Lundby Gamla Kyrka


Interiör omkring 1920.

 

Utdrag ur en ”Betraktelse wid en aftongudstjenst i Lundby gamla kyrka 16 sönd. efter Trinitatis, den 10 Okt. 1886, då hon för sista gången anwändes till gudstjenst.”

”Det är en ärewördig byggnad, denna Lundby gamla kyrka. Hennes murar uppfördes för många hundra år sedan, långt innan den stora staden Göteborg ännu fans till; och såsom Wi se, byggde man kyrkomurarne så fasta, att de om möjligt måtte kunna trotsa tiden och förgängelsen.

Det ena slägtet efter den andra har sedan dess kommit till Werlden och åter farit hädan; mångfaldiga stormar och förändringar af alla slag hafva timat i wårt fosterland och i denna bygden århundrade efter århundrade, men Lundby kyrka har stått qwar på sin lilla klipphöjd och hon står der än i denna stund och kan nog ännu under många menniskoåldrar hålla stånd mot förgängelsens magt, innan hennes murar ramla.

Härinne i detta gamla märkwärdiga rum har Guds ewiga ewangelium förkunnats för oräkneliga menniskosjälar från slägte till slägte; härinne hafwa syndiga menniskobarn i många tiotusental genom dopets sakrament pånyttfödts till Guds barn och himmelrikets arfwingar; härinne har den ewigt lefwande Frälsaren otaliga gånger meddelat sig i altarets sakrament åt sin återlösta församling; här, i detta rum, hafwa församlingens böner och lofsånger från urminnes tider uppstigit till Gud i himmelen.

Rundt omkring och inunder denna gamla kyrka hafwa många tusentals menniskokroppar multnat till stoft och wänta nu sin uppståndelse på domens dag; och själarne, som en gång bodde i dessa kroppar och som här i detta rum hwar på sin tid blefwo inbjudne till Guds rike, de befinna sin nu inne i den osynliga verlden, antingen ewigt saliga eller ewigt osaliga, allt eftersom de anammat och förwarat, eller föraktat och förspilt de frälsningens skatter, som här stått den i tillbud genom Herrens ord och de heliga sakramenten.

O, mina älskade, när wi så rätt eftersinna, hwad för stora, heliga, wigtiga, för tid och ewighet afgörande ting, som här försiggått sekel efter sekel under detta tak, inom dessa urgamla kyrkomurar, då gripes, då skakas wår själs innersta; då måste vi bekänna, att det är ett wördnadsbjudande, ett heligt rum, som i denna aftonstund för sista gången omsluter oss, och att detta kyrkorum äfwen genom sin ålder påminner oss om den, alla tider öfwerlefwande längden af Kristi kärlek och och oförgängligheten af Guds ewiga nåd.”

Lundby gamla kyrka 1901.

År 1886 invigdes Lundby nya kyrka i närheten av den gamla. Den äldre ansågs vara sliten och uttjänt som gudstjänstlokal, och man beslutade att riva den. Prosten Rydholm, som då tjänade i församlingen, ville dock inte höra talas om detta, och protesterna ledde till att kyrkan fick ligga kvar. Med tiden sägs att den blev ett tillhåll för traktens ungdomar, vilka bröt sig in i lokalen, och detta sågs inte med blida ögon.

Prostinnan Ahlberg samlade ihop pengar till en renovering, och denna ägde rum 1934. Nu fick kyrkan elektricitet indragen. Nio år senare renoverade man igen. 1997–1998 målades kyrkan invändigt och ett modernt ventilationssystem installerades. På annandag påsk 1998 återinvigdes kyrkan av bland andra biskop Eckerdal, efter 600 år i församlingens tjänst.

Lundby gamla kyrka är anrik. Den byggdes under sen medeltid, troligen i slutet av 1390-talet. På samma plats hade en ännu äldre träkyrka stått, av vilken rester hittades så sent som på 1930-talet under en restaurering. En romansk dopfunt av grön täljsten som användes i träkyrkan finns fortfarande kvar i koret idag. Kyrkan är en enskeppig hallkyrka byggd av sten i sengotisk stil, och har moderniserats i omgångar sedan mitten av 1600-talet. Det var först då som kyrkan fick en klocka. Den placerades i en klockstapel, där den hänger än idag. På inskriptionen kan man läsa:

När folket hörer mig ringa,
Skola dhe straxt thill kiörkan springa,
Gudz rena ordh ther att höra,
Och ther efter sitt lefwerne föra.

Det var inte bara en kyrkklocka som länge saknades. Det fanns inte heller några fönster på kyrkans norrsida. Detta berodde på att man trodde att den norra sidan behärskades av onda makter, och de ville man inte ge tillträde in genom några fönster. Det fanns heller inga gravar på kyrkogårdens norra sida. Först på 1800-talet togs fönster upp i norrväggen.

År 1886 invigdes Lundby nya kyrka i närheten av den gamla. Den äldre ansågs vara sliten och uttjänt som gudstjänstlokal, och man beslutade att riva den. Prosten Rydholm, som då tjänade i församlingen, ville dock inte höra talas om detta, och protesterna ledde till att kyrkan fick ligga kvar. Med tiden sägs att den blev ett tillhåll för traktens ungdomar, vilka bröt sig in i lokalen, och detta sågs inte med blida ögon.

Prostinnan Ahlberg samlade ihop pengar till en renovering, och denna ägde rum 1934. Nu fick kyrkan elektricitet indragen. Nio år senare renoverade man igen. 1997 – 1998 målades kyrkan invändigt och ett modernt ventilationssystem installerades. På annandag påsk 1998 återinvigdes kyrkan av bland andra biskop Eckerdal, efter 600 år i församlingens tjänst.

Plan över kyrkan.

Lundby gamla kyrka är anrik. Den byggdes under sen medeltid, troligen i slutet av 1390-talet. På samma plats hade en ännu äldre träkyrka stått, av vilken rester hittades så sent som på 1930-talet under en restaurering. En romansk dopfunt av grön täljsten som användes i träkyrkan finns fortfarande kvar i koret idag. Kyrkan är en enskeppig hallkyrka byggd av sten i sengotisk stil, och har moderniserats i omgångar sedan mitten av 1600-talet.

Det onda väderstrecket

Enligt folktron var norr ett väderstreck som behärskades av allehanda onda makter. Det hade i sig magiska krafter – den som ägnade sig åt trolldom skulle stå vänd mot norr när ritualerna utfördes, och vatten som rann mot norr ansågs ha botande egenskaper. Denna uppfattning fanns redan under förkristen tid. De döda begravdes ofta i nord-sydlig riktning för att kunna ”vända ryggen” mot norr. När kristendomen gjorde sitt intåg blev den öst-västliga riktningen viktigare.

På uppståndelsens dag skulle Jesus komma österifrån, och därför började man begrava människor så att de, när de reste sig ur graven, skulle se honom framför sig. Föreställningarna om den onda norrsidan levde kvar, och i äldre kyrkor finns det därför inga fönster i norrväggen. Man ville inte ha någon öppning som kunde göra det möjligt för onda makter att ta sig in. På den norra delen av kyrkogården begravdes endast sådana människor som man befarade skulle hamna i helvetet. Dit hörde bland annat mördare och andra missdådare, sådana som begått självmord och ibland odöpta barn. Barn som inte hunnit döpas betraktades som hedniska och i hög grad utsatta för det ondas spel.

 

av Maria Nyström.

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för "Alla tiders Göteborg" som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!
Det här inlägget postades i Stadens delar och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!