Jubileumsutställningen 1923

Jubileumsutställningen i Göteborg 1923

Jubileumsutställningen i Göteborg 1923, officiella brevkort

Minareterna under byggnad. I bakgrunden minneshallen vid Näckrosdammen.

År 1923 firades 300-årsminnet av Göteborgs grundläggning. Det var egentligen två år försenat, eftersom Göteborg grundades år 1621, men jubiléet hade försenats av sviterna efter första världskriget. I samband med 300-årsfirandet anordnades en stor jubileumsutställning.

Redan år 1911 hade flera intressenter börjat arbeta för den kommande utställningen. Den var avsedd att ge en bild av Göteborgs och västsveriges utveckling genom de gångna 300 åren, samt att fungera som reklampelare för den svenska exportindustrin. Det speciella för utställningen i Göteborg var dess strävan att förena historia och modernitet. Utställningen uppdelades i följande avdelningar:

– En historisk utställning
– En kommunal utställning
– En skandinavisk konstutställning
– Utlandssvenskarnas utställning
– En utställning av svenskt konsthantverk och konstindustri
– En svensk exportutställning

Utställningar av den här storleken var typiska för sin tid. Industrialismen hade tidigare gjort sitt genombrott, och nu ville man visa upp frukten av arbetet. Det var inte bara tekniska innovationer som skulle framhävas, utan även nyheter inom områdena jordbruk och sjöfart.

Det fanns många avdelningar inom jubileumsutställningen. I den här texten tas fjorton upp. För att bli lättare överskådliga har de samlats under rubrikerna ”Industriutställningar” och ”Konst- och kulturutställningar”.

Huvudplan över utställningen.Götaplatsen är längst ned i högra hörnet.

London och Paris hade redan haft sina stora utställningar. Eiffeltornet står fortfarande kvar som ett minnesmärke. En speciell sorts arkitektur växte ofta fram på dessa utställningar – en kortvarig, dekorativ och nyskapande. Ofta fungerade den som inspiration för ny formgivning.

Det rörde sig i flera fall om konstruktiva och industriella stilar, som i sin tur inspirerade den permanenta arkitekturen ute i samhället. Ett exempel på detta är Stockholmsutställningen 1930, som gav mycket influenser till den funktionalistiska arkitekturen.

De utställda objekten utgjordes av kopparstick, målningar, teckningar och fotografier samt föremål.

Frågan om var utställningen skulle ligga diskuterades livligt. Några menade att en hamnstad som Göteborg borde förlägga sin utställning så nära havet som möjligt. Platser utefter Långedragslinjen inspekterades, men förkastades på grund av att besökarna då måste passera mindre attraktiva förstadsområden, som man inte ville visa upp. Utställningen kom istället att förläggas till området kring Götaplatsen – Heden – Lorensberg, med huvudentrén vid Götaplatsen.

Området kring Näckrosdammen och Liseberg var då kuperat och trädbevuxet, och ansågs lämpa sig utmärkt för vackra utställningsarrangemang. Diskussionerna om vad som skulle byggas på Götaplatsen hade då pågått under flera års tid. Det hade slutligen bestämts att platsen skulle bli ett kulturellt centrum för målning, skulptur och musik. Konstmuseet, som skulle stå som kronan på verket, var tänkt att invigas i samband med 300-årsjubiléet och jubileumsutställningen.

Kung Gustav V håller tal på invigningen.

Invigningen

Den 8 maj 1923 invigdes jubileumsutställningen. Göteborgarna väcktes på morgonen av kyrkornas klockringning. På förmiddagen högtidlighölls jubileumsdagen med en ceremoni på Gustaf Adolfs torg samt speciella högmässor i kyrkorna. Klockan 13 började invigningen av själva utställningen på Götaplatsen.

Åskådarna uppmanades bege sig dit i god tid för att ”förebygga rusningar och stockningar vid öppningsceremonierna”. Efter invigningstal, välkomnande av den besökande kung Gustav V, fanfarer och körer öppnades utställningen. Den upptog ett område på runt 300 000 kvadratmeter. Denna dag beräknades antalet besökare och åskådare ha varit mellan 35 000 och 40 000.

Det var också flera andra arrangemang i staden dessa dagar. Den internationella automobilutställningen invigdes, Svenska Riksvarumässan pågick, en doktorspromotion ägde rum på Högskolan och Sveriges idrottsspel öppnade med inomhustennis. Dessa spel skulle enligt tidningarna vara ”till omfattningen närmast jämförliga med de olympiska spelen”. Många kongresser, såväl svenska som utländska, hade också förlagts till Göteborg under denna period.

Inträdeskort.

