Dan Broström

Axel Broström (1838-1905)

Broströmskoncernen

Axel Broström, Dan Broströms far, startade i mitten av 1860-talet sin sjöfartsverksamhet med galeasen Mathilda i Kristinehamn. 1882 bildades Ångbåts AB Ferm i Kristinehamn och 1890 Ångfartygs AB Tirfing i Göteborg som blev moderbolag åt koncernen. Den växande verksamheten hade lett till att familjen 1882 flyttat till Göteborg. Efter ett år på Andra Långgatan flyttade familjen till Pusterviksgatan 11. Firman köpte så småningom huset och hade sitt kontor där fram till 1907.

Dan Broström (1870-1925).

Dan Broström arbetade efter gymnasiet på ett kontor i Tyskland 1889 och därefter var han under en tid i England. 1890 reste han hem till Sverige. På sin födelsedag 1898 blev han delägare i firman, som då fick namnet Axel Broström & Son. Dan arbetade under denna tid mest på kontoret medan Axel var ute och reste till bland annat Kristinehamn och England. I Kristinehamn fanns styrelsen för Ferm och till England reste han för att hitta större, bättre båtar.

Mellan 1895-98 fördubblade Axel Broström & Son sitt tonnage (dvs båtarna kunde ta större last). Vid sekelskiftet bestod flottan av 20 fartyg om 28 000 ton och företaget var landets största rederifirma. Axel Broström & Sons expansion tar 1901 Tirfingsbåten England, lastad med kol, till Buenos Aires i Sydamerika. I moderbolaget Tirfing ingick bla linjerederierna Svenska Amerika Linien, Svenska Amerika Mexico Linien, Svenska Orientlinien och Svenska Ostasiatiska Kompaniet samt skeppsvarvet Eriksbergs Mekaniska Verkstad.

Ferms båtar gick på trampfart (sjöfart där fartyget inte går i reguljär linjefart enligt tidtabell) i Östersjön och Nordsjön och Tirfing grundades för samma typ av verksamhet där. Tirfing började så småningom frakta malm, mest till Tyskland. Frakterna av malm, kol och spannmål lade grunden till de båda företagens utveckling och mellan 1890-1905 förändrades fartygsflottan helt.

I augusti 1914 öppnades Panamakanalen och det blev lättare med tunga transporter mellan Stilla havskusten och Atlantkusten. Det fanns stora tillgångar av malm i Chile som i och med kanalen blev tillgängliga för stålverken i östra USA. Det var Bethlehem Steel Company som förvärvat brytningsrätten och som skulle använda malmen. Dan Broström slöt i början av 1914 ett 20-årigt kontrakt där han åtog sig att årligen transportera en viss kvantitet malm.

Amerika Mexico Linien: Den första ångaren avgick i september 1912 till Mexikanska golfen, och samseglingen inleddes med ett norskt rederi. Snart fördelades trafiken på två linjer, en sydlig till New Orleans, Galveston, Tampico och Vera Cruz och en nordlig till Boston, New York, Philadelphia och Baltimore. Den senare linjen öppnades 1913.

Svenska Amerika Linien: Den startades 1915 och fartyget Stockholm gjorde sin första resa till New York den 11/12 samma år. Den här stora utbyggnaden av rederirörelsen ägde rum fram till 1918. Den avrundades 1924 då Tirfing köpte Hallands Ångbåts AB med linjer från Göteborg till Köpenhemn och Lübeck. Samma år tog man över Hallands Ångbåtsbolag och trafiken mellan Fredrikshavn och Göteborg, men linjen överläts till ett särskilt bolag 1935.

Packhusplatsen 5-6. I huset tv hyrde man till en början 12 rum som kontor.

Packhusplatsen 5-6. I huset hyrde man till en början 12 rum som kontor.

Packhusplatsen 5-6, "Broströmia" efter ombyggnad 1928.

Packhusplatsen 5-6, ”Broströmia” efter ombyggnad 1928.

1907 flyttade företagets kontor till tredje våningen på Packhusplatsen 5. Samma år utökades kontoret med fjärde våningen. Dit förlades kontoret för Svenska Ostasiatiska Kompaniet som startades samma år.

