Stora teatern (STORAN)


Stora Teatern 1859.

Stora Teatern 1859

Den 15 september 1859 invigdes Stora Teatern. Debatten om att en ny teater borde byggas hade pågått sedan 1840-talet, då den tidigare använda Teatern vid Södra Hamngatan hade gjort sitt. Frågan var bara var den nya teatern skulle ligga. Man hade tre förslag att ta ställning till i den s.k. Kungsparken, vid Brunnsparken, eller helt enkelt en upprustning av den gamla Teatern. Valet kom att falla på Kungsparken, måhända på grund av att arkitekten Bror Carl Malmberg redan hade färdiga ritningar för en ny teater här… Interiören dekorerades av bildhuggaren C Ahlbom. Salongen fick förgylld ornamentik, plafondmålning och röda textilier. Teatern utrustades också med nymodigheter som gasljus, scenmaskineri och en vattenreservoar om det skulle börja brinna.

Göteborg stora teatern

Göteborg stora teatern 1940

Invigning

Invigningen var en mycket pampig tillställning, med skådespelet ”Konung Carl den Tionde Gustaf” på repertoaren. Premiärpubliken var dock helt svartklädd, eftersom man hade sorg efter den avlidne Oscar I. Teaterns officiella namn var Nya Theatern. Den kom att bli välbesökt, men besöket kunde bli kylslaget, då det inte fanns någon uppvärmning. Ibland fick orkestermedlemmarna sitta och spela med ytterkläderna på sig för att inte frysa. För den frusne gällde det kanske att helst förlägga sina teaterbesök till den varma årstiden…

Kakelugnsmakaren som blev teaterägare

De första åren fanns ambulerande teatersällskap på Nya Theatern. Den första egentliga stående teatern kom med Wilhelm Åhman som konstnärlig ledare under åren 1870 – 73.

1871 såldes teatern på auktion, och köptes av kakelugnsmakaren August Rignér för 113 000 kronor. Det berättas att Rignér var den ende som gav ett någorlunda acceptabelt bud på teatern. När han ombads ställa säkerhet, vägrade han. ”Då fortsätter vi auktionen”, sade auktionsförättaren. ”Men jag betalar kontant”, sade då Rignér och halade fram pengarna. Det hade man nog knappast tänkt sig av en kakelugnsmakare… 1873 blev han sin egen teaterdirektör, och höll teatern igång till år 1880. I oktober samma år byter teatern namn, och kommer nu att kallas Stora Teatern.

Axel Engdahl

Axel Engdahl

1883 börjar Göteborgs Teateraktiebolag att hyra teatern. Här bedrivs lustspel, operett, revy, balett och högre skådespeleri, och Sara Bernhardt och Gustaf Fredriksson är några av aktörerna. 1899 köper Albert Ranft teatern för 575 000 kronor. Det går till en början bra, men efter några år måste han hyra ut teatern. 1904 lämnar han staden, ”fullkomligt utledsen på teaterförhållandena i Göteborg”, och hyr ut sin teater till Victor Castegren. Nu blir det stor omsättning på teatersällskapen. Flera ledare avlöser varandra. 1907 blir revykungen Axel Engdahl konstnärlig ledare, och bidrar med sina revyer till att göra Stora Teatern mycket populär. Populariteten håller dock inte i sig så länge. Ägaren Ranft blir utsatt för kritik. Åren 1910 – 11 klagar både press och publik på repertoaren. ”Allt som har framgång i Stockholm, där Ranft har sina bästa trupper, skall sedan till landsorten (Göteborg) för att spelas av de resande, secunda krafterna, varav hans landsortstrupp består. Ej utan rätt retar Göteborgs-publiken sig över att bli ställd i andra ledet och nödgas hålla till godo med karikatyrbilder.”

Scen ur Köpmannen i Venedig, 18 april 1916.

Scen ur Köpmannen i Venedig, 18 april 1916

Teatern blir biograf – nästan

Vid det här laget hade Albert Ranft tröttnat på sin teater, och sålde den till ett finansbolag, AB Göteborgs Intressenter, för 775 000 kronor. Nu var det tal om att där skulle bli biograf. Kontrakt hade tecknats med AB Cosmorama, som planerade en ombyggnad, och till och med hade ritningarna till en biograf färdiga. Men då ingrep bankdirektören och teatermannen Axel Fromell till teaterns räddning. Att den gamla ärevördiga teatern skulle bli tillhåll för en biograf ville han inte höra talas om. Inom loppet av ett par dagar skaffades pengar fram, AB Stora Teatern bildades, och med Fromell som ordförande köptes teatern för 900 000 kronor.

Scen ur Kvinnans list, 26 december 1916.

