Telegrafen blir Televerket, som blir …

Många av oss har passerat det gamla televerket på Kaserntorget i Göteborg  och kanske tycker vi att denna monumentala byggnad ser lite trist ut – kanske beror det just på det enorma formatet –  men kommer vi närmare kan vi urskilja både stora och små konstskatter.

Koppardörrarna

En av de massiva, vackra koppardörrarna, foto Helio Duarte

Vi förflyttar oss till en tid då en ström av människor kommer för att skicka iväg ett telegram eller ringa utlandssamtal. Människor som vill kommunicera med yttervärlden – med någon som befinner sig innanför eller utanför Göteborg!

Kvarteret 36 – Telegrafen, är idag en sammanhängande helhet av sten – på en oregelbunden tomt – där Lilla Otterhällan möter Ekelundsgatan. Men nu är platsen, där telegrafbyggnaden en gång ska komma att stå, helt öppen – vi är i slutet på 1700-talet och man röjer undan alla små tomter och en kasern byggs för Kungliga Göta artilleriregemente – närmare bestämt under åren 1793-1798. Nu kan både manskap och befäl flytta in, en del med sina familjer. Kasernen ritas av stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg, känd för sina kartor och tekniska beskrivningar av det nya vattenledningsverket, tappställen och fontäner. Gator och torg runt omkring får namn till följd av kasernen och den militära verksamheten.
Så småningom flyttar soldaterna. Det gamla regementet utlokaliseras till Kviberg 1895.
Den dagliga vaktparaden som går från kasernerna till Gustaf Adolfs torg upphör. In i de gistna byggnaderna flyttar plåtslagare, snickare, skomakare, skräddare och en del av husen byggs om till lägenheter för en italiensk koloni som kommit till staden. Här etablerar sig också en orgelfabrik, en glassfabrikant, en tunnbindare och en gelbgjutare.

Om Kviberg kan kort nämnas att staten, år 1890, köper Kvibergs Landeri och att Erik Josephsson, arkitekt vid Kungliga Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, skapar det som sedermera kallas Kvibergs Kaserner. Anläggningen uppfördes 1892-1895.

Telefontrafiken har gjort en smygstart på 1880-talet. Det första telefonsamtalet mellan två städer i Europa utväxlades mellan Göteborg och Alingsås. Och denna revolutionerande teknik behöver en byggnad och den kom att bli på Västra Hamngatan 15. Auktionsverket lämnar platsen för att flytta till lämpligare lokaler på Tredje Långgatan. Men det tar inte många år innan dessa lokaler blir för trånga. Och inte långt därifrån ligger Kaserntorget – där de gamla kasernerna är så gamla och dåliga att väggarna bågnar. Det är dags att riva och bygga nytt!

Mellan åren 1909-1912 uppförs en fem våningar hög byggnad för Kungliga Telegrafverket – som etappvis utvidgas och blir till slut ett helt eget kvarter. Den första delen av huset får ett påkostad och dekorativ utförande. Det är den delen som vetter mot Kungsgatan och Kaserntorget – och ritas av Hans Hedlund – samtidens mest framstående arkitekt – som tar sonen Björner som sin medhjälpare. I söderläget låter man ännu några kasernbyggnader ligga kvar.

Svalor i taket

Svalor i taket, foto Helio Duarte

Först 1946 görs den tillbyggnad som fullbordar en kringbyggd gård. Kärt barn har många namn – adresserna är Kaserngränden 1A, Kaserngränden 1B, Kaserngränden 1C, Kaserntorget 11A, Kungsgatan 11, Kaserntorget 11B. Arkitekten Björner Hedlund är nu ensam om att skapa den här delen och han gör även ritningar för ombyggnaden som sker under 1955. Han avlider året därpå.
Ännu en påbyggnad sker så sent som 1963, men de mest omfattande förändringarna sker under 1989-90 då man lägger särskild vikt vid att återskapa originalvisionen av interiören, och lyckas till exempel med att få till en vackert dekorerad entréhall, mörka paneler, dörrar och snickerier i ek.

Går vi tillbaka till verksamhetens ursprung finner vi telegrafavdelningen på bottenvåningen mot Kungsgatan. Om man frågar någon av de flinka telegrampojkarna om hur länge de håller öppet svarar de käckt; ”Vi stänger inte förrän den yttersta dagen och då först om aftonen.”
De vet inte då att den 31 januari 1986 är det dags att stänga telegrafstationen.

En trappa upp ligger statens telegrafapparatsal som är så stor att den till viss del även upptar planet ovanför. De stora salarna är placerade i byggnadsdelen som har sin fasad mot Kungsgatan. Den delen av byggnaden som har sin fasad mot Kaserntorget innehåller mestadels kontors- och samlingsrum. På en mellanvåning ligger den automatiska telefonstationens apparater och rummet kallades för reläsalen. På översta plan karaktäriseras av den stora salen – Stora Rikssalen – som innehåller riks-, lokal- och namnanropsexpeditioner, centralbeställning och expedition för ankommande närtrafik. Stora delar av huset är oinredda vindsutrymmen.

I Lilla Rikssalen finns expeditioner för telefonvakt, nummerbyrå och nummerregister. Här framgår tydligt att interiören är kraftfullt betonad av trämaterial, såsom paneler, invändiga spröjsade fönster- och dörrpartier. Tornrummet blir till ett storslaget rum.

