Ett borgerligt hem under 1880-talet

Vi tänker oss kanske oftast mörkt och dovt, tunga tyger, praktfulla prydnadssaker. Men det fanns även ljusa snickerier och ett mått av trivsel. Kanske var heminredningen i borgerliga hem under det senare delen  1800-talet ett uttryck för intensiv skönhetslängtan.

Det hände något med Göteborg under 1800-talets senare hälft. Vi fick det lite bättre ställt, inte alla, men de familjer som tillhörde den borgerliga delen av befolkningen – köpmännen och företagarna. I huvudstaden fanns folk inom hovet, och högadeln som utgjorde det översta siktet i samhället. Men nu är det göteborgare jag ska berätta något om. Ett typiskt borgerligt hushåll i Göteborg. Blev inspirerad av en bild där två kvinnor står sysselsatta i ett vackert kök – i Majorna.

I Göteborg växer en medelklass fram och suddar ut de skarpa gränserna mellan stånds- och skråverksamheten. Medelklassen blir godkänd i samband med att man avskaffar ståndriksdagen 1865. I ståndsriksdagen har länge bestått av de fyra stånden – adel, präster, borgare och bönder –  men nu avskaffas denna och ersätts av ett tvåkammarsystem. Första kammaren väljs indirekt genom landstingen och de största städernas kommunala församlingar. Endast män är valbara på grund av ålders-, inkomst- och förmögenhetsvillkor. Vid val till andra kammaren är rösträtten begränsad till män, och för att få rösta krävs att man har en fast egendom eller betalar skatt på en årlig beskattningsbar inkomst.

Ett borgerligt hem under 1880-talet

I Göteborg växer en medelklass fram och suddar ut de skarpa gränserna mellan stånds- och skråverksamheten. Medelklassen blir godkänd i samband med att man avskaffar ståndriksdagen 1865. I ståndsriksdagen har länge bestått av de fyra stånden – adel, präster, borgare och bönder –  men nu avskaffas denna och ersätts av ett tvåkammarsystem. Första kammaren väljs indirekt genom landstingen och de största städernas kommunala församlingar. Endast män är valbara på grund av ålders-, inkomst- och förmögenhetsvillkor. Vid val till andra kammaren är rösträtten begränsad till män, och för att få rösta krävs att man har en fast egendom eller betalar skatt på en årlig beskattningsbar inkomst.

I Göteborg råder ett något annorlunda system – vi har en borgerlig kultur som växer fram på 1880-talet – inte så konstigt då betydelsefulla familjer kommer hit från England, Skottland och Tyskland. Många är de grosshandlare som börjar känna sig obekväma i nyordningen då de blir alltmer utjämnat mellan samhällsgrupperna. Carl Gustaf Prytz (1819-1907) – ursprungen från en gammal köpmansfamilj och med ett stort intresse för Göteborgs historia efterlämnar vid sin död ett stort biografiskt och genealogiskt material. Detta intresse visar även hans son Carl Robert som fortsätter att skriva på faderns påbörjade kronologiska anteckningar om det gamla Göteborg. I Carl Gustaf Prytz anteckningar finner vi  hans egna reflexion över sakernas tillstånd;

”Enkelheten uti lefvnadssättet hade under min barndom ej ännu hunnit övfergå till den nu för tiden rådande lyxen, nyttig om den utvecklas av samhällsmedlemmar som genom sin ekonomiska ställning dertill äro berättigade, men samhällsförstörande när den utgår från en klass der fåfängan nedlagt sin olycksbringande frön som icke kan frambringa annat än en svag och tvinande vext, som lätt sprider sin sjuklighet över hela samhället. Champagnen som nu flödar i hvarje samqväm, var under min barndom föga känd, och det antal som nu räknar sig till gastronomer, gourmeter och gourmander har aldrig varit större än nu.”

Ett typiskt grosshandlarhem i Göteborg har en interiör som huvudsakligen har bostadsrummen i två filer. En salong som vetter åt gatan, liksom kabinettet (litet rum, oftast anslutning till toalett), detta gäller även förmaket, sängkammaren och barnkammaren – medan herrummet, matsalen, köket och pigkammaren ligger inåt gården. Men låt oss gå över tröskeln och se vad som kan finnas här…

Från tamburen – och i värmen från kokskaminen – kommer vi in i förmaket som är möblerat med mahognybord, hylla med flera plan som alla är dekorerade med prydnadssaker och i en  hörna står också fruns lilla nätta damskrivbord.Utmed kabinettets väggar står ett par plyschklädda soffor. Stora speglar täcker väggarna både i salen och kabinettet – från golv till tak. I sängkammaren ser vi ett par stora järnsängar, toalettbord, klädskåp, byrå, tvättställ i porslin och ett elegant rakställ. I de stora sällskapsrummen – salongerna – som vetter mot gatan hänger dubbla gardiner – de är brokiga med mycket tunna vita gardiner innanför. Kristallkronorna gnistrar över våra huvud samtidigt som våra fötter vandrar över vackra brysselmattor (i jacquardmönster) mot matsalen – med sitt runda matsalsbord, ett antal stolar som räcker åt en stor middagsbjudning – stolarna är av engelsk modell, med sitsar av rotting – en skänk och några serveringsbord står utmed väggarna och vid varje fönster står slagbord vars urnor är fyllda av dignande blomsterarrangemang.
Vi passerar snabbt pigkammaren, eller jungfrukammaren, som bara får lite ljus från belysningen i kökstrappan – härifrån når man enkelt skafferi, vedbod och kanske en torrklosett.

Variationen mellan de borgerliga hemmen är naturligtvis enorm – familjens storlek och förmögenhet spelar en avgörande roll – antika möbler blandas med nyare, precis som vi gör idag.

Det blir vid den här tiden vanligt att låta en fotograf komma hem och föreviga hemmets miljö. Men faktum är att det är sällsynt med fotografier från köksinteriörer. Därför är bilden från köket i Majorna unik!För att inte tala om barnkammare, jungfrukammare, bad- och toaletter, serveringsrum – dessa verkar helt och hållet ha undgått ett kameraobjektiv?

En annan reflexion över hemmets inredning gör Conrad Pineus – affärsman och konstsamlare – över sitt barndomshem i det fürstenbergska palatset;

”Vi levde i överdragens tidevarv – det var överdrag på alla möbler i salongen och kabinettet. Jag tror inte vi såg det riktig tyget mer än tio dagar om året. Vidare var det gångmattor över alla mattor som vi voro strängt befallda att gå på för att spara mattorna.”

Kommentarer

comments

Om Maya Hedberg

Kort biografi – Maya Hedberg
Född i Landala, Göteborg. Uppvuxen i Guldheden. Slumpen förde mig tidigt till Italien som blev ett land jag gärna återvänder till. Som utredare/planerare inom sjukvården Göteborg och Västragötalandsregionen har jag en lång erfarenhet av skrivande – vandrat genom förvaltningens alla byråkratiska vindlingar. Sedan några år tillbaka blev skrivandet mer fritt och berättande – särskilt om företeelser i livet och i synnerhet om historia. Prövat olika skrivsätt inom olika genre – lärde mig att skriva om, på ett mer personligt sätt för att förhoppningsvis ta tag i läsaren – och fånga intresset för vår egen historia, vårt ursprung.

Det här inlägget postades i Vad hände när? och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!