Gamla varvet i Göteborg

Gamla varvet i Göteborg

Göteborg. Gamla Varfvet – den 9 december 1906

Författaren Per Adolf Granberg (1770-1841) föddes och växte upp i Göteborg. Hans far var i Ostindiska kompaniets tjänst, men trots bra inkomster från kompaniet var Pers uppväxt relativt enkelt, ur ekonomisk synvinkel. Per fick inte någon dyrare utbildning, men eftersom han hade en osedvanlig studietalang gjorde han ändå snabba framsteg i studierna. Olyckligtvis hade han från födseln ett svårt handikapp. Han föddes nämligen utan vänster underarm, och trots den primitiva protesen, en hand av trä, så kunde han utveckla sin begåvning och försörja sig genom livets alla skeden och förändringar. Inledningsvis kom han att försörja sig som informator, men det var författare han ville vara. Vi kan konstatera att det blev ett massivt författarskap – både skönlitterärt – och så småningom också vetenskapligt historiskt . Under 1810-talet exploderade hans produktivitet och han grundade ett boktryckeri tillsammans med en medarbetare. Det blev kärnan i hans publicistiska verksamhet. Historiska översiktsverk, litterära kalendrar, bidrag i litterära tidskrifter, lexikon och topografiska monografier – allt rymdes inom hans verksamhet. Tyvärr hamnade han trots sin stora produktion i ekonomiska bryderier och 1827 sålde han tryckeriet. och Per Adolf Granberg ägnade resten av sitt liv åt att fortsätta sitt skriftställarskap vid sidan av en mindre omtyckt uppgift – som sekreterare i Lantbruksakademin under åren 1826–1841.
Varför presenterar jag då honom för er?
Mitt svar är långt – jag har ett vykort i min hand. Postat den 12 december 1906. Anna-dagen! Och det är Anna i Lindome som får en hälsning från sin syster Gerda.
Ännu en Anna som uppvaktas på sin namnsdag – bland alla vykort jag har tillgång till…

Det här vykortet föreställer ”Gamla Varfvet” och det är här Per Adolf Granberg kommer in. Han har skrivit en del om just den här delen av Göteborg och jag tänker överlåta till dig som läsare att avnjuta ett avsnitt ur detta eminenta tidsdokument;

Goteborgs stads historia

”Litet ofvanför Stigbergsbacken ligger det 
så kallade Gamla eller Amiralitets Varfvet, på 
hvars grund flera hus äro belägne. Detta Varf 
tros vara anlagdt åtminstone icke långt efter 
Staden, och 1650 var det redan i sådant stånd att 
örlogsskepp der kunde byggas. Den eskader som 
vid Göteborg var förlagd, så väl till ställets 
försvar emot sjösidan, som att tjena till konvoy 
för Köpmansskeppen, lärer ifrån denna tid 
här hafva haft sin station. Någon egentlig 
Ammiralitets stat fanns likväl icke här före 1700, 
då Ammiral Sjöblad, som tillika var Guvernör, 
föreslog inrättningen deraf. Regeringen beslöt då 
att vid Göteborg förlägga en del af flottan, 
bestående af 12 stora Örlogs-Skepp, förutan 
Galerer och mindre fartyg. Men för en så stor 
eskader var Gamla Varfvet ej ett tjenligt ställe; 
och derföre börjades genast med anläggningen 
af ett annat Varf, en fjerdedels mil längre ut. 
Den af Amiral Sjöblad föreslagne Stat, som 
tillika innefattade en Öfver- och Under-Rätt, samt 
ett till Staten hörande Kontor, kom likväl icke 
till stadga förr än 1710, och blef tio år 
derefter indragen. Emedlertid blef Ammirals beställningen 1712 skilld ifrån Guvernörs embetet, och 
1716 blef Gamla Varfvet, af Konung Carl XII, 
gifvet tjll Göteborgs Stad. Samme Konung 
lemnade likväl sedermera detta Varf i förläning åt 
Kommendörskan Gathenhjelm. Det återkom till 
Kronan 1720, och blef sedan i mer än 80 år 
Ammiralens säte. Gamla Varfvet har länge haft 
sin kyrka, och utgjort en egen Församling, 
hvartill icke allenast Amiralitetet eller Arméens 
flotta med dess stat hört, utan äfven andra 
hvilkas egendomar äro belägne på Varfvets grund, 
samt flera deromkring boende. Då de till 
sjöstaten hörande personer förflyttades till nya 
Varfvet, blef kyrkan skänkt åt församlingen; men 
Gudstjenstens förrättande der tillhör hädanefter 
alltid Kyrkoherden öfver den bredevid liggande 
Mariebergs församling, som tillika är 
Kyrkoherde i Örgryte och Predikant vid Arméens flottas 
Eskader i Göteborg. 

