Evert Taube: Grammofoninspelningar – 3

Grammofoninspelningar

Evert  reser under år 1921 runt i Europa  till platser som  Provence, Paris, Florens ,Rom och Frankfurt djupt ledsen och  deprimerad på grund av den  hastigt brutna förlovningen med Astri . Han har inte glömt henne som ständigt finns i hans tankar och  han skriver brevledes några av sina första kärlkesdikter till henne ,ett område inom vilket han så småningom skulle vinna ett erkänt mästerskap.

År 1922  återvänder han till Sverige. Samma år på hösten  gör han sina första  grammofoninspelningar på Hotel Continental i Stockholm. Vid denna tid fanns ännu inga elektriska mikrofoner utan inspelningen skedde akustiskt med hjälp av en stor tratt som vidare-befordrade ljudet till ett membran som med ett stift ritade ett spår i en vaxskiva. Från denna gjöts den form som användes att pressa de färdiga 78-varvsskivorna..Visorna ”Karl-Alfred”och ”Fritiof Andersson”var de första titlarna som spelades in med ”Sång till luta av cabaretsångare Evert Taube ” som det stod på etiketten av märket His Masters Voice. .Vishäftet  ”Flickan i Havanna”  utgavs samma år  som en uppföljare til denl tidigare utgivna ”Byssan Lull” Nästan alla visorna däri blev snabbt inspelade på grammofon.

Samma år på sommaren,  gör han segeltur  runt Sydsverige tillsamans  med sin yngre bror samt  den nära vännen  konstnären Kurt Jungstedt. Han skriver en bok om detta med illustrationer av Jungstedt och  får den utgiven  på Bonniers förlag som prosaförfattare.Evert skriver nya visböcker vid sidan av sina artistuppträdanden  för att klara sitt uppehälle  Men han vill helst av allt teckna och måla .Han  får de närmaste åren därefter några visböcker utgivna, bl.a. en som innehåller hans helt egna diktade och komponerade sjömansvisor…

Naturlyriken tar form i Everts diktande

Den anrika källarkrogen Den Gyllene Freden  på Österlånggatan i Gamla Stan i Stockholm  blev  nu en ständigt återkommande  träffpunkt för honom.Där  möter han  artister,författare olika slags konstnärer och musiker, d.v.s. människor som alla på olika  sätt har med kulturskapande verksamhet att göra. Evert överger nu sitt diktande av sjömansvisor till förmån för  mer naturlyriska visor främst  med motiv knutna till Stockholm och den omgivande skärgården. På 1920 –talet var det aktuellt att riva fastigheten där den  Den Gyllene  Freden var belägen..

Själva huset var i ett miserabelt skick och krogen hade råkat i vanrykte –tyckte  den  tidens societè – på grund av det klientel som numera frekventerade den. Men tack vare  sina gamla anor och  att Bellmanssällskapet brukade ha sina sammankomster där, ansåg flera av den tidens kulturella personligheter att det var ett helgerån att riva huset. Den berömde målaren Anders Zorn som också var medlem i Bellmanssällskapet bekostade renovering och ombyggnad av huset och skänkte det sedan till Svenska Akademien. Ombyggnaden leddes av arkitekten Torsten Stubelius som var en  släkting till Evert Taube som på så vis fick följa arbetet på nära håll. Renoveringen tog lång tid och Zorn hann inte själv uppleva den nya Gyllene Freden, som öppnades på nytt 1922.

Evert  blev under flera årtionden framåt en av Den Gyllene Fredens främsta stamgäster och hjälpte till att göra den till det populäraste tillhållet för konstnärer och författare . Han  underhöll ofta kroggästerna med vissång till luta. och bildade där sällskapet ”Pax Auera” Det var på Gyllene Freden  många av hans visor kom att diktas och där han gjorde sina första publika framföranden.

Image via Wikipedia

Gifter sig med Astri 1925

Nu var hans visor  om sjömaslivet definitivt avslutade  och hans kosntnärliga ambitioner hade vuxit. De visor han nu diktade var i första hand  inspirererade av  det kulturella umgängent  på  Den Gyllene Freden och kom nu att få  rent naturlyriska motiv.  Bland stamgästerna på  Freden  märktes också  Astris far, Hovkonstgjutaren Herman Bergman.. Evert kom så småningom  att bli  på god fot med denne och fick sedermera  faderns  tillstånd att  gifta sig med Astri. De bägge gifte sig den 14 januari 1925 i Sankt Jakobs kyrka i Stockholm. Bröllopsfesten gick stilenligt av stapeln på den  Gyllene Freden.

