Ett 60-talsminne i Göteborg

Högertrafiksomläggningen skapade stora rubriker i det lilla Sverige.
Ute i den stora världen förfasades vi över sexdagarskriget och ockupationen av Israel och än i dag pågår dessa ockupationer trots att FN:s säkerhetsråd antog en resolution som krävde ett tillbakadragande av Israel från de ockuperade områdena redan 1967.
I semesterlandet Grekland tog en militärjunta makten efter en statskupp och monarkin avskaffades, kungafamiljen flydde till England.

I filmvärlden kom uppseendeväckande ”Jag är nyfiken – gul” och ”Änglar finns dom” med Jarl Kulle och Christina Schollin. Casino Royal – agent 007 James Bond – hade filmpremiär i april 1967, filmen blev ett fiasko!

I konstvärlden regerade Andy Warhol, som nu börjat odla myten och bilden runt sig själv. Bland annat kom några av hans mer kända verk till detta år; soppburkarna från Campbells och de färgglada silksceentrycken av dåtidens kändisar, t ex Marilyn Monroe.

Under 60-talet börjar många tonåringar samlas kring kaféerna på Avenyn, har man gott ställt blir det en coca-cola inne på Påfågeln, har man mindre gott ställt blir det fika på Konsumbaren eller Ringbaren. På Ringbaren är det ett finurligt beställningssystem. Man trycker på en knapp vid menytavlan… en färgad kula rullar iväg längs en bana och bakom disken kan kallskänkan se vad som önskas! Hon, det är oftast en kvinna, fixar smörgås, wienerbröd, bakelse och allteftersom kön rör sig mot kassan serveras det som den lilla färgade kulan markerat! Valet faller oftast på kulan för kaffe och bulle 75 öre. På Konsum kostar samma beställning 50 öre. Påfågelns pris ligger kring en krona! Alltså får portmonnän bestämma vart man ska gå. På Bräutigam kan man festa till ordentligt med kaffe och bakelse … till tonerna av Harry Perssons pianospel!

Ringbaren vid Avenyn i Göteborg

Ringbaren vid Avenyn i Göteborg 1960-talet. Foto: Claude Petremand.

På Ringbaren är det inte ovanligt att unga män sitter tätt tillsammans kring ett bord och de talar på annat språk än svenska. SKF, Volvo och Götaverken m fl rekryterar arbetskraft från Finland, Jugoslavien, Grekland och Italien. De från Medelhavsländerna för med sig en kafékultur om vi ungdomar inte varit med om tidigare.  Det finns till och med kaféer där vissa landsmän har sina stamställen. Grekerna på Petersons konditori, italienarna på Ringbaren, jugoslaverna på Konsumbaren, ungrarna på TUA nere på Östra Hamngatan.
Det är här på Kungsportsavenyn som det ”kontinentala” livet gör sin entré i Göteborg.

Ringbaren vid Avenyn i Göteborg byggdes 1971 om till Sveriges första pizzeria, ”La Pizza”, där äkta italienare kavlade degarna. Konsumbaren blir ”La Gondola” – Påfågeln får också annan karaktär. Vi tonåringar blir äldre och lämnar kaféborden till förmån för andra gäster …

Vi tar en titt på gatan i backspegeln; 1861 tillsätts en kommitté som får i uppdrag att utarbeta förslag till en utbyggnadsplan och en tävling utlyses. Det är Sveriges första stadsplaneringstävling. Stadsfullmäktige antar planen fem år senare och ett av de viktigaste inslagen i planen är huvudstråket söderut, Kungsportsavenyn.
Första gången Avenyn nämns är i stadsfullmäktiges protokoll från 7 mars 1867; som den blivande ”Stora avenyen från Kungsportsbryggan”.
Men namnet Kungsportsavenyn bli ifrågasatt och 1880 föreslås i stället Gustaf Adolfsgatan. Två år senare beslutas att gatan ska ändra namn till Kungsportsgatan! Men det beslutet återtas samma år med knapp majoritet. Det kontroversiella är uppenbarligen beteckningen ”aveny”, som upplevs som främmande – och med en ”utländsk prägel”.
Kungsportsavenyn kommer till i slutet av 1800-talet och paradgatan domineras av stora exklusiva bostadshus – och inte minst är det ett elegant och populärt promenadstråk som började vid Kungsportsbron i norr och slutade vid Lorensbergs Park i söder. Nu stoltserar här män i höga hattar och kvinnor svänger sina vackraste kjolar under söndagspromenaderna.

