03/09/2014

Skeppsvarv och Varvsarbetare i Göteborg – 9


3.6 Självbild och identitet.

Eskil har jobbar på Eriksbergs varv, ”nästan hela mitt liv” säjer han. Han är född och uppväxt i ett av ”varvsamhällena” och berättar följande:

”Mitt i andra världskriget år 1943 slutade jag skolan.Sen i augusti samma år började jag att jobba på varvet.Det var på Torpet och jag började i maskinverkstan. Där blev jag kvar tills varvet lades ner. Jag är född och uppväxt i närheten av Kvilletorget så det var bara till att gå fram och tillbaka till jobbet tills jag fick råd att köpa en cykel. Jag har jobbat på Torpet hela mitt liv mest med att reparera fartygsmotorer.

Farsan var Stalinist och övertygad kommunist så jag kom med i det partiet jag också, i unga år. Sedan, när jag vari trettiårsåldern och gift mej blev jag vald som ordförande i verkstadsklubben ,det var år 1959. Det var alltid -både på jobbet och hemmavid – fackliga och politiska diskussioner med arbetskamrater och alla bekanta man hade runt Herkulesgatan dit jag flyttat efter jag hade gift mej. Partiexpeditionen här på Hisingen låg inte så långt därifrån, så jag var där på alla möten så ofta jag kunde.

Det har varit hårda strider i verkstadsklubben många gånger, ibland har vi varit i majoritet och ibland har det varit sossarna. Men vi har dragit i stort sett åt samma håll om man säger så, när det gällde att få bättre löne-å arbetsvillkor på varvet även om varvsledningen där hade mest sympatier för sossarna.Vi jobbade hårt i styrelsen för bättre arbetarskydd och mer övertidsuttag. Dom hade utan tvekan bättre arbetsförhållanden på Herrgårn (Götaverken) och en mer utvecklad personalpolitik än vad vi hade. Dom var mer generösa mot jobbarna där.

Vi slogs i alla år som jag var med i verkstasklubben för att vi skulle få de likadant. Jag är övertygad marxist och har alltid varit det och det är väl inget snack om att jobbet på varvet och miljön där jag växte upp har format mej. Ja det är klart, min farsa hade ju stor påverkan på mej men jag läste all litteratur jag kunde utav Karl Marx och Engels och det övertygade mej hur viktig klasskampen är. Det har gått 120 år nu sen den internationella arbetarrörelsen bildades . Ungdomen av idag dom vet    ju inte ens vad klasskamp är för något .Nä, de är för sorgligt dom är alldeles för bortskämda, fy för fasen.

Jag undrar hur dom skulle klara sej om dom hårda tider som var när jag växte upp skulle komma tillbaka. Nä, det finns inga riktiga socialister å marxister nu för tiden åtminstone inte bland ungdomen. Du frågade om jag var religiöst intresserad ,nä fy för den lede- jag är övertygad ateist och säjer som Karl Marx ; religion det är opium för folket . Det är ingenting för mej även om jag kan förstå dom som är kristna. Dom söker väl något bättre i tillvaron, dom också. För mej har marxismen blivit ett sätt att leva, en livsåskådning och något att identifiera mej med.

Tänk vilka genier dom var både Karl Marx å Engels eller vad säjer du? Det är väl inte att undra på att alla arbetare här i Lundby antingen är sossar,kommunister eller syndikalister . De märks ju fortfarande på resultaten vid kommunal- och riksdagsvalen. De beror helt klart på att här bor mest jobbare i hela Göteborg och en massa f.d. varvs- och verkstadsarbetare. Det är och har alltid varit, de materiella levnadsförhållandena och klasskampen både när det gäller jobb och hemmiljö som format deras åskådningar och identiteter .Det kan du kolla i vilken social utredning som helst, det är inget snack om den saken” (Eskil 73 år)


Holger som jag tidigare refererat till är Socialdemokrat och aktiv i den kristna Broderskapsrörelsen . Han har med sig rörelsens programdeklaration vid vårt möte:

”Jag skall läsa upp för dej varför jag är både sosse och övertygad kristen samtidigt och många likadant med mej. Jag har nämligen med mej Broderskapsrörelsens programdeklaration här. (Han läser innantill):

`Broderskapsrörelsen bildades 1929. Den är en sammanslutning, utav grupper och enskilda inom Socialdemokratin vars övertygelse är att den enskildes och hela samhällets    utveckling till frihet och rättfärdighet främjas allra bäst genom att Jesu evangelium blir en levande kraft bland människorna Att den levande Guden är vår fader och att därför samhällets villkor måste vila på allas brodersskap. Att alla människor skall bära på samma skyldigheter mot varandra och att de skall åtnjuta samma politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Att den sociala demokratin följaktligen är den samhällsform som överensstämmer med evangeliet.`

Ja det säjer väl allt ,det är ju inte så märkvärdigt egentligen. Att jag blev socialdemokrat berodde väl i första hand på att morsan å farsan var det jag fick det liksom med mej de redan i modersmjölken som dom säjer. Men jag kom med i SSU (Socialdemokraterna ungdomsförbund) redan när jag var femton år och i Broderskapsrörelsen när jag var runt trettio år.Det går alldeles utmärkt att vara både socialist och kristen det är inga som helst problem för mej, utan det är helt naturligt.

Det är ju två grenar på samma träd egentligen. För oss Broderskapare är det Bergspredikan som ställs i centrum för vår tro och politiska övertygelse.Den går ju helt i linje med socialismens teorier. Nä, det var farsan som var troende kristen och det var därför jag också intresserade mej för kristendom. Han var kyrkvaktmästare i Lundby Kyrka på den tiden .

