället för på Postgatan.


Avskedspredikan för emigranter vid Tullpackhuset.

Avskedspredikan för emigranter vid Tullpackhuset. Av A.G. Hafström.

 


Göteborg Stora Tullpackhuset

 

Packhusplatsen

Före 1850 var emigrantströmmen relativt begränsad för att i början av 1850-talet öka när guld hittades i Kalifornien. Från Sverige reste drygt 4000 personer till Amerika 1854. Antalet emigranter varierade stort under kommande decennier, beroende på situationen både i Sverige och USA. En av orsakerna till emigration var överbefolkning ett land som fortfarande var beroende av jordbruk för sin försörjning.

Alternativen till jordbruk var ännu få och när det inte längre gick att försörja sig eller sin familj tog många steget över Atlanten. Breven hem från de som redan rest lockade många och möjligheterna till egen mark var stor.

Ryktesspridningen var omfattade och kunde bestå av löften om gratis resor för fattiga och överdrivna beskrivningar om det nya landets fördelar. Den lockade många att lämna sina hem bara för att sedan tvingas vända i Göteborg med grusade förhoppningar. Emigrantströmmen nådde sin kulmen på 1880-talet.

Den fortsatte fram till början av 1930-talet då depressionen fick USA att införa hårdare immigrantlagar.Det var inte alltid lätt att lämna det gamla landet för ett okänt land. Vid rådhuset och senare från 1860 vid Tullpackuset, höll man avskedsgudstjänst för emigranterna, och de råddes att ta med sig svenska biblar, katekeser och psalmböcker på resan.

I Göteborg fanns en särskild emigrantmission, verksam på bl a Sillgatan, som samlade många av resenärerna under väntetiden före avresan.Emigranterna kunde resa direkt till Amerika från Stockholm, Karlshamn och Gävle. De flesta reste dock från Göteborg. Direkt förbindelse fanns från Göteborg, t ex med briggen Superb som seglade till New York redan på 1830-talet.

Direktlinjerna dominerade till slutet av 1860-talet då det blev vanligare att resa via England. Först reste man till Hull, sedan tåg till Liverpool varifrån båten över Atlanten gick. Det fanns också möjlighet att resa via Hamburg. Det var billigare att resa med segelfartyg, och så länge de var konkurrenskraftiga var direktresorna att föredra.

3emi6

Hotell Hembygden på Packhusplatsen 4.


Den dominerande linjen mellan Göteborg och Hull var Wilsonlinjen. Thomas Wilson (1792-1869) började som handelsman i firman Beckington, Wilson & Company i Hull. De importerade bl a järn från Göteborg. Redan på 1830-talet hade firman ett par segelfartyg för post- och persontrafik mellan Göteborg – Hull. Wilson började tillsammans med John Hudson reguljär ångbåtstrafik 1840. 1841 tog Wilson över rederiet som fick namnet Thomas Wilson Sons & Co.

Året efter drog svenska myndigheter in sitt stöd till verksamheten och det skulle dröja åtta år innan trafiken återupptogs. Den första båten på sträckan blev Courier. Wilsonrederiet ingick ett avtal med atlantlinjerna i England om att samordna emigranttrafiken från Skandinavien. Orlando och Rollo sattes in på sträckan 1870 och var specialbyggda för emigranttrafiken.

Ungefär vid samma tid började man lägga till vid Packhusplatsen. Tidigare hade båtarna gått från Klippan. Den ökade trafiken under 1870- och 80-talen krävde extrabåtar och så småningom större båtar med plats för fler emigranter. 1904 sattes Calypso, sin tids störst passagerarångare på Nordsjön, in på sträckan. Under första världskriget upphörde trafiken och Wilsonlinjen såldes under denna tid till ett annat rederi.

Cunardlinjen, som var det största rederiet representerat i Göteborg, hade sitt kontor på Postgatan 28. Nr 28 blev agentur runt sekelskiftet. Linjen grundades 1840 av Samuel Cunard, men nådde sin storhetstid i början av 1900-talet. Deras båtar gick inte från Göteborg utan från Liverpool så emigranterna fick resa via Hull. Fram till Svenska Amerika Linien startade sin verksamhet 1915 fick man förlita sig på internationella rederier som det brittiska Cunard.