De reste på bröllopssresa till Frankrike där Evert skriver och diktar och Astri som var utbildad skuptris gör flera byster och statyer. I San Remo tillbringades smekmånaden som blev en intensiv arbetsperiod för de båda kostnärerna. När de efter några månader återvänder till Stockholm arbetar Evert intensivt med utställningsverksamhet för Liljevallchs konstsalong  tilsammans med Astri.  Hösten 1925 ger han ut en samling berättelser  med titeln ”Svärmare och Stigmän” där han hämtat motiven från Argentina och Sydamerika. Samlingen bedömdes  positivt av kritiken och fick ett övervägande gott emottagande överlag.

Familjeliv

Evert  inordnande sig så sakta i familjelivet men  fortfarande  under senare delen av 1920-talet umgicks han ännu  med sin stora dröm om att bli en av våra stora litteraraturförfattare. Han gör  dock ingen succe som romanförfattare. Han har helt enkelt inte de egenskaper som man kräver litterärt av en stor romanförfattare. Så den drömmen fick han uppge och istället inrikta sig att skriva mer  poesi och dikta nya visor. Nödvändigheten tvingade  nu ut honom på konsertturnèer i landsorten och till estrad-och restauranguppträdanden  i Stockholm  för att  få inkomster till att kunna försörja sej och sin  familj. Som poet och diktare samt inte minst som kabarèartist kom han att istället för att bli romanförfattare  i  stället  att  göra  publiksucce med sina återkommande vis-och artistframträdanden. Det definitiva genombrottet som svensk nationalpoet  fick  han år  1931 med sin grammofoninsjungning av ”Calle Sschewens Vals ”.  Den  blev snabbt enormt populär, spelades ofta i radio och sjöngs snart vid varenda fest eller tillställning runt om i Sverige och övriga Norden.

I familjen föds så tre barn ; Per Evert år  1926, Ellinor år 1930  och  Sven-Bertil år  1934 . Efter att  de första åren ha flyttat runt på olika adresser flyttade familjen året  1941 till Grev Turegatan där man bodde fram till år 1966 . Då var dags för  rivning av fastigheten och flyttningen gick  Södermalsmtorg 4 där de bodde kvar till dess att Evert avled år 1976. Det förtjänans för övrigt ockkså att nämnas att år 1936 grundadade EvertTaube, Gunnar Fant och Sven Sahlén det celebra sällskapet ; Samfundet Visans Vänner.

Sjösala

I mitten av 1930-talet var Evert ofta en seglande gäst i Stockholm skärgård .År  1937 skulle han och hans familj  sommartid bli bofasta där sedan Evert köpt en tomt och  byggt ett sommarhus i Värmdö skeppslag ,en plats som han sedan gav namnet Sjösala.Denna natursköna plats vid Nämndöfjärden skulle skänka  Evert mycken  inspiration till nya visor och komponerade sånger i form  den samtida  utgivna ” Sjösalaboken”.. Visorna i densamma   gav en tidstypisk bild  av vad på den tiden tankemässigt utgjorde hans skapande värld: Skärgården, Staden och Medelhavet. Men framförallt av  tankarna på hustrun,barnen, hemmet och naturen.   Svenska Dagbladets recensent beskrev detsamma som att;

”Kring  Sjösala har Evert Taube diktat en idyllisk värld som för svensken  framstår lika åtråvärt och  äkta svenskt som Carl Larssons Sundborn. .Hans  diktade alter ego Rönnerdal (det är i denna vissamling denne första gången nämns vid namn) ”går mysande omkring och tar ett skutt av lycka, när han hör göken eller ser de blommor som slagit ut på ängen; Gullviva,mandelblom,kattfot och blå viol.”

I Sjösalaboken återfinner vi bl.a. visor som  Brevet från Lillan, Sjösala Vår, Fritiof i Arkadien, Himlajord och Vals i Gökottan .  Men mer om detta får du läsa i del  nr 4.

Källfakta sammanställda från diverse biografier om Evert Taube

av: Rolf Simonsson (Historiker och Folklivsforskare)

Del1 Del2 Del4 Del5