När företaget växte började kontorshuset bli för litet reflekterade Dan Broström 1913 på att köpa gamla Posthuset vid Packhusplatsen och bygga ett helt nytt kontor. Istället köptes 1916 det hus som gränsade till Packhusplatsen 5. Året efter övergick även Packhusplatsen 5 till företaget och mellan 1926-28 uppfördes en ny kontorsbyggnad. Under tiden sköttes företaget från det så kallade Amerikahuset.

Götaverken sett från Otterhällan 1922.

Varvsverksamhet

1905 var Dan Broström intresserad av att köpa det Keillerska verkstadsföretaget, men andra hann före. Ägaren Erik Flobeck sålde Eriksbergs Mekaniska Verkstad till Broström i augusti 1915 och Eriksberg blev ett dotterbolag till Tirfing. Eriksbergs verksamhet var inte lika omfattande som de övriga varven på Hisingen. På 1910-talet var efterfrågan framför allt inriktad på båtar som kunde ta större last och familjeföretaget drabbades hårt.

Tirfings övertagande gjorde det möjligt för Eriksberg att expandera. Nya betongbäddar och verkstäder uppfördes samt den tekniska utrustningen moderniserades. Redan före försäljningen hade en flytdocka med 1 500 tons lyftkraft färdigställts av den gamla ledningen.

Göteborgs Nya Verkstads AB bildades 1906 och hade haft en svår start. Först med kontrakten 1911 på den ryska isbrytaren Peter den store och på pansarbåten Sverige 1912 ljusnade sittuationen. Den stora förändringen kom dock först efter första världskrigets utbrott med tillkomsten av Göteborgs skeppsdockor 1914 och att företaget började tillverka av dieselmotorer.

Förändringen vid varvet och stora investeringar i verkstäder och andra anläggningar krävde nytt kapital. 1916 köpte Broström aktiemajoriteten för Tirfings räkning. Namnet ändrades till AB Götaverken och Broström var styrelseordförande mellan 1917-1925.

Svenska Ostasiatiska Kompaniet

20 juni 1913. Den japanska minstern på besök i Göteborg.

20 juni 1913. Den japanska minstern på besök i Göteborg.

I början av 1890-talet var Göteborgs handel, sjöfart och skeppsrederi i ett mycket stort beroende av utlandet. Hamburg var huvudorten för importen av de varor som Sverige behövde från länder utanför Europa. Trots att Göteborg hade en större handelsflotta än Stockholm, saknades långväga reguljära linjer.

Nyorganiserandet av Sveriges diplomatiska och konsulära representation i Japan fick stor betydelse. Den snabba ekonomiska utvecklingen i Japan skapade möjligheter för en ökad handel med Sverige. Den svenska regeringen inrättade en ny ministerpost i Tokyo och Peking i samband med omorganiserandet av Sveriges utrikesrepresentation efter unionsutbrytningen 1905.

I augusti 1906 fick Gustaf Oscar Wallenberg åta sig detta uppdrag. Han tyckte att möjligheterna för en svensk export till Ostasien krävde förbättrade kommunikationer och han inledde förhandlingar med det danska rederiet Det Östasiatiske Kompagni. Förhandlingarna gällde bland annat ett samtrafiksavtal mellan rederiet och de svenska statsjärnvägarna så att Sverige skulle kunna utnyttja den redan existerande båttrafiken mellan Skandinavien och Ostasien. Det danska kravet blev att ett svenskt bolag skulle grundas för att med två ångare samarbeta med danskarna. Wallenberg tog därför kontakt med Broström.

I december 1906 skickade Wallenberg en rapport från Hong Kong där han förordade en direkt linje mellan Sverige och Ostasien samt statssubventionerade avgifter för Suezkanalen. Wallenberg sände en andra rapport till regeringen när hans bror Knut Agathon var på besök. Knut Agathon träffade utrikesministern vid sin hemkomst till Sverige, som meddelade honom att det fanns önskemål om en direkt sjöfartsförbindelse mellan Sverige och Ostindien.