Idrottsutställningen

Sportutställningen inrymdes i en praktfull byggnad vid Näckrosdammen, som även den anlagts för jubileumsutställningen. I sju stora salar presenterades en överblick av Göteborgs idrottshistoria inom sporter som segling, hästsport, allmän idrott (kallas idag friidrott),boxning, gymnastik, skridsko, tennis,golf, ”velocipedidrott” och skidåkning.

De utställda objekten utgjordes av kopparstick, målningar, teckningar och fotografier samt föremål, trofeer, medaljer och pokaler. Sporten spelade en särskild roll i Göteborg denna sommar, med Svenska idrottsspelen som pågick samtidigt. För den idrottsintresserade fanns mycket att se.

Konsthantverksutställningens hus vid Näckrosdammen.

Konsthantverksutställningen

Konsthantverksutställningen förlades till Näckrosdammen, i en byggnad med praktfulla stuckreliefer föreställande symboler för hantverkets olika grenar. Dessa utfördes av Erik Grate. I byggnaden fanns en liten innergård med en damm och Carl Milles’ bronsfontän kallad ”Solglitter”. Utställningen gjorde stort intryck på såväl besökare som kritiker för sin skönhets skull.

Byggnadens arkitekt var Hakon Ahlberg, och uppslaget kom från Svenska Slöjdföreningen. Utställningen hade samordnats av Erik Wettergren, och medverkande var bland andra Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund och konstnärssammanslutningen Verkstaden. I lokalen ställde man bland annat ut textil, möbler, keramik, glas, guldsmedsarbeten, bokbinderiarbeten, papper, moderna teaterdekorationer och konst. Bland de representerade konstnärerna fanns prins Eugen. Det visades också ett smakprov på möbleringen och utsmyckningen i Stockholms Stadshus samt olika rumsinteriörer.

hos1liten

Utlandssvenskarnas utställning

Utlandssvenskarnas utställning placerades vid Näckrosdammen, där Universitetsbiblioteket finns idag. Här hade arrangörerna velat ha något originellt och nytt, som inte funnits på andra utställningar. Den skulle uppmärksamma svensk kultur och det svenska folket i utlandet, och även vara en påminnelse om att ”inte glömma bort de stamfränder, som ofta under vidriga villkor kämpa med äkta svensk stridslust och seg energi för att i en främmande omgivning hävda sin svenska nationalitet”, som den besökande journalisten från Handelstidningen skrev i sitt reportage.

Det utställda materialet kom främst från utländska svenskbygder i Finland, Nordamerika, Estland, Danmark och Finland. Det rörde sig om information om utlandssvenskar från olika delar av världen, den del av riksföreningens samling av utländska minnesmärken och foton. På väggarna fanns målningar av platser som var förbundna med svensk historia, exempelvis Lützenkapellet, Karl XII:s residens i Stralsund och minnesstenen i Delaware.

Under dessa bilder hängde lagerkransar med namn på berömda utlandssvenskar inuti. Det fanns även skulpturer föreställande bland andra Jenny Lind, Alfred Nobel och Heliga Birgitta. Mitt på golvet hade en modell av Breitenfeldsmonumentet placerats. Den svenska pressen utomlands var också representerad. Man kunde även betrakta foton på de svenska missionsföreningarnas arbete i olika delar av världen.

Svensk-amerikansk konst hade också fått utrymme, likaså utlandssvenska dokument, litteratur, hemslöjds- och handarbeten samt modeller av skolor, kyrkor, församlingshus, bondgårdar och slott. Utställningen blev mycket uppskattat av besökarna. Särskilt populär blev Ålandsstugan – ett rum inrett som en åländsk bondstuga.

Även kritikerna berömde utställningen, och framhöll att ”de ‘minnen och märken’ från våra landsmäns verksamhet i förskingringen, vilka här uppvisas, omspinna i ordets egentliga betydelse hela jorden. Vart man än går, från norr till söder, överallt ha svenskarna lämnat spår efter sig.”

Barockrummet med den korsstygnsbroderade tapeten

Högre ståndsavdelningen

Högre ståndsavdelningen inrymdes bakom Götaplatsen, där Artisten ligger idag. Här ställdes interiörer och inredningsstilar från olika tidsperioder ut. Inför denna utställning hade man inventerat bohag i Göteborg och västsverige. Foton och uppmätningar förvarades i ett studierum, och var sedan tänkta att hamna på Röhsska museet. I renässansrummet fanns bland annat en praktfull himmelssäng,som lånats från Torpa slott i Västergötland.  En välbevarad korsstygnsbroderad tapet fanns att beskåda i barockavdelningen. I det gustavianska rummet hade man ställt ut en hel interiör från Allmänna vägen i Majorna. Empiren och rokokon var också representerad. Särskilt rokokoavdelningen föll kritikerna i smaken. ”Alldeles bedårande ordnat”, berömde man i Handelstidningen.