De trakter som bortom Gamla Varfvet äro 
belägna, och alla tillhöriga Elfsborgs 
Kongs-Ladugård, bära namn af Majorna, Sågängen, 
Hästhagen, Klippan, Röda Sten, m.m. De hafva 
förr tillhört Örgryte församling; men afståndet 
från kyrkan, som isynnerhet kändes vid 
begrafningar, gjorde nödvändigt att här inrätta en särskilt församling, som blifvit kallad Mariebergs. 
Man började med anläggandet af en 
begrafningsplats, hvilken blef färdig 1787, hvarefter 
Kyrkobyggnaden företogs. Dessa trakter äro till 
största delen bebodde af sjöfolk, och personer som 
tillhöra Varfven, eller hafva sin bergning 
genom den rörelse som uppkommer af sjöfarten. 
Brist på husrum i Staden har, efter de senare 
eldsvådorna, äfven ökat folkmängden, och af 
Mortalitets tabellen för 1812 synes att Varfvet 
och Majorna nyssnämde år varit folkrikare än 
någon församling i Staden. Flera Skeppsvarf, 
som tillhöra enskilta, äro här belägne, och i sig 
sjelf utgör hela denna församling endast en 
fortsättning af förstaden Masthugget, ehuru den, i 
Juridiskt afseende, hörer till Säfvedahls härad, 
undantagande i Polismål. Klippan är en så 
kallad hamn, eller kanske rättare ett Varf, der 
Ostindiska Kompaniet haft upplagen af sina 
skeppsförråd, och der dess skepp blifvit utrustade och 
undergått nödiga reparationer. Denna hamn är nu 
köpt af Staden, och anstallt redan gjord att här 
anlägga magasiner och öfriga beqvämligheter för 
de skepp, som inkomma med sådane varor 
hvilka skola uppläggas på Nederlag; hvarigenom 
vinnes icke blott en kortare transport, utan äfven 
en lättare bevakning. Röda Sten är en liten trakt, 
utanfore Klippan utmed sjön, som fått sitt namn af en vid stranden liggande lös sten, hvilken 
de sjöfarande rödfärga, i anledning af en 
gammal sägen, att ett fartyg, som under en svår 
storm haft ett tåg fästadt omkring denna sten, 
endast derigenom blifvit räddadt. Häremellan 
och Klippan har gamla Elfsborgs fästning legat, 
på en höjd der ännu grushögar efter henne 
synas, och nära vid den ligger Elfsborgs 
Kungs-Ladugård, som, i allmänt tal, vanligen endast 
nämnes Ladugården. Den är anslagen till 
Landshöfdingen, hvars lön den till en del utgör, och 
de på förutnämde trakter liggande lägenheter 
betala till honom en viss grundränta. En 
skogspark, som ännu bär namn af Slottsskogen, och 
ligger på längre afstånd ifrån stranden, hör 
äfven dit. Intill Ladugården gränsar Nya Varfvet, 
der den vid Göteborg förlagda eskader, med 
hela sin tillhörande Stat, nu mera har sin station. 
Det utgör likasom en liten särskilt stad. Här 
bredevid, intill sjön, ligger ett af de 
försvarsverk som beskjuta inloppet. Det har namn af 
Billingen, och anlades, tillika med nya Varfvet, 
år 1700.”

Dagen efter den 9 december 1906, det vill säga den 10 december får Theodore Roosevelt, Nobels fredspris för sin medling i rysk-japanska kriget. Han är president i USA under åren 1901–1909.

Av Maya Hedberg

 

Kommentarer

comments

Om Maya Hedberg

Kort biografi - Maya Hedberg Född i Landala, Göteborg. Uppvuxen i Guldheden. Slumpen förde mig tidigt till Italien som blev ett land jag gärna återvänder till. Som utredare/planerare inom sjukvården Göteborg och Västragötalandsregionen har jag en lång erfarenhet av skrivande – vandrat genom förvaltningens alla byråkratiska vindlingar. Sedan några år tillbaka blev skrivandet mer fritt och berättande – särskilt om företeelser i livet och i synnerhet om historia. Prövat olika skrivsätt inom olika genre - lärde mig att skriva om, på ett mer personligt sätt för att förhoppningsvis ta tag i läsaren – och fånga intresset för vår egen historia, vårt ursprung.
Det här inlägget postades i Vykort berättar och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!