På Avenyn frodas också grönska. En lindallé pryder gatan. Framför alla byggnader finns inhägnade förträdgårdar.
Lorensberg Park är en populär nöjesplats med restaurang, musikpaviljong, kägelbana, skjutbana, cirkus och teater. Söder om Lorensbergs Park, där Götaplatsen ligger i dag, vajar sädesfälten – stadskänslan är obefintlig.
Fram till 1914 finns inte en butikslokal ut mot Avenyn, bara enstaka hus har salukällare på tvärgatorna. I en beskrivning från sekelskiftet sägs om gatan; ”Den bär en fullständig storstadsprägel med sin vackra lindallé och sina höga välbyggda hus med prydliga små trädgårdar” och att ”gatan får en särskilt fin karaktär därigenom att intet enda hus vanprydes av butiker och därigenom förenad med skyltning”.

Poseidon

Poseidon vid Götaplatsen i Göteborg. Foto: Helio Duarte

Under 1916 beslutades att en stor utställning skulle arrangeras för att fira stadens 300-årsjubileum. Dålig ekonomi och första världskriget lägger sin skugga över planerna som skjuts upp två år framåt i tiden. Göteborgsutställningen invigs 1923 och huvudentrén förläggs vid Götaplatsen. Spårvagnen dras tillfälligt upp till Götaplatsen för att förbättra tillgängligheten för utställningsbesökarna. Avenyn förlängs mot söder och Götaplatsens terrasser byggs upp. Nuvarande Konstmuseet och Konsthallen. För att knyta ihop Avenyn med Götaplatsen byggs provisoriska byggnader som sedan rivs och det dröjer mer än tio år innan Götaplatsen med Poseidon står klar.

På 30-talet öppnar fyra biografer och kafé- och restauranglokaler etableras efter hand. Nu anser man att gatans bebyggelse är omodern och stadens planerare börjar diskutera Avenyns omvandling till ”fin affärsgata” och under 30-talets senare hälft utformar stadsingenjören Uno Åhren planer för förnyelse. De nya planerna resulterar i att större delen av byggnaderna längs gatan rivs och ersätts med högre sex till sjuvåningshus. Bottenvåningarna tänker man ska innehålla verksamheter och de övre för boende.
Fyra nya hus byggs i funkisstil. Tjugo år senare är även 30-talsplanerna omoderna och nya planer växer fram. Vi är nu tillbaka till 60-talet då Avenyn blir ”en modern butiksgata” – så i början av 70-talet rivs sexton bostadshus från 1800-talet och ersätts med nya större byggnader för kontor, butiker, hotell, varuhus, banker och bostäder. Förträdgårdarna tas bort, med undantag för Avenyn 1 och 2. Utmed husfasader breder uteserveringar ut sig – nya kaféer, restauranger och nöjeslokaler tillkommer.
Successivt försvinner den gamla prägeln som Avenyn en gång var känd för.

Kommentarer

comments

Om Maya Hedberg

Kort biografi – Maya Hedberg
Född i Landala, Göteborg. Uppvuxen i Guldheden. Slumpen förde mig tidigt till Italien som blev ett land jag gärna återvänder till. Som utredare/planerare inom sjukvården Göteborg och Västragötalandsregionen har jag en lång erfarenhet av skrivande – vandrat genom förvaltningens alla byråkratiska vindlingar. Sedan några år tillbaka blev skrivandet mer fritt och berättande – särskilt om företeelser i livet och i synnerhet om historia. Prövat olika skrivsätt inom olika genre – lärde mig att skriva om, på ett mer personligt sätt för att förhoppningsvis ta tag i läsaren – och fånga intresset för vår egen historia, vårt ursprung.

Det här inlägget postades i Stadens delar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!