Göteborgs hamn genom tiderna

Göteborg, Hamnen

Det har bott människor i flera tusen år på den plats där Göteborg ligger. Men det är först under 1700-talet som Göteborg blir huvudort för utskeppning av framförallt järn och trävaror. Järn och trä kom med flodbåtar och genom flottning från Värmland längs Klaraälven, Vänern och Göta Älv till Göteborg. Därifrån skeppades de vidare framförallt till England, Holland och Tyskland. Det fiskades under 1700-talet stora mängder sill i Nordsjön och Göteborg blev därmed också vid denna tid Sveriges viktigaste fiskestad.

Göteborgs Stadsmuseum

1731 bildas Svenska Ostindiska Kompaniet i Göteborg. Under nästa hundra år framåt skulle dess handel och fartyg dominera Göteborg. Med sina stora handelsskepp seglade de till Indien och Fjärran Östern. Kompaniet hade sitt kontor och lager på Norra Hamngatan. Där ligger huset än i dag, men nu är det museum.
En Ostindieresa kunde ta upp till två år. När fartygen kom åter till Göteborg med sin dyrbara last av framförallt porslin, siden, te och kryddor hade de ingen egentlig hamn att kunna lossa sina varor vid utan skeppen förtöjdes ute vid Klippan. Man kom helt enkelt inte längre in i älven med fartygen. Sedan var det för grunt. Godset lastades därför över till hemförare och pråmar för vidarebefordran längs Stora Hamnkanalen till Norra Hamngatan för lossning vid Kompaniet.

Stora Tullpackuset

Under 1800-talet var det Stora Hamnkanalen som var huvudhamn i Göteborg. Den låg mellan älven och Gustav Adolfs Torg. Det som påverkade Göteborgs Hamn mest under denna period var att Göta Kanal och samtidigt de första järnvägarna färdigbyggdes. Nu kunde båtar frakta gods från ostkusten till västkusten längs Göta Kanal utann att, som tidigare, behöva åka runt Sveriges sydspets. Järnvägarna kunde frakta skogs- och malmprodukter från inlandet till Göteborg varifrån det skeppades över haven till andra länder. Nya och större fartyg, som drevs med ånga och kol i stället för som tidigare med segel, såg dagens ljus. Nya kajer byggdes vid älven. Från mitten av 1800-talet anlades Stenpiren, Skeppsbrokajen och Packhuskajen. Det var de första älvkajerna. Vid denna tid var Sverige ett fattig land. Över en miljon människor valde att flytta till Amerika för att få ett bättre liv. Packhuskajen blev platsen för emigrantfartygen. Många var det utvandrare, som vid just denna kaj, sade farväl till Sverige för alltid.

Göteborgs hamn, Amerikahuset

Under 1860-talet får det industriella samhället sitt genombrott i Sverige, mycket tack var uppfinningen av  ångmaskinen. Folk överger landsbygden och flyttar in till städerna där fabriker i allt större mängd börjar anläggas. På lite mer är 40 år ökar Göteborgs befolkning med det tredubbla mot tidigare. Från 40 000 innevånare år 1867 till 110 000 vid sekelskiftet.
I städerna och framförallt i Göteborg fanns arbetstillfällen i mängd vid denna tid. Hamnen och kajerna i vår stad byggs ut i allt raskare takt för att kunna möta kravet från en oerhört snabbt växande svensk industri, baserad på en snabb och rationell godshantering av dess exportprodukter. Göteborg blir nu ”Porten mot Väster”.

Så byggs vidare under nästa 100-årsperiod följande kajer och hamnar i Göteborg.

Gullbergskajen anläggs 1869-1897.

Masthuggskajen, från Sänkverket fram till ”Hacket”, byggs mellan 1888-1898.

Stigbergskajen börjar byggas 1906 och 1915 går den första Amerikabåten från denna kaj.

Frihamnen byggs mellan 1914-1922.

Fiskhamnen byggs mellan 1901-1910.

Lidholmshamnen byggs mellan 1933-1939.

Sannegårdshamnen  byggs  mellan 1906-1914.

Lundbyhamnen byggs mellan 1946-1952.

Majnabbehamnen byggs mellan 1948-1951.

I mitten av 1960-talet förändras så hamnen. Tidigare var det jämt liv och rörelse i de delar av hamnen, som låg inne i staden vid älven. Det myllrade av folk på kajerna. Massor av hamnarbetare arbetade med att lossa och lasta gods. Idag är det tyst- och nästan öde vid stadens inre kajer.

Vad hade och har hänt? Jo, en ”revolution” vad det gäller godshantering. Containern och helt andra fartygskonstruktioner hade sett dagens ljus tillsammans med nya kajer såsom Skandia-, Älvsborgs-, Skarviks-, och Torshamnarna. De inre hamnarna vid älven övergavs och den nya tidens godshantering flyttade ut till dessa då nybyggda hamnar, som ligger vid den yttre delen av älven.

I dessa hamnar ocg då speciellt Skandia- och Älvsborgshamnarna, som är godshamnar, (Skarviks- och Torshamnarna är oljehamnar) har man moderna och effektiva lastsystem. De lossar och laster mycket snabbt dagens stora fartyg. Här fraktas tre gånger mer gods genom hamnen idag än för 30 år sedan. Göteborgs hamn är i dagsläget livfullare än någonsin.

I genomsnitt kommer 30 fartyg per dag till hamnen. Helt nya typer av fartyg har sett dagens ljus. Roll on/roll off-fartyg, kombyfartyg, tankbåtar etc. Listan kan göras lång. Hamnarna är hel enkelt en lagrings- och omlastningsplats för olika varor. Tack vare snabba maskiner och noggrann planering ligger båtarna mycket kort tid i hamn nu för tiden. Inte fullt 2-3 dygn, inkl. lossning och lastning. Varje år hanteras 400 000 containers. Det lossas 30 milj. tongods, samt 18 milj. ton olja och bensin i Göteborgs Hamn.

Göteborgs hamn satsar hårt för framtiden för att behålla den konkurrensfördel gentemot övriga nordiska hamnar som det innebär att praktiskt taget vara enda hamn för direktlöpande transocean linjetrafik. I det längre perspektivet skymtar stora investeringar i en högt mekaniserad utrustning för lastning och lossning inom den europeiska roll on/roll off-trafiken. Vår hamn ser framtiden an med tillförsikt.

Vi önskar den all lycka för framtiden.

Av: Rolf Simonsson