I april 1907 träffades en preliminär överenskommelse med Det Östasiatiske Kompagni om riktlinjer och villkor för samsegling. 1907 bildades Svenska Ostasiatiska Kompaniet vars verkställande direktör blev Dan Broström. Den första ångaren var Canton som 20 augusti 1907 avgick från Masthuggskajen med svenska varor. Sedan rederiet väl inarbetats på Ostasien, utvidgades 1914 verksamheten till nya områden i Asien.

Politiskt intresse

Dan Broström var ledamot av stadsfullmäktige 1901-16, där han särskilt intresserade sig för hamnfrågorna. Han var ledamot av riksdagens andra kammare 1906-11 för det liberala samlingspartiet. I riksdagsarbetet framträdde han egentligen bara i sjöfartsfrågor av olika slag. Han var sjöfartsminister 1914-17 och bidrog till moderniseringen av den svenska marinen.

Av E. Schwab, mars 1916.

Av E. Schwab, mars 1916. Texten under bilden lyder ”Broström: Efter den här retuscheringen
ska’ jag väl få ha min lilla affär i fred för de där elaka gossarna!”
Kanske inte lika lättillgänglig och rolig för oss som för dem på 1910-talet.

Donationer

Stora salen i de första lokalerna på Skeppsbron.

Stora salen i de första lokalerna på Skeppsbron.

Den Broströmska avdelningen före utvidgningen 1920.

Den Broströmska avdelningen före utvidgningen 1920.

1913 föreslog Göteborgs Nautiska förening att en biblioteks- och museinämnd skulle bildas. Nämnden skulle bland annat skapa ett sjöfartsmuseum i Göteborg. Bakom det ursprungliga förslaget stod skeppsredaren Werner Lundqvist. Föreningens medlemmar ansåg att ett sjöfartsmuseum skulle gynna sjöfarten i Göteborg. I nämnden blev konsul Carl August Kjellberg ordförande och vice ordförande blev Dan Broström. Samlingarna växte och föreningen föreslog därför i början av 1917 att en organisation skulle bildas för museets skötsel.

Den 2/8 1917 bildades föreningen Göteborgs Sjöfartsmuseum där Broström blev ordförande. Lundqvist skänkte 100 000 kr till föreningen och fonden fick namnet Göteborgs sjöfartsmuseums byggnads- och underhållsfond. Styrelsen lade upp en arbetsplan för museet, som skulle delas in i tre avdelningar, sjöfart, fiske och oceanografi.

Arkitekt Karl M. Bengtsons föslag till museibyggnad 1921.

Arkitekt Karl M. Bengtsons föslag till museibyggnad 1921. Texten under bilden lyder: ”Förslag till uppförande av
Broströmska museet för sjöfart, fiskeri och oceanografi i den s.k. Gamla Varvstomten Göteborg”.

Museets samlingar växte. 1918 donerade familjen Broström en miljon kr som skulle användas till en byggnad för sjöfartsmuseet. I donationsbrevet påpekas det att en lämplig plats skulle vara på det gamla varvsområdet i majorna. Styrelsen undersökte området och ansåg bland annat att det var en lämplig plats eftersom området sedan lång tid var nära förknippad med sjöfart. En annan aspekt som framfördes var att hamninloppet skulle bli mer tilltagande med en ståtlig byggnad som mötte alla förbipassaerande båtar.

Styrelsen lät därför arkitekten Karl M. Bengtson göra ett förslag till museibyggnad när förslaget på museets läge skulle diskuteras med stadsfullmäktige. Göteborgs stad upplät 1922 en tomt åt museet i majorna. Byggnaden blev dock en annan. Stadsarkitekten i Gävle, Gunnar Wetterling, vann tävlingen om den nya museibyggnaden, som till en början var planerad att börja byggas 1924. Bygget försenades dock, och museet började byggas först 1931.

Broströmska stiftelsen från 1920 var avsedd för uppförande av ett eller två bostadshus. De som främst skulle få hyra var änkor efter sjömän. Lägenheterna var även tillgängliga för bland andra sjömän och varvs- och hamnarbetare.

av Marie Karlsson

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för "Alla tiders Göteborg" som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!
Det här inlägget postades i Människor då och nu och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!