Scen ur Kvinnans list, 26 december 1916

1920 tog Göteborgs Lyriska Teater ledningen. En fast lyrisk scen skapades, med klassiska och moderna operetter. Stora Teatern blev en fast scen för Göteborgs Musikteater. Teaterchef fram till 1922 blev Gunnar Cronwin. Framgångarna lät inte vänta på sig, och Stora Teatern kom att bli en av landets bästa sångscener. På repertoaren fanns Tannhäuser, Barberaren, Czardasfurstinnan, Riddar Blåskägg, Orteus, Bajadären och Madame Butterfly. 1921 gjorde operetten Lycklige Liebenstein stor succé, kanske tack vare ett lite annorlunda reklamgrepp – teaterchefen Cronwin lejde en man att en mörk natt måla orden ”Lycklige Liebenstein” över hela staden, med böter som följd… Göteborgarna skrattade dock gott åt detta påhitt, och gick i stora skaror för att se operetten.

Karl Kinch.

Karl Kinch

Nu planerades en ombyggnad av Stora teatern. Man ville ha fler åskådarplatser, modernare scenhus och en tillbyggnad med restaurang. Men på grund av brist på pengar blev det inga ombyggnader. Restaureringen fick vänta. Mellan åren 1923 – 25 var Gustaf Bergman teaterchef, och han blev mycket lovordad för programmets höga klass. Stora Teatern blev nu ansedd som den främsta operettscenen i Norden. Allt skulle vara äkta, och man hyrde till och med in ett zigenarkapell för musiken. 1927 blev Kalle Kinch teaterchef. Han var mycket populär, och kom att bli starkt förknippad med Stora Teatern och med god teater. 1935 avgick han, efter stora ekonomiska svårigheter. Kinch hade till och med gått runt och samlat ihop pengar till teatern själv. Efter honom tillträdde Gustaf Bergman återigen chefsposten.

På 1930- och 1940-talen förekom Karl Gerhard ofta på Stora Teatern. Han debuterade här 1931 med Ernst Rolf, och uppträdde sedan med flera revyer. Under denna tid inleddes en period av konflikter på teatern. Kritik riktades mot teaterchefen och ekonomichefen, vilka anklagades för egenmäktigt förfarande. Krisen, som egentligen tagit sin början i och med Kinchs avgång, skärptes ytterligare. Teaterrådet föreslog att Stora Teatern och Stadsteatern skulle sammanslås, samt att man skulle ha gästspel av Stockholmsoperan, allt för att försöka få ordning på det ekonomiska. Detta ogillades starkt. Stora Teaterns ekonomi var mycket ansträngd, och man var tvungen att låna pengar ur personal- och understödskassan för att klara lönerna. Teaterns anställda bönade och bad handelsministern om förståelse för dess verksamhet, traditioner och konstnärliga ambitioner, men utan resultat. Svårigheterna fortsatte, men Stora Teatern stod kvar.

Ett regimskifte inträffade 1938, med ny styrelse. Ordförande och VD blev kapten Georg Österdahl, och teaterchef Lars Egge. Äntligen kunde salong och scen byggas om! Göteborgs stad köpte teatern, samt befriade den från nöjesskatt. Teatern var räddad! Utvecklingsarbetet tog nu ordentlig fart. Teaterchefen deltog själv, och målade rentav egenhändigt toaletterna för att det hela skulle bli riktigt konstnärligt gjort. Den första stora och grundliga restaureringen av Stora Teatern skedde 1944. Lars Egge satt kvar som teaterchef till 1948. Därefter tog Einar Hjorth över. Trots ansiktslyftningen hade man dock fortfarande ekonomiska svårigheter på grund av stigande gager för de stora stjärnorna.

En ny musikteater?

Även in på 1960-talet fortsatte ekonomin att vara ett stort problem för Stora Teatern. Den började dessutom förfalla. Nu började man åter fundera på att bygga en ny teater. De platsförslag som var aktuella var huvudsakligen Heden, Götaplatsen och Trädgårdsföreningen. 1967 beslöt man att Göteborgs nya ”lyriska teater” – den nya operascenen – skulle byggas i Trädgårdsföreningens norra del. I anslutning till denna skulle dessutom en restaurang och en utomhusteater byggas. Stora Teatern skulle få stå kvar som kulturminnesmärke. Trots att man klubbat igenom att Trädgårdsföreningen skulle få inhysa musikteatern fortsatte diskussionerna om vilken som egentligen var den bästa platsen. Man diskuterade också om det verkligen var alldeles nödvändigt att bygga en helt ny teater. Nybygget beräknades kosta runt 130 miljoner kronor. Flera socialdemokratiska organisationer var emot operabygget. De ansåg att det fanns betydligt mer angelägna saker i kommunen att satsa pengar på än ett nytt operahus. Debatten fortsatte. Skulle man bygga nytt eller inte?

