S.A. Hedlund

 S.A. Hedlund

S.A. Hedlund

Den unge informatorn

Sven Adolf Hedlund föddes den 24 februari 1821 i Färentuna nära Stockholm. Han var barn nummer tre i en syskonskara på fem. Föräldrarna var lantbrukaren Carl Adolf Hedlund och Regina Björner. Det sägs att Hedlund hade svårt att komma överens med sin far, som var konservativ och lynnig. Han hade ett desto närmare förhållande till modern, som var mer frisinnad, och ”den kärleksfullt belönande och den allvarligt straffande makten.” Hedlund gick på gymnasiet i Stockholm.

1839 tog han sin första anställning som informator, hos häradshövding. Ribbing på Bråderyd vid Vättern. Senare studerade han vid universitetet i Uppsala. Han tog en fil. kand. i sanskrit, men studerade även fler språk, botanik, nationalekonomi och teologi. 1846 tog han åter anställning som informator, denna gång hos friherrinnan Hedvig Fredrika Sparre på Röfors nära Arboga.

De trivdes bra med varandra, och han följde med henne till Stockholm och fortsatte bo hos henne fram till hösten 1847. Under denna tid hade han också arbetat med renskrivning på ecklesiastikdepartementet, men vantrivdes och lämnade tjänsten. Från och med år 1848 började han på allvar att ägna sig åt politiken.

 

Den liberale politikern

Våren 1848 inträffade händelser i Paris som kom att göra ett djupt intryck på Hedlund. Genom den så kallade februarirevolutionen hade de franska arbetarnas intressen kommit att uppmärksammas, och det hade bildats en kroppsarbetets association som försökte utkräva sin politiska rätt. Hedlund stödde denna utveckling, och ansåg att arbetarnas villkor måste förbättras. Ett hundratal liberala riksdagsmän hade vid samma tid bildat Reformvännernas sällskap, i vilket Hedlund blev sekreterare. I sällskapet återfanns också bland andra Carl Johan Anckarsvärd, JohanRichert, Lars Johan Hierta, Johan Henrik Thomander och Frans Schartau.

I sitt första offentliga tal år 1848 talade Hedlund för arbetarnas rätt, och menade att också de skulle få del av en representationsreform. Reformivrarna var av uppfattningen att ständerna hade blivit till egoistiska intressentskap. De hade glömt sitt ursprungliga ändamål: att vara till för det allmännas skull. Istället måste de bildade klasserna ta sitt ansvar för att fostra och hjälpa arbetarna, så att de kunde lära sig att bruka den makt som deras stora antal kunde ge dem.

Hedlund inspirerades av Hegel och Geijer i sina tankar om frihet: ”Att låta individens enskilda vilja så mycket som möjligt överensstämma med Guds vilja, som var andens lag.” Tankarna baserades på de kristna värderingarna, och tron på att alla människor skulle kunna utveckla sitt sanna, andliga väsen.

Skomakarpraktikanten

Hösten 1847 började Hedlund recensera böcker och teaterföreställningar i Dagligt Allehanda, och han var även medarbetare på tidningen Hermoder. Han blev sedemera korrespondent i Paris, där han rapporterade om händelserna efter februarirevolutionen. Under åren 1847-51 bodde Hedlund i Örebro och var redaktör för Örebro Tidning. Här lade han grunden till sitt rykte som kämpe för religionsfrihet, arbetarnas rättigheter och mot privilegiesamhället. Han arbetade även en kortare period på Aftonbladet.

Det berättas att Hedlund för att få en djupare insikt i arbetarnas liv ville lära sig skomakaryrket, och tillbringade ett par månader på en verkstad. Han fick dock reumatism av att sitta på det kalla jordgolvet, och fick sluta. Om han lärde sig att tillverka skor förtäljer inte historien. Däremot insåg han att han måste skriva enklare för att nå fram till arbetarna. Gesällerna på verkstaden, som läste högt för varandra, hade ofta svårt att förstå och läsa de svåra orden.

<!–ADS_INT gbg –>

Familjen 1852 blev Hedlund chefredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Två år senare gifte han sig med Christina Maria Rudensköld, kallad Stina. Hon var dotter till greve Torsten Rudensköld, vilken hade revolterat mot sitt adliga stånd och var en stark förkämpe för folkskolan. Hedlund hyste stor beundran för honom, och Rudensköld bodde hos familjen Hedlund under sina sista år.Stina uppges ha haft ett välgörande inflytande på makens hetsiga temperament. Familjen bodde i ett hus på Östra Hamngatan 12.