Morsan och jag var där nästan varje söndag vid gudstjänsterna och blev bekant med kyrkoherden Karl Österström hette han på den tiden. Han väckte mitt intresse för religionen ,det var därför jag blev kristen och aktiv i Broderskapsrörelsen.

Jag har suttit med i den lokala styrelsen för den, här i Göteborg i många år. Så det var omgivningen å miljön kan man säja, som har format mej till den person som jag är än idag och har vad du kallade en ”kluven identitet”. Men det har aldrig varit något problem för mej, det har istället bara varit positivt”. (Holger 74 år)

”Mina” informanter -(utom de två som är ateister- ”svävar inte på målet” när jag frågar dem hur de ser på sig själva och vad för slags människor dom är. ”Vi är vanliga arbetare nu är vi pensionärer, men vi har varit vanliga knegare hela vårt liv och vi kommer att dö som sådana också”. De har fötts in i en arbetarkultur och representerar var för sig inre och yttre faktorer samt ett kulturarv som format dem som individer. De praktiker och normer som blivit deras livsstil och identitet har sin bakgrund i varvsmiljön och klasstillhörigheten.

Det gäller både för deras politiska och religiösa åskådningar. Inom de sammanhang de verkat –arbetet och den lokala miljön-har de hela tiden interagerat med sina jämlikar i en kamp för bättre levnadsvillkor, en drägligare tillvaro. För dem är klasskampen lika aktuell som den alltid varit. Som individer har de alltid identifierat sig som del av ett arbetarkollektiv .

Att bli respekterade och synliggjorda som individer har varit en av drivkrafterna för dem, att utveckla sina klassintressen och ideologiska livsåskådningar en annan. Deras socialt ”kluvna” identitet kan ses som en spegling av yttre och inre formande faktorer till stor grad baserade av existensbetingelserna som varvsarbetare.

Deras politiska respektive religiösa övertygelse går- enligt dem själva- helt i linje med varandra-,dom ser inga motsättningar i detta. De ser istället sig som delar av en medmänsklighet där socialism och kristendom tillsammans spelar en avgörande roll för alla individers rätt till ett människovärdigt liv. Religionen kopplad till politiken har gett dem en dubbel kompetens – menar de – dels att förstå vad genuin och äkta medmänsklighet/ solidaritet innebär och dels hur den praktiskt kan utövas.

4. Sammanfattning och avslutande diskussion

Avgörande samhällsförändringar som i samband med industrisamhällets genombrott under de sista decennierna av 1800-talet skedde i vårt land ägde rum samtidigt som den marxistiskt grundade socialismen organiserades till en rörelse inom arbetarklassen. Detta gjorde att denna( socialismen) kom att uppfattas som ett reellt hot mot statskyrkan och det dåtida samhället .

Samhällsbevarande grupper och kristna kykopersonligheter började omedelbart mobilisera religionen mot detta hot . Det hade sin grund i dogmatiska och ideologiska motsättningar mellan kristendom och socialism . I förlängningen kom det    medföra att statskyrkans roll –dess monopol och kontroll- på det religiösa området ifrågasattes och gradvis kom att upphöra samtidigt som tidigare sociala samhällsstrukturer och mönster föll samman.

Studiens första syfte är att fördjupa kunskapen om åskådningar av religiös och politisk karaktär och hur dessa konstrueras. Därjämte, att undersöka motsättningar mellan kristendom och socialism när de konfronterats med varandra i dåtid och nutid. Dess andra syfte är att ge svar på den tes som framförs i två delar;

a) Att en klassmässig identitet grundad på en politisk ideologi i lika hög grad kan ha formats av religiösa trosföreställningar och de livsvillkor/förhållanden en människa lever och verkar inom. b) Att sociala/kulturella identiteter formas på ett individuellt respektive samhälleligt plan. Villkoren/förhållandena har processuellt vuxit fram i möten mellan människor och miljö, trosuppfattning och politiska ideologi och utgör identitetsskapande faktorer.

Frågorna jag sökt ge svar på i studien är : Existerar det någon interaktion och tolkningsmönster mellan socialistiskt engagerade människors trosuppfattning när denna får funktionen av inspiratör och normgivare i individuella politiska ställningstaganden? Hur formas en arbetsklassmässig identitet och personlig livsåskådning , kan man vara socialist om man är kristen och därmed ha ”kluven identitet” ?

Studien har förutom att söka utreda relationen mellan socialism och kristendom också sökt skildra de livsvillkor som arbetare( varvsarbetare) levt och verkat inom – i en specifik social och kulturell kontext ( varven , varvsamhället och en ”högkyrklig” församling) som format deras personliga identitet och åskådning.

I detta avslutande avsnitt kommer jag att sammanfatta och diskutera vad som bidragit till detta. Tematiskt har jag valt olika områden från vilka jag analytiskt sökt dra slutsatser och utröna vilka faktorer om gett ”mina” informanter en ”kluven identitet”. Det har gjorts i övertygelsen att verkligheten inte låtar sig fångas enbart som en teoretisk frågeställning eller analys.

Först diskuterar jag de tidsmässiga skälen till detta i anslutning till samhällsförändringar och förhållandet kristendom –socialism . Därefter begreppet ”kluven identitet”som underlag för en åskådning och tillhörighet till specifika grupper och kategorier i form av relationella faktorer. Slutligen,de perspektiv informanterna har på sig själva som individer i olika relationer kopplat till deras    politiska och religiösa handlande .

Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6 Del 7 Del 8 Del 10

Av: Rolf Simonsson

About Rolf Simonsson

Som historiker och folklivsforskare (etnologi) och med en fil.magisterexamen i respektive ämneskategori vid Göteborgs Universitet är jag medarbetare i internetsiten Göteborgs historia. Jag är specifikt inriktad på arbetslivshistoria och etnologi d.v.s. människan som social och kulturell individ/person.

Kommentera gärna!