Holtermanska sjukhuset

Några av Göteborgs betydelsefulla kompanidirektörer (inom Svenska Ostindiska Companiet)  – William Chalmers (1748-1811), Niclas Sahlgren (1701–1776) samt Johan Peter Holterman (1757-1793) har värnat om göteborgarnas sjuk- och fattigvård. Här följer en kort berättelse om bakgrunden till hur Holtermanska sjukhuset blev till;

I en annan artikel berättar jag om den unge Jacob Wallenberg som under 1769 reser med ostindiefararen ”Finland” till Kina. Som nyinvigd präst.  Han ger många år senare ut sina nedtecknade upplevelser i ”Min son på galejan”. Några år innan den resan är han som student tvungen att ta anställning som informator hos bland andra en direktör inom Ostindiska kompaniet, Martin Holterman.

Denne Martin Holterman är en förmögen grosshandlare och bruksägare i Göteborg. Han har sitt ursprung tyska Hamburg och röner stor framgång inom järnexporten, vars stora delar av vinsterna investeras i Ostindiska kompaniet. Det är också genom hans frikostighet som Jacob Wallenberg kan förverkliga sin lust att göra ett flertal resor inom Europa och inte minst till Kina. Familjen Holterman skänker även Göteborgs stad stora summor pengar för välgörande ändamål – till Sahlgrenska sjukhuset, fattigfriskolor, vattenledning från Delsjön samt  ”Götheborgs Arbetshus- och Fattigförsörjnings-Anstalt” i västra Nordstaden – den som får namnet ”Holtermanska baracken” eller bara ”Bracka”.

Martin Holtermans äldste son, Johan Peter kommer att bli en som också donerar stora summor till välgörande ändamål. Ur hans donationsfond tilldelas 2 000 riksdaler för uppförande av ett lasarett där veneriskt sjuka ska få vård och läkas.  Detta är en tid då veneriska sjukdomar nått en betydande spridning. Krigen ute i Europa och den bristande hygienen bidrar naturligtvis i hög grad till uppkomsten av könssjukdomar. Redan 1728 inrättas ett Stadens Kurhus för personer som ådragit sig veneriska och andra smittosamma sjukdomar – då beläget avsides vid Ekelundsgatan och under uppsikt av polisen. Detta som sedermera kallas Stadens Veneriska Sjukhus blir också förenat med försörjning av för ”sådana eländiga varelser, som äro obotlige” – och kommer därför att kallas ”de obotligas sjukhus”. Den stora eldsvådan i staden under 1804 drabbar sjukhuset som därmed blir till aska.

Holtermanska sjukhuset

Under följande nittio år inkvarteras de könssjuka patienterna på diverse olika provisoriska ställen i staden – och inte sällan  hyses två patienter i en och samma säng! Och om detta inte räcker får patienter läggas på golvet. De som sköter dessa patienter är knappast sjuksköterskor utan snarare vakter eller som de kallades ”kurhushjon”. Dessa bor själva bland patienterna.
År 1855 vårdas vid Kurhuset på Norra Larmgatan 262 personer på den syphilitiska avdelningen – varav 129 är män och 133 kvinnor. Utgifterna täckes av Kurhusavgiften och vid brist får stadskassan fylla på med ekonomiska resurser.

Under 1880-talet är behovet av lokaler så trängande att direktionen vädjar till stadsfullmäktige om att få uppföra ett helt nytt sjukhus på en tomt vid nuvarande Molinsgatan – där Götabergsskolan kom att ligga. Ett annat alternativ är en tomt i närheten av nuvarande Seminariegatan.

Oppositionen bland de styrande i staden är emellertid så stark att detta icke blir möjligt – något dylikt sjukhus ska icke förläggas inom stadens bemärkta och bäst bebyggda trakter – och dessutom betingas tomterna där ett betydligt högre pris en någon annanstans. Ett sjukhus av denna typ inom Götabergsområdet skulle menligt påverka försäljningspriset för tomterna runt omkring! Inte heller Annedal anses vara lämpligt – där ligger ju gubevars  Folkskoleseminariet och Annedalsskolan!
Nej, ett lämpligare område skulle vara 14:e kvarteret i förstaden Landala! En stadsdel som är avskild och området är av ringa värde, jämfört med de andra föreslagna platserna. Vad Landalaborna själva tycker om detta förtäljer inte historien. Inte heller om de var mer motståndskraftiga ifråga om befarad moralisk smitta.

Änggårdsgatan blir platsen för sjukhuset som ritas av byggmästarsonen Adrian Crispin Peterson och bygget påbörjas under 1891 och står klart 1893 – exakt hundra år efter Johan Peters död och till en kostnad om 235 000 kronor, men godkänns i Göteborgs stadsfullmäktige först 1894. Holtermanska fonden bidrar med 80 000 kr. Holtermanska sjukhuset kan nu erbjuda 98 sängplatser. Kvinnliga och manliga patienter vårdas i olika byggnader. Den kvinnliga delen är uppdelad i två skilda avdelningar, varav den ena är avsedd för prostituerade. Men redan efter tjugofem år är det dags att utvidga verksamheten och sängplatserna ökas till 141 som efter omdisponering dock sänks till 133. Höga murar och staket omger sjukhusets byggnader. Gatans namn ändras till Holtermansgatan under 1923.

Ända fram till slutet av 1950-talet bedrivs vård vid Holtermanska sjukhuset – en nybyggnad för sjukhusets patienter invigs år 1960 inom Sahlgrenska sjukhuset (Hudkliniken).

Vi kan än idag med stort intresse betrakta den gamla sjukhusanläggningens tre byggnader som är sammanbundna med inbyggda gångar samt en helt friliggande byggnad. De tre sammanbundna husen är i 2–3 våningar med brutna tak och gula fasader som har dekorativa inslag av rött tegel. Karaktäristiska detaljer är bland annat huvudbyggnadens uppskjutande gavelpartier i takfallen och trapphusens stora runda fönster. De gamla murarna är borttagna och byggnaderna omges av planteringar och en rad höga träd.

Sedan 1990-talet finns Stena Center i byggnaderna, som drivs och ägs av Chalmers Innovation, till stor del med hjälp av pengar från Sten A Olssons stiftelse för forskning och kultur.
Och trots medicinska landvinningar och industrins utveckling har det gamla Holtermanska sjukhusets yttre karaktär kunnat bevaras.

Kommentarer

comments

Om Maya Hedberg

Kort biografi – Maya Hedberg
Född i Landala, Göteborg. Uppvuxen i Guldheden. Slumpen förde mig tidigt till Italien som blev ett land jag gärna återvänder till. Som utredare/planerare inom sjukvården Göteborg och Västragötalandsregionen har jag en lång erfarenhet av skrivande – vandrat genom förvaltningens alla byråkratiska vindlingar. Sedan några år tillbaka blev skrivandet mer fritt och berättande – särskilt om företeelser i livet och i synnerhet om historia. Prövat olika skrivsätt inom olika genre – lärde mig att skriva om, på ett mer personligt sätt för att förhoppningsvis ta tag i läsaren – och fånga intresset för vår egen historia, vårt ursprung.

Det här inlägget postades i Stadens delar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!