Göteborg Stora Teatern 1912

Göteborg Stora Teatern 1912


1977 beslöt kommunledningen att inte bygga en ny musikteater. Stora Teatern skulle istället byggas om. Det blev många politiska stridigheter kring denna fråga. Vissa menade att resurser borde läggas på att sprida kulturen ut till förorterna. Andra pekade på nödvändigheten av att ha en operascen i Göteborg, och inte bara i Stockholm. Ett förslag om att låna pengar i Schweiz för att rädda Stora Teatern framlades. 1978 kom frågan om Göteborgs eventuella musikteater att bli regeringsfråga. Göteborg behövde en musikteater, men den kunde bara byggas med hjälp av statliga pengar. 1991 renoverades Stora Teatern igen. Detta trots att man beslutat att bygga det nya operahuset, Göteborgsoperan. Något som dock kom att dröja ända till 1994, då det nya operahuset stod färdigt vid Lilla Bommen. Frågan var nu vad man skulle ha Stora Teatern till efter att man flyttat den musikaliska verksamheten till det nya huset. Huset kunde ju inte bara stå där utan hyresgäster och kosta stora summor i underhåll. Ungdomens hus, kasino, förvaltningslokaler och konstmagasin var bara några av förslagen till vad lokalen skulle kunna inrymma. Att fungera som scen för gästspel föreslogs också. Nu fungerar Stora Teatern som spelplats för turnerande teatersällskap och gästproduktioner med modern dans, klassisk teater och populärunderhållning. Göteborgs Filmfestival huserar också där. Cirkeln är sluten – Stora Teatern fungerar återigen som värd för gästande produktioner, efter mer än 100 år vid Avenyns början.

Konstnärliga ledare fram till 1907

1870 – 1873 – Wilhelm Åhman

1904 – 1907

1907 – Victor Castegren, Hjalmar Selander,Axel Engdahl

Teaterchefer fram till 1958

(1859 – 1863 ) – Ambulerande teatersällskap

(1863 – 1864) – Oscar Andersson, Wilhelm Åhman och Mauritz Pousette

(1864 – 1866) – Gaudelius

1868 – F. Strakosch och Ludvig Josephson

(1873 – 1880) – August Rignér

(1880 – 1881) – Emil Hillberg

(1881 – 1883) – Franz Hedberg

(1883 – 1885) – Göteborgs Teateraktiebolag, Lorenz Lundgren

(1885 – 1886) – Wilhelm Rydberg

(1893 – 1899) – Albert Ranft, Hjalmar Selander, August Lindberg, Oscar Lomberg, Emil Linden, Murre Sjöberg och Emil von der Osten Jr.

1899 – Albert Ranft

Okänt årtal – AB Göteborgs Intressenter

Okänt årtal – AB Stora Teatern

(1920 – 1922) – Gunnar Cronwin

(1923 – 1925) – Gustaf Bergman

(1927 – 1935)Kalle Kinch

(1935 – 1938) – Gustaf Bergman

(1938 – 1948)Lars Egge (Göteborgs Stad köper teatern)

(1948 – 1958) – Einar Hjorth

1958 – okänt årtal – Curt-Henry Freje

Kända skådespelare de första 100 åren

1885 – 1886 – Sarah Bernhardt, Gustaf Fredrikson.
1904 – 1907 – Rosa Grünberg, Naima Wifstrand, Inga Berentz, Lina Sandell, Pauline Brunius, Eleonora Duse, Harriet Bosse, Karin Svanström, Olof och Frida Winnerstrand, Allan och Margot Ryding, Hugo Björne, Victor Sjöström, Carl Barcklind.

1907 – 1911 – John Ekman, Emil Adami, Olle Sandberg, Greta Pfeil, Hortensia Ohlsson, Amanda Rylander, Märta Brogren, Birger Schücker , Lisa Ranft, Gösta Ekman.

1923 – 1925 – Nils Swanfeldt, Hjördis Wahlgren, Erik Åby, Åke Wallgren, Greta Lindgren, Oscar Tjernberg, Erik Zetterman, Elin Lejdström, Lola Grahl, Inga Peters, Inez Köhler, Karl Kinch, Erik Andersson-Brutsner, Alfhild ”Bullan” Weijden, John-Erik Strandman, Martin Öhman.

1948 – 1958 – Isa Quensel, Inga Brink, Nils Bäckström, Magnus Rudbeck, Olle Larsson, Märta Ternstedt, Gösta Kjellertz, Kjerstin Dellert, Rutger Nygren, Stina-Britta Melander, Claes Jakobsson, Nisse Ericsson.

av Maria Nyström

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för "Alla tiders Göteborg" som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!
Det här inlägget postades i Stadens delar och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!