Kal och Ada

kalada

Kal och Ada vid Liseberg i Göteborg. bild: Helio Duarte

kalada_2

Sådan är Kal

Göteborgsvitsarna har sin huvudperson i figuren Kal, och inte sällan figurerar även Kals fästmö Ada i vitsarna. Kals och Adas karaktärer kan ses som urtypen för hur en ”äkta” eller typisk göteborgare är. Kal gillar inte översitteri och många av vitsarna går ut på att Kal ger överheten svar på tal, som t ex i följande vits: En fin herre spatserar utefter kajen, tittar på det mesta genom sin monokel. Kal stegar fram och frågar: – Vad ser han genom den grejen? Den fine mannen rättar till monokeln och tittar överlägset på Kal och säger: -Just nu ser jag en buse framför mig. Kal blixtsnabbt tillbaka: -Åh fan, är det spegelglas? Kal har tre stora intressen i livet: Flaskan, flickan och fotbollen. Han föredrar folkliga och enkla nöjen. När det t ex äntligen blir Kals tur i sytembolagskön, efter en förnäm dam med utdragna vindiskussioner med personalen, frågar han: -Säg, kan man drecka renat te bräckkörv?

Vi Masthuggspojkar, Kal och Ada

Har Kal någon verklig förebild?

Många skulle gärna se att Kal och Ada har verkliga förebilder. Visdiktaren Gunnar Bohman har ibland setts som källan till vitsandet om Kal och Ada, men flera av de historier han sjungit om har funnits i omlopp långt tidigare. 1974 ansåg sig Göteborgs-Posten ha gjort en ”epokgörande upptäckt i Kalforskningen”. Omkring 1910 uppträdde revyparet Karl Olsson och hans fästmö Ada Lindström på scen i Göteborg. En efterlevande till paret hävdade nu att de skulle vara ursprunget till Kâllevitsarna. Det har även tvistats om huruvida Kal egentligen bar vegamössa eller kubb på huvudet.

Lånade vitsar

Många Kal och Ada-vitsar är ”återanvända”, gamla vitsar har gjorts om för att passa in i mallen för hur en Göteborgsvits skall vara. Kal blir huvudpersonen, och händelsen flyttas till t ex spårvagnen eller Avenyn. I häftet ”Svenskt skämtlynne under ett halvt sekel” från 1912 kan man läsa denna historia:

1

Per tattare hade en väldig passion för snus och då församlingens gode herre ej kunde ”komma åt” den syndfulle vandringsmannen på annat, anföll han snusbegäret. -Fy, Per, sa han, att du vill tugga snus, det gör icke en gång svinen. -Tuggar pastorn snus? frågade Per illmarigt. -Åh, nej, bevare mig väl! -Vem av oss är då mest lik svinen?

2

En kväll i Haga kliver en skum figur ut ur en port och hotar med en pistol och säger:
– Upp med händerna. Om du rör dig är du en död man!
Kal:
– Snacka skit. En död kan väl inte röra på sig heller?!

3

Kal:
– Vet du att här i Göteborg så välsignar prästerna alla kor.
Kurt:
– Varför det?
Kal:
– För att det ska bli pastöriserad mjölk, förstår du väl!

4

Kal kom hem på nattkröken och var lite ostadig på benen. Ada satt uppe och löste korsord. Förargat lyfte hon blicken från korsordet och sa:
– Komma hem och vara på snusen!
Kal rev sig i nacken och svarade:
– Hur många bokstäver?

5

Kal har glömt bort Adas födelsedag och får sina fiskar varma. De korsar Gustav Adolfs torg och Ada pekar upp mot statyn:
– Han där var minsann en karl att komma ihåg saker, han.
– Va vet du om de?
– De e mer än 300 år sedan han dog och dom firar hans minne ännu!

6

– Vem sjussa du hem från bion igår, Kal?
– Åssbon. Varför undrar du de, Ada?
– Säj te Åssbon att ja hittat hans läppstift i bilen!

7

– Fram med sanningen Ada! Ja hörde dej ropa i sömnen: Nej, Gusten, nej. Å mitt namn e Kal!
– Va bråkar du om? Du hörde ju att ja ropade nej!

8

– Va står du och tuggar på, Kal? undrar Ada.
– Fisk!
– Men varför står du snett?
– Lutfisk!

9

Kal och några andra står utanför gamla Sjömansförmedlingen i Stigbergsliden och skryter om stormiga seglatser de varit med om. Så får Kal ordet:
– Ni skulle vatt me om e resa med gamla ”Rosalyn” som ja gjorde hösten 36. Vi va på väg te Antwerpen me stôckegods. De blåste så vi drev i sex dôgn. De börja mojna när vi kom te Röa Havet å…
– Va tusan hade ni i Röa Havet å göra om ni va på väg te Antwerpen, avbröt Gystav honom.
– Ja, de sa ja te skepparn me! Va innerst in i glödheta har vi här å göra, sa ja…

10

Plötsligt drabbad av resfever steg Kal på spårvägens rundtursbuss vid Drottningstorget. När man passerar bryggerianläggningen på Stampgatan, upplyste guiden:
– Och nu åkter vi förbi Pripps bryggeri.
– Vafför då, prosterade Kal.

11

Ada och Beda var på hemväg från Liseberg. Tätt i kölvattnet hade de en trägen kavaljer från Rotundan. De kom fram till Korsvägen och mannen hängde fortfarande efter.
Ada och Beda börjar bli irriterade. Till slut vände sig Ada om och sa:
– Försvinn, annars ropar ja på polis. Eller ta med dej en kompis.

12

Kal går en ronda i Saluhallen på Grönsakstorget för att proviantera inför veckändan. I raddan av diskar med charkuterier finner han en ledig expedit och gör sin beställning:
– En meter falukörv.
– Vi säljer inte korv metervis utan per kilo, upplyser biträdet.
– Ge mej en kilometer då.

13

Kals granne på svalen tänkte tapetsera om i vardagsrummet och frågade därför Kal hur många rullar han trodde skulle behövas.
– Jag köpte tio rullar när jag tapetserade om, så Kal. Efter ett par dagar kom grannen och klagade och sa att det hade blivit sju rullar över.
– Det fick jag också, sa Kal.


Numera bor de flesta av oss i städer, och skådeplatsen för vitsen har flyttat från kyrkbacken till spårvagnen. Moralens väktare är kanske alltmer sällan pastorn, utan istället någon fin dam. Kal står på spårvagnen, och det är trångt om utrymmet. Han lyckas ändå armbåga sig så pass med svängrum att han kan lägga in en pris snus. En finklädd dam som står tätt intill fnyser och säger: -Usch fy, hur kan man snusa, det gör ju inte ens grisar! Kal ler och frågar damen: -Snusar frun själv? -Nej, gudbevaremej, det gör jag inte! Kal: -Vem av oss är då mest lik en gris? En annan Kal-och-Adavits som också är vanlig i tyska storstäder är denna: Kal och Ada promenerar i Slottsskogen. -Du, Kal, vell du se var jag blett opererad för blindtarmen? -Jåjå, säger Kal ivrigt. Där, svarar Ada och pekar på Sahlgrenska sjukhuset. I Hamburg tillägnas replikskiftet Heini och Klein-Erna som sitter på en parkbänk, i Köln paret Tünnes och Schäl.

Källa:Georg Drakos, 1989. Kal och Ada. Ett kulturellt självporträtt i Göteborg.

av Maja Norrman

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för "Alla tiders Göteborg" som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!
Det här inlägget postades i Kal och Ada och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!