Ostindiska kompaniet-Skeppen

Svenska Ostindiska kompaniet

Stockholm

Skeppet byggdes på Clasons varv i Stockholm. Lastkapaciteten var 260 läster. Det var bestyckat med 28 kanoner. Besättningen utgjordes av 120 man. STOCKHOLM gjorde tre expeditioner till Kanton men förolyckades på utresan på sin tredje resa. Det var vid Shetlandsöarna den 12 januari 1745.

Finland

Skeppet byggdes på Stora Stadsvarvet i Stockholm 1761. Lastkapaciteten var ca 450 läster. Bestyckningen var 30 kanoner och besättningen utgjordes av 150 man. FINLAND gjorde 7 expeditioner till Kanton i Kina. Resan 1769–1771 skildrats av skeppsprästen ombord – Jacob Wallenberg, i boken ”Min son på galejan”. En modell  av fartyg finns på Sjöfartsmuseet i Göteborg.

Gustaf III

Skeppet byggdes på Djurgårdsvarvet i Stockholm. Lastkapaciteten var 512 läster. Besättningen var 155 man stor och skeppet var bestyckat med 18 kanoner. GUSTAF III gjorde 9 expeditioner  till Kanton under åren 1779–1805.

Götheborg II

Detta var Ostindiska kompaniets andra skepp med namnet Götheborg. Det byggdes på Gamla Varvet i Göteborg år 1786. Skeppet var ett av de största u kompaniet och kunde lasta 530 läster. Besättningen utgjordes av 170 man och bestyckningen var 20 kanoner. GÖTHEBORG förliste vid Godahoppsudden år 1796. På Stadsmuseet i Göteborg finns en unik modell av fartyget, som är gjord redan på 1700-talet.

Sophia Magdalena

Skeppet byggdes på Stora Stadsvarvet i Stockholm år 1773. Lastkapaciteten var 485 läster. Besättningen var 150 man och skeppet var bestyckat med 18 kanoner. SOPHIA MAGDALENA gjorde 9 resor till Kanton innan hon förliste i Engelska kanalen 28 oktober år 1801. En modell av skeppet finns på Sjöfartsmuseet i Göteborg.

Wasa

Skeppet byggdes i Karlskrona och var på 477 läster. Hon gjorde endaste en resa till Kina. Då hade hon 167 mans besättning och förde 20 kanoner. En 1900-talsmålning av skeppet finns på Sjöfartsmuseet i Göteborg.

Lovisa Ulrica

Fartyget var konstruerat av skeppsbyggmästare H. Sohlberg  och färdigställt på Kiermanska varvet på Djurgården i Stockholm år 1766. Det lastade 350 läster, hade 16 kanoner och förde 130 mans besättning. ”Lovisa Ulrica” anträdde sin första resa i Ostindiska kompaniets tjänst i december 1766. År 1783 gjorde hon sin sista resa som ostindiefarare och 1789 inköptes hon av kronan. Året därpå förliste ”Lovisa Ulrica” utanför Vinga när hon var på väg till Göteborg med erövrade ryska kanoner.

Ordförklaring

Läst

Dräktighet för skepp= 2, 5 ton läst, gammalt svenskt rymdmått och viktmått med värden som beror på tidpunkt, ort och varuslag och som i de enskilda fallen ofta är mycket osäkra. Som rymdmått förekom värden från 12 till 24 tunnor och ibland även större och mindre värden, dvs. värden med en spännvidd från ca. två till ca. fyra m3. För träkol har läst förekommit som rymdmått med mått som i samband med metersystemets införande anpassades till värdet 1 läst=20 hl=2 m3. För ett fartygs lastförmåga uttryckt som vikt fastställdes år 1726 en skeppsläst eller tung läst, svår läst till 18 skeppund, dvs. till ca. 2 448 kg. År 1863 infördes 1 nyläst=10 000 skålpund 4 250 kg.

Källor: Svenska ostindiska compagnierna 1731 – 1813, Sven T. Kjellberg, 1974, Ostindiska kompaniet: människorna, äventyret och den ekonomiska drömmen, Tore Frängsmyr,1976, Nationalencyklopedin.

Av: Ulf Ragnesten

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för "Alla tiders Göteborg" som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!
Det här inlägget postades i Svenska Ostindiska Kompaniet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!