02/09/2014

Ivan Ivarson


Självporträtt, olja 1938.

”Självporträtt”, olja 1938.

”Jag vill äta färg”

Ivan Ivarson räknas till de målare som fått samlingsnamnet Göteborgskoloristerna. Dessa verkade på västkusten under 1920 och 30-talen och var bl a Ragnar Sandberg, Nils Nilsson och Alf Lindberg. Att gruppera dem under ett gemensamt namn är egentligen felaktigt då de sinsemellan var ganska olika. Generellt kan man dock säga att kärleken till färg var något som gällde dem alla. De tillhörde samma generation och studerade ungefär samtidigt på Valands konstskola. Impulserna kom från konstnärer som Cézanne, Bonnard, Carl Kylberg och Gösta Sandels.

I kupén, olja 1935.

“I kupén”, olja 1935.

Ivan Ivarson har kommit att bli den dominerande gestalten bland Göteborgskoloristerna p g a den närmast romantiska färgextas hans målningar uppvisar.De ofta citerade orden ”Jag skulle vilja äta färg”, har också bidragit till hans berömmelse. Ivarson gick från en gråbrun färgskala med kubistiska forminslag i sin tidiga ungdom, till ett expressionistiskt färgfyrverkeri som kulminerade på 1930-talet.

iv2

“Tänk på döden”-skylten ovanför ingången till Stampens kyrkogård

Ivarson föddes på Stampgatan i Göteborg den 20 juli 1900. Huset som han växte upp i låg mitt emot ingången till Stampens kyrkogård.Ovanför porten står inristat i sten: ”Tänk på döden”. Denna syn mötte den lille Ivan varje morgon då han skulle gå till skolan, och det kom att sätta spår i hans själ. Hela livet hade han en stark aversion mot begravningar och mot allt som var svart och dystert i allmänhet.

Kanske kan man här finna en av orsakerna till hans stora konstnärliga färgglädje. Ivarsons föräldrar kom båda från samhället Hjärtum vid Göta Älv. Där bodde morfadern och mormodern och där tillbringade Ivan somrarna. Konstnären var sjuklig som liten och vederkvicktes av livet på landet. Här fanns också det han tyckte allra mest om: blommor och djur.

Porträtt av morfadern, olja 1924.

Porträtt av morfadern, olja 1924.

Porträtt av mormodern.

Porträtt av mormodern

 

Duvorna, olja 1934.

Duvorna, olja 1934.

Konstnären hade redan tidigt dålig syn och var tvungen att bära tjocka glasögon som liten. Därför kunde han inte vara ute och stoja och leka som de andra barnen. Ivan var, bl a på grund av detta, en tystlåten gosse som satt hemma och ritade gubbar när de andra barnen rumsterade om utomhus.

Efter skolan fick Ivarson jobb på ett kontor. På fritiden ägnade han sig åt att måla. Motiven var i första hand blommor, barn och djur, dessa oskuldsfulla små som den känslige konstnären älskade över allt.

Mellan 1922 och 1925 gick han Valands konstskola och undervisades där av den mycket omtyckte Tor Bjurström. Han lärde sina elever att uttrycka sig i enkla former och rena färger. Här börjar konstnärens vandring mot den typiska starka kolorit som skulle komma att bli hans kännetecken. Det visade sig också att Ivarson var en minst lika skicklig tecknare som målare.

"Bersån", teckning.

”Bersån”, teckning.

"Hamnen, Göteborg", krita 1934.

”Hamnen, Göteborg”, krita 1934.

Mor och barn, Helsingör, olja 1928.

Mor och barn, Helsingör, olja 1928.

År 1927 skänkte Torgny Segerstedt en summa pengar till Ivarson. För dessa for han på studieresa till norra Italien samt Frankrike där han kom att stanna fram till1928. Där ingick han också äktenskap samma år med skulptrisen Märta Taube. Det var vid denna tid konstnären började använda de, för honom så typiska, starka färgerna. När makarna återvände till Norden bosatte de sig i Helsingör och umgicks flitigt med Carl Kylberg. Inflytandet från Kylbergs måleri är nu tydligt; färgen läggs på fläckvis och täcker ibland bara delar av duken. Koloriten är varm och lysande.

Under dessa år blev Ivarson far till en pojke. Den lille sonen blev hans stora glädjekälla i livet och han gjorde flera målningar på temat ‘Mor och barn‘. Familjen flyttade så småningom till Göteborg, men hade mycket svårt med ekonomin. År 1932 var de så fattiga att hustrun och sonen tvingades flytta hem till konstnärens svärföräldrar. Från och med denna stund levde Ivarson skild från sin familj, något som smärtade honom mycket.

Före åska, olja 1935.

Före åska, olja 1935.

Man och kvinna vid havet, olja 1939.

Man och kvinna vid havet, olja 1939.


Ivan Ivarson trivdes bra i sin gamla barndomsstad men led emellanåt av svaga nerver och dödsångest. Han avskydde att ha utställningar och tyckte illa om att sälja sina tavlor. Att göra sig av med tavlorna var ett nödvändigt ont – hur skulle han annars få pengar till all färg?

Under göteborgstiden ställer han de olika färgerna mot varann i starka kontraster. Han använder tjockt med oljefärg som i hastiga penseldrag täcker hela duken. År 1937 far han åter till Frankrike. Där ägnar han en stor del av sin tid åt att skapa naturstudier.

Formen får nu större uppmärksamhet än tidigare och han börjar experimentera med den svarta färgen. Mitt i denna utvecklingsprocess insjuknar konstnären och dör 1939, bara 39 år gammal.

Av Katarina Sjöstedt

About Helio Duarte

Tidigare projektledare för "Alla tiders Göteborg" som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!

Kommentera gärna!