Hamn och Sjöfart

Göteborgs hamnen
Vykort, Göteborgs hamnen.

Likt andra städer belägna som Göteborg  anlades staden en bit uppför älven för att lättare kunna skyddas mot anfall från havet. De naturliga förutsättningarna för en hamn var fina; Göta älv mynnar ju ut i ett kustområde som skyddas av skärgård och det är nära till Nordsjön och Atlanten.

Man gjorde inga omfattande hamnarbeten under denna period. Fartygen gick så långt upp i älven som djupet medgav och ankrade där. Dessa ankringsplatser låg ett par kilometer väster om staden vid nuvarande Kustens varv och Klippan. Därifrån forslades varorna i mindre båtar och pråmar in till Göteborg.

Göteborgs första planmässiga utbyggnad skedde under ledning av hollänska specialister som planlade staden med kanalsystem efter holländskt mönster. Kanalerna, som var mellan två och tre meter djupa fungerade som hamn och magasinbyggnader uppfördes i kanalernas närhet. Arbetet med kanalerna påbörjades omkring 1620 och efter två år var Stora hamnkanalen klar att öppnas för trafik. Därefter byggdes Västra och Östra hamnkanalerna.

I hamninloppen reglerades trafiken med bommar gjorda av grovt mastimmer med kraftiga järntaggar. Dessa bomanordningar har gett namn åt bl. a. Lilla Bommens torg.

Boktips omGuide till Göteborgs arkitektur

Göteborg fick en speciell karaktär av kanalerna och vallgraven och för att underlätta landtrafiken byggdes många broar. 1644 års plan visar 15 broar över hamnkanalerna och ytterligare några över vallgraven. De äldsta broarna gjordes i trä men de byttes efter hand ut mot järnkonstruktioner. För att inte båttrafiken skulle hindras byggdes de i en hög båge från de låga kajerna över kanalerna. De större broarna, liksom de över vallgravarna, var öppningsbara.

Mellan 1649 – 51 utvidgades hamnen genom att Masthamnen grävdes mellan Kvarnberget och ”Stora hamnens” mynning i älven. Väster om Masthamnen, framförallt intill Masthugget och Majorna, fanns det privata hamnar som oftast bestod av enkla pålningar och bryggor.

Göta älv blev efterhand grundare och 1670 tvingades man pricka ut en speciell fartled. Samtidigt sände myndigheterna efter en person från Holland som kunde bygga mudderkvarnar varpå muddringsarbetena kunde starta.

De varor som exporterades från Göteborg under 1600-talet kom till staden framförallt på Göta älv. Den viktigaste exportvaran var järn och därnäst virke. Man importerade främst salt, textilvaror och vin. Hamntrafiken under 1600-talet stördes av de många krigen men under 1700-talet ökade trafiken kraftigt och genom Ostindiska Kompaniet som grundades 1731, fick Göteborg sin första direkta transoceana förbindelse. Göteborgs handelsflotta växte mellan 1723 och 1784 från ett tjugotal till 144 fartyg. I samband med sjöfarten uppstod flera industrier för bearbetning av olika utländska råvaror – bomull, socker och tobak. Så som hamnen utformades under de första årtionderna på 1600-talet förblev den i stort sett oförändrad fram till mitten av 1800-talet.

Källa: Göteborgs utbyggnad – Nägra bidrag till Göteborgs stadsbyggnadshistoria

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för ”Alla tiders Göteborg” som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!

Det här inlägget postades i Vad hände när? och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.