Hotell Göta Källare ca 1935.

Hotell Göta Källare ca 1935


Svenska Amerika Linien (SAL)

1915 bildades Svenska Amerika Linien för passagerartrafik mellan Göteborg och USA. Hotell AB Hembygden, före detta Hotell Bristol, öppnades 1910 av Nationalföreningen mot emigration. Föreningen bildades 1907 och arbetade förebyggande mot utvandringen. Förutom hotellet förmedlade de arbetstillfällen och arbetade med egnahemrörelsen.

När emigrationen minskade och USA införde strängare immigrationslagar, förlorade föreningen mycket av sitt syfte. 1925 ombildades föreningen till Sällskapet Hem i Sverige. Med Hotell Hembygden ville de ge emigranterna en sista bild avhemtrevnad, till skillnad mot de rum som fanns att tillgå på Postgatan. Till hotellets föreståndare utsågs kapten N.Y.E. Christensson, reservofficer i flottan.

I föreningen mot emigrationens bolagsordning från 1910 står följande:”Bolaget skall hafva till ändamål att efter förvärfvande av fastigheten nr 55 B i stadens 7:e rote, därstädes drifva hotellrörelse med särskildt syfte att bereda åt emigranter och immigranter, som passera Göteborg sund och trygg bostad för skäligt pris.”

Amerikalinjen köpte största delen av hotellet 1917. Efter modernisering 1931 bytte det namn till Strand Hotell. Under 1920-talet arrangerades busssrundturer i Göteborg för hotellgästerna. Hembygden stängdes 1945.

Amerikalinjen köpte förutom Hembygden även Hotell Göta Källare och Atlantic. Hotellverksamheten på Göta källare upphörde 1944 och istället förvandlades bottenvåningen till en biljetthall för Amerikalinjen, Nordisk Resebyrå och Aerotransport. De övre våningarna blev administrativa lokaler.

Företaget, med redare Dan Broström i spetsen, köpte som sitt första stora passagerarfartyg Stockholm. Hon hade gått rutten Rotterdam-New York för den Holländska Amerika linjen. Stockholm gjorde sin första resa till New York den 11/12 1915. Resan gjordes trots att första världskriget pågick. Turerna avtog under 1917 och året efter upphörde de helt.

När kriget var slut var det många som ville resa över Atlanten, så 1919 köptes Drottningholm och fem år senare sjösattes Gripsholm, tillverkad i England, med plats för 1661 passagerare. 1928 såldes Stockholm då företaget låtit bygga ett nytt fartyg, Kungsholm.

SAL - M/S DROTTNINGHOLM

SAL – M/S Drottningholm

Gripsholm i hamnen

SAL – M/S Gripsholm i hamn

SAL M.S Gripsholm

SAL –  M/S Gripsholm

SAL - MS Kungsholm i Göteborg

SAL – M/S Kungsholm i Göteborg

Tre Amerikabåtar i Göteborgs hamn fredagen den 18 juni 1937. Gripsholm, Kungsholm, Drottningholm

Tre Amerikabåtar i Göteborgs hamn fredagen den 18 juni 1937. Gripsholm, Kungsholm, Drottningholm.


 

1923 brukas anges som det sista stora emigrantåret med 25000 emigranter. Tiderna i Sverige, liksom i övriga Europa, var dåliga med stor arbetslöshet, men USA hade ännu inte fått känna av den europeiska depressionen.

Året efter blev det svårare att emigrera då kvotreglerna ändrades, och i början av 1930-talet blev det definitivt stopp. Amerikalinjen blev i större utsträckning än tidigare ett passagerar- och kryssningsbolag. Nya fartyg tillkom och gamla såldes under de kommande åren.Amerikakajen var under över 50 år en plats för fest och yra när de stora Amerikabåtarna anlände och avgick. 1975 lade Svenska Amerika Linien ned sin verksamhet.

Foto: Göteborgs Stadsmuseum

av Marie Karlsson

Gripsholm

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för ”Alla tiders Göteborg” som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!

Det här inlägget postades i Stadens delar och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!