I bottenvåningen hade Hedlund sitt kontor. Paret fick fem barn: Torsten, Elin, Mathilda, Mia, Emma och Edith. Alla barnen uppnådde vuxen ålder. Mia gifte sig med sin kusin Hans, som Hedlunds tagit hand om sedan dennes far avlidit. Han blev sedemera arkitekt. Även brorsonen Henrik behandlades som deras eget barn, och kom att efterträda Hedlund som chefredaktör på Handelstidningen på 1890-talet. Hedlunds äldre syster skötte hushållet i familjen, då Stina sällan ägnade sig åt sådant.

På 1880-talet flyttade familjen till Vasagatan, där svärsonen Hans ritat en originell villa åt dem. Villan kom att kallas Tomtehuset på grund av sina fantasifulla tomtemålningar på fasaden. År 1857 köptes gården Bjurslätt på Hisingen. Genom att dämma för en mosse skapade han en egen liten sjö, Slätta Damm, som fortfarande finns kvar och ligger i den så kallade Hedlundsparken.

Vänskapen med Viktor Rydberg Vänskapen med Viktor Rydberg

Vänskapen med Viktor Rydberg

När Hedlund arbetade på Handelstidningen, hittade han en dag ett manuskript i en skrivbordslåda. Texten var skriven av en viss Viktor Rydberg. Hedlund tyckte om det han läste, och såg till att Rydberg fick anställning på tidningen. De två herrarna kom att bli nära vänner. Rydberg sade ofta själv att ”Utan Sven hade aldrig Viktor Rydberg blivit något”. Han led av depressioner, och tillbringade mycket tid hos familjen Hedlund, där han trivdes väldigt bra. Där fann han det lugn och den trygghet han saknade. I början av 1860-talet flyttade Rydberg in i våningen under Hedlunds på Östra Hamngatan, och åt de flesta måltiderna med familjen. Han hade även en egen ingång till deras lägenhet.

Insatser för kulturen

Hedlund är starkt förknippad med uppbyggnaden av flera kulturella institutioner i Göteborg. Han tog bland annat initiativ till bildandet av Göteborgs museum, som öppnade i december 1861. I denna byggnad inrymdes till en början också Valands konstskola, med undervisning i teckning, modellering, målning och byggnadsritning. 1891 såg Hedlund till att Göteborg fick ett stadsbibliotek. Han ville också att staden skulle få ett ordentligt konstmuseum, men så blev inte fallet förrän år 1923. Konstsamlingarna blev kvar i Göteborgs museums lokaler.

Den fria akademin

På 1860-talet började Hedlund argumentera för en fri akademi. Den skulle inte vara som universiteten, vilka han inte hade mycket till övers för, utan här skulle alla människor utan akademiska krav kunna ta del av vetenskaperna. Denna tanke var inspirerad av liberalismens framtidstro och bildningsoptimism. I den fria akademin skulle det inte finnas några examina, utan den enskilde skulle själv, driven av sin kunskapstörst, sporras att söka kunskap och bildning. Man skulle satsa speciellt på ämnena nationalekonomi, psykologi, pedagogik, sociologi, kulturhistoria, arkeologi, religionshistoria och teknologi.

Hedlund ansåg att det behövdes en andlig motvikt i ett samhälle där en materialistisk riktning hotade att ta överhanden. 1870 bildades så Göteborgs Undervisningsfond, med pengar ur Renströmska fonden. Under denna tid tillhörde han även stadsfullmäktige i Göteborg. Dessutom var han ledamot av andra kammaren mellan 1867-69 och 1879-83, och ledamot av den första kammaren mellan 1875-76 och 1886-89. Hedlund var med andra ord en synnerligen aktiv man.

När han år 1889 tog en simtur i sin badsjö fick han ett slaganfall. Efter det tvingades han lämna sina talrika offentliga uppdrag. Detta anfall följdes av fler. Härefter skrev han endast en del memoarartiklar i Handelstidningen. Hedlund avled samma år som det liberala samlingspartiet bildades, år 1900. Fem år senare avled hans fru Stina. Skulptören Per Hasselberg gjorde en byst av Hedlund, som finns att beskåda utanför Kurs- och tidningsbiblioteket, i hörnet av Vasagatan och Viktoriagatan.

Hedlund är starkt förknippad med uppbyggnaden av flera kulturella institutioner i Göteborg.

Familjen Hedlunds hus på Östra Hamngatan 12.

Familjen Hedlunds hus på Östra Hamngatan 12.

Familjen

1852 blev Hedlund chefredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Två år senare gifte han sig med Christina Maria Rudensköld, kallad Stina. Hon var dotter till greve Torsten Rudensköld, vilken hade revolterat mot sitt adliga stånd och var en stark förkämpe för folkskolan. Hedlund hyste stor beundran för honom, och Rudensköld bodde hos familjen Hedlund under sina sista år.

Källa: Olle Gellerman: S A Hedlund. Legendarisk tidningsman och liberal politiker.
av Maria Nyström

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för "Alla tiders Göteborg" som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!
Det här inlägget postades i Människor då och nu och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!