Den hantverkshistoriska utställningen

Den hantverkshistoriska utställningen låg där Artisten ligger idag, strax bakom Götaplatsen. Den hade anordnats i samarbete med Nordiska museet i Stockholm, och ansågs tillsammans med den industrihistoriska avdelningen vara ”den första helgjutna museala bild av svensk yrkesutövning som givits”. Bakom utställningen låg mycket arbete. Det var inte bara fråga om insamlande av föremål, utan också om uppteckningar i ord, bild och till och med film av olika hantverksmetoder. Detta material kunde studeras närmare i avdelningens studierum.

Metallhantverket hade getts stort utrymme. Besökaren kunde bland annat se hur olika typer av hästskor, knivar och lås tillverkades. Ett plåt- och ett kopparslageri visade bland annat framställning av kastruller. Tenngjuteriet fanns också representerat. Verktygen hade lånats från Nordiska museet, medan tennföremålen huvudsakligen var göteborgsarbeten. Även ett guldsmideri och ett nålmakeri kunde beskådas.

I avdelningen för urmakeri visades en samling med gamla ur och verktyg tillhörande den göteborgske urmakaren Paterson.

Berg- och dalbanan.

Nöjesfältet

Idag finns inte mycket kvar från jubileumsutställningen. Näckrosdammen, Liseberg och de fyra höga belysningsmasterna i kanten av Götaplatsen är i stort sett de enda kvarvarande minnena. Det finns också kvar betongfundament till bergbanan uppe vid Humanisten, och i Johanneberg finns fundamenten till två fyrtorn.

Efter utställningens avslutning revs de flesta byggnaderna. Något som dock fortfarande finns kvar, och i hög grad är förknippat med Göteborg, är nöjesfältet, eller Liseberg, som det heter idag. ”En stor utställning fordrar en väldigt folktillströmning”, skrev man i Svenska Dagbladet när utställningen höll på att byggas år 1922, ”och det är därför nödvändigt att locka publiken med ett rikt och omväxlande nöjesprogram” Här kunde besökarna roa sig av hjärtans lust.

De kunde äta gott på restauranger, dansa på Rotundan eller ta en tur i någon av åkattraktionerna. Det fanns också en konserthall och en revyteater.För barnen fanns det ett område med attraktioner speciellt för dem kallat Barnens Paradis. Till skillnad från de andra anläggningarna var nöjesfältet avsett att bevaras och komma i kommunalt ägo. Efter utställningen fanns det också funderingar på att göra Liseberg till ett friluftsmuseum i det stockholmska Skansens anda.

Den 30 september, efter mer än fyra månader, avslutades jubileumsutställningen, som hade varit både välbesökt och uppskattad.

Avslutningsceremonin

Den 30 september, efter mer än fyra månader, avslutades jubileumsutställningen, som hade varit både välbesökt och uppskattad. Långt före avslutningsceremoniernas början var Stora gården och angränsande platser fulla av människor. Terasserna nedanför Minneshallen var reserverade för speciellt inbjudna.

Musik spelades av Göta artilleriregementes och Flottans förenade musikkårer. Landshövding von Sydow höll ett tacktal till kungen, som varit utställningens beskyddare, omgiven av fackelbärande scouter. Avslutningstalet hölls av grosshandlare Axel Carlander. Han framhöll att utställningen varit mycket lyckad, och i många avseenden överträffat förväntningarna. Efter ”ett kraftigt leve för vårt fädernesland och vår fädernesstad” sjöngs nationalsången, och därpå följde själva stängningsceremonin. von Sydow och Carlander gick i facklornas sken in i Minneshallen, där de stängde portarna.

Belysningen på byggnaden släcktes för en stund, och så tändes den igen, under det att ”Sverige” spelades. Efter detta avfyrades ett fyrverkeri. Under detta inträffade ett litet intermezzo: några gnistor råkade antända lite papper, som låg under en plattform, och snart stod en stor del av den i brand. Många åskådare trodde att detta var ett spektakulärt extranummer. Brandkåren kunde dock snabbt släcka branden. Efter avslutningsceremonierna fortsatte festligheterna på nöjesfältet och restaurangerna. Särskilt livlig blev, enligt tidningarna, festen på Pripps.

av Maria Nyström

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för ”Alla tiders Göteborg” som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!

Det här inlägget postades i Vad hände när? och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!