Luxuös badbalja i Haga

Renströmska badanstalten – klassindelat tvagande med ”minibassäng”

Möjligheterna för göteborgarna att sommartid ta sig ett dopp i den mer eller mindre salta böljan var förr legio, ity de var många. Det var bara att hoppa i den förbirinnande älven. Men vintertid var dessa badmöjligheter mycket begränsade och mycket lätt räknade. Ett badrum i bostaden var en okänd lyx och de allmänna badinrättningarna till en början nästan uteslutande avsedda för den mera välbärgade delen av stadens befolkning. De första offentliga varmbadhuset inrättades år 1902 i Surbrunn, en s k hälsokälla i början av nuvarande Kungsgatan, strax intill gamla gasverket. Detta badhus hade dock endast fyra badrum.

 Luxuöst bad

Det andra badhuset uppfördes på jakobsdal vid Danska Vägen år 1825, det tredje och mer luxuösa, den s k Rotundan, vid Skeppsbron år 1830, det fjärde i Brunnsparken år 1858 och slutligen det femte och största på 1800-talet vid Södra Allégatan år 1876. Den sistnämnda badanstaltens uppförande möjliggjordes genom anslag ur den Renströmska donationsfonden. Stadsfullmäktige beslöt därför också att anläggningen skulle heta Renströmska badanstalten. Den blev dock till en början mest en samlingspunkt för de bättre bemedlade, vilka i synnerhet gladde sig över det luxuösa romerska badet.

Romersk-morisk

Professor Gustav Dahl stod för det storstilade arrangemanget, vilket beskrevs på följande sätt: ” Romerska badet är utfört i morisk stil efter motiver, som konstnären under en studieresa i Spanien samlat från Cordova, Sevilla och Granada. Synnerligen rikt ornerat är det med stora takfönster försedda apodyteriet, vars detaljer har sina urbilder i Alhambra, särskilt dess berömda Lejongård.

Genom en med förhänge betäckt dörröppning står det i förening med tepidariet, vars dekorationer är kopior av förrummet till det allra heligaste i Cordovamoskéen. Här insläpps ett dämpat ljus genom smärre stjärnformiga, med färgat glas försedda öppningar i taket. Golvet i dett rum är av teracottamosaik.

Caldariet, i vilket man därefter inträder, och där massagebehandlingen försiggår, har lånat sina orneringsmotiv från Alcazar i Sevilla. Det därpå följande lavacrum är lika enkelt som det badet avslutande frigidariet är praktfullt. Kolonner, arkader och färgsammansättningar i det senare erinra ånyo om moskén  i Cordova ”.

För den kanske något förbryllade läsaren kan avslöjas att apodyteriet inte var något annat än avklädningsrummet och att de övriga ”konstiga orden” gällde halvvarmt, hett och kallt badrum samt slutligen svettbad, dvs närmast finsk bastu.

Men hela denna romersk-moriskt inspirerade härlighet förstördes vid en förhärjande eldsvåda år 1903, vilken endast skonade yttermurarna. Många föreslog nu att man nu istället skulle bygga en större och mera tidsenlig badanstalt, men man beslöt att i enklre utformning återställa den gamla.


En unik bild från ”Hagabaljan” i november 1921. ”Halvklädde” Arne Borg, flankerad
är kollegerna Per Cederblom och J. Jansson. (De står vid luckorna till en Strumptork!)
Observera även Cederbloms moderna badbyxor!

Klassindelning

En eftergift gjordes dock för tidens strömningar. Man byggde nämligen in en, som man ansåg, stor och präktig simhall. Men i övrigt bibehölls den gamla klassindelningen, trots att de antika romerska baden, som varit förebilden för Renströmska badanstalten, på sin tid var ett verklig folkbad, där även de fattiga för en liten slant kunde köpa sig tillträde till lyxen och pompan.

Simhallen, vars ena fondvägg, pryddes av en målning, där havsvågorna rullade emot den badande, var dock alldeles för liten för den snabt växande simsporten, som vintertid inte hade några träningsmöjligheter. Man talade allmänt om ”Hagabaljan”, ty bassängen mätte endast 14, 47 meter på längden och 11, 38 meter på bredden.

Det säger sig själv att de simmare, som var bäst i vändningarna, hade bästa chansen att först slå handen i kaklet. Inte att undra på att ”Hagabaljan” var något man både skrattade och förvånade sig åt i det övriga riket.

Ägghopp

För simhopparna var det nästan lika illa. De hade visserligen två svikter att tillgå, men kunde endast hoppa från ”kandidathöjd” från våningen ovanför. Och därtill måste de se till att de hamnade i den ovala fördjupning i simbassängen, som allmänt kallades ”ägget”.

Av Gunnar W Blomgren, Källa: Vi från Vega

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för ”Alla tiders Göteborg” som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!

Det här inlägget postades i Stadens delar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!