1733

Den 11 februari avgår ostindiska kompaniets fartyg ”Drottning Ulrika Eleonora”, under befäl av kapten P. von Utfall. Ostindiefararen har 113 mans besättning och för en last av järn, stål och trävaror. Lasten sälj i Cadiz mot spanska piastrar som skall användas till inköp av kinesiska varor i Canton. I september har skeppet nått fram Porto Novo på Afrikas västkust. I hamn väntar mottagning av moriska kungarna med fruntimmer. Svenskarna bjuds på fullt spel och salut med 16 kanonskott. Skeppsdokumenten granskas och befinns vara i sin ordning, vilket medför att svenskarna får tillstånd att öppna faktori för handel på platsen. Pengar och varor sätts iland och 53 man ur besättningen stannar för att se till att handeln kommer igång. Från ”Drottning Ulrika Eleonora” sätts också iland den engelske kaptenen Widrington som blivit slagen i bojor för myteri ombordt. Han har försökt ta över fartyget för att kunna föra det till någon plats där det kunde plundras.

”Drottning Ulrika Eleonora” sätter efter detta segel för färd från Porto Novo till Bengalen, som erbjuder säker hamn på vägen mot Canton. Efter några månaders segling får emellertid kapten Utfall på julafton besked om att det svenska faktoriet blivit överrumplat av fransmän och engelsmän. Han får veta att de kvarlämnade besättningsmännen fängslats, samt att gods och pengar stulits. Under överfallet befriades kapten Widrington från sina bojor och fördes ombord på ett engelskt skepp. Det visar sig också att morerna i Porto Novo har underrättat sina vänner i Bengalen om det skedda och uppmanat dem att anfalla det svenska skeppet. Så sker också när ”Drottning Ulrika Eleonora” på annandag jul i bengaliska farvatten blir omringad av bortåt 300 kanoter vars besättningar blåser i sina stridshorn. Svenskarna svarar med att slå på sina alarmtrummor. Det tycks räcka för att avskräcka infödingarna för tillfället. Kapten Utfall kommenderar fartyget att sätta kurs bort från Bengalen för att så snabbt som möjligt komma tillbaka till Porto Novo.

Väl tillbaka till Porto Novo väntar en mottagning bestående av ett franskt och ett engelskt örlogsfartyg. Dessa båda öppnar eld när de siktar ”Drottning Ulrika Eleonora”. Hon besvarar elden men kapten Utfall inser att vidare strid är meningslös. Han beslutar sig för att de tillfångatagna svenskarna får lämnas åt sitt öde i Porto Novo, och sätter istället kurs hemåt. Hemresan går via Ceylon för att fylla förråd. Väl framme där avvisas fartyget av det holländska faktoriet. På väg därifrån attackeras ”Drottning Ulrika Eleonora” utanför Indiens östkust av ett holländskt skepp. Holländarna lyckas ta 17 man ur besättningen som krigsfångar.
Efter många vidrigheter ankommer slutligen ”Drottning Ulrika Eleonora” till Göteborg. Hon har nu varit borta i 2 år. Ur besättningen har 70 man blivit tillfångatagna, 17 avlidit och 16 rymt. Svenska regeringen reser genom sina beskickningar i London och Paris skadeståndsanspråk på 66 000 pund sterling för ostindiska kompaniets förluster. Först 1741 får kompaniet 12 000 pund i ersättning för sina förluster.

Källor: Göteborg genom tiderna och Kronologiska anteckningar rörande Göteborg.

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för ”Alla tiders Göteborg” som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!

Det här inlägget postades i Kalendariet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!