Byggnaden visar på tidens nationalromantiska monumentalarkitektur i sten och tegel. Som ett palats! Stenhuggerikonsten i sitt esse, detaljer i koppar, glaserat taktegel och spröjsade fönster.
Unika detaljer som den som bara springer förbi aldrig kanske ens lägger märke till. Men gå nära och upptäck överljusfönster med blommotiv, dekormålningar i tak och väggar. Fantastiska friser på stenfasaden, skapade av konstnären Carl Eldh. Motiven som återkommer – svalor och telefontrådar – som knyter an till det som huset ett gång var ägnat åt. Budskap från man till kvinna… svalor är ett återkommande tema. Betrakta björnarna i trappornas sidor och hundhuvud som vaktar vid de enorma pelarna.

På innergården kan man finna resultat från beslutet år 1935 då kung Gustav V beslutar om att två gamla portaler från artillerikasernen (från 1798), ska sparas för framtiden;

Byggnadsminnesmärke

Om vi tar en närmare titt  på de första abonnenterna så är de nästan uteslutande män, och det är bara kvinnor som arbetar i telefonväxlarna!

I Populär Historia (publ 2010)  finner jag en artikel som just handlar om Telegrafverket som under många år var landets största arbetsgivare för kvinnor. De är lågt betalda, eftersom de inte förväntas vara familjeförsörjare. Gifta kvinnor som arbetar som telefonister måste i princip sluta, enligt en regel som finns kvar ända till 1933 – men som lyckligtvis tillämpas högst olika på olika håll i landet. En regeln, som också gäller telegrafister, kommer till 1867 efter att Telegrafstyrelsen får en begäran om att en telegrafist bör avskedas eftersom hon har förlovat sig med handlaren på platsen – och kan avslöja affärshemligheter! Under en tid finns en specialregel för dem som är kloka nog att bli kära i rätt män: en kvinnlig telegrafist ska kunna fortsätta med sitt jobb om hon gifter sig med en man som är tjänsteman i Telegrafverket och även han blir bunden av telegramhemligheten och tystnadsplikten.

Artighet och disciplin skulle prägla telefonistens arbete. En telefonist måste också kunna tala felfritt.
 
”Telefonist hade varit ett kvinnoyrke från Bellbolagets första dag 1880, men de som till en början rekryterades skulle därtill ha en bildad bakgrund. Tanken var att de skulle kunna bemöta abonnenterna med den takt och den ton som abonnentens sociala ställning kunde fordra.”
Telefonist

Foto: Tekniska museets arkiv

År 1953 genomför Kungliga Telegrafverket omfattande omorganiseringar, och byter namn till Televerket. Man delar in verksamheten i sex distrikt, med ett antal olika underavdelningar. En ny typ av telefonautomat lanseras som kan ta emot olika typer av mynt, 3-myntsautomat för 10-öringar, 25-öringar och 1-kronor.
Den nya telefonautomaten ersätter den gamla 1-myntsautomaten av 1930 års modell!

Som kuriosa kan nämnas att Televerkets personal använder en särskild typ av provmynt för tester och servicearbeten vid provning av telefonautomater. Provmyntet har en diameter, tjocklek och vikt som motsvarar en 10-öring. Sifferkombinationen avser tjänstestället som personalen tillhör. Första siffran anger distriktsområdet (2=Göteborgsområdet) och andra siffran var inom distriktet (2=Göteborg) personalen har sin tjänst.

Televerkets provmynt

Ytterligare kuriosa är att ”Televerket” fortfarande – efter mer än 20 år – är ett så hårt inarbetat varumärke att det inte får användas av någon annan. Vem minns inte de orangefärgade bilarna, mopederna, cyklarna, arbetskläderna – och logtypen, kallad ”krabban”!

Televerkets logga

1990 flyttar kvarvarande verksamhet från Kaserntorget till nya lokaler i Älvsborg (Västra Frölunda) och där förläggs teleskola med övernattningsmöjligheter åt dåvarande Televerket. Tre år senare byter statliga televerket namn till Telia AB. Verksamheten flyttar ännu en gång – nu till Gårda.

Palatset vid Kaserntorget är inte längre ett gigantiskt forum för telegrafi eller telefoni – här finns idag verksamheter för bland andra hälso- och sjukvård – och under 2004 görs Stora- och Lilla Rikssalen om till träningsanläggning.
En hel annan teknik flyttar in!

Om Maya Hedberg

Kort biografi - Maya Hedberg Född i Landala, Göteborg. Uppvuxen i Guldheden. Slumpen förde mig tidigt till Italien som blev ett land jag gärna återvänder till. Som utredare/planerare inom sjukvården Göteborg och Västragötalandsregionen har jag en lång erfarenhet av skrivande – vandrat genom förvaltningens alla byråkratiska vindlingar. Sedan några år tillbaka blev skrivandet mer fritt och berättande – särskilt om företeelser i livet och i synnerhet om historia. Prövat olika skrivsätt inom olika genre - lärde mig att skriva om, på ett mer personligt sätt för att förhoppningsvis ta tag i läsaren – och fånga intresset för vår egen historia, vårt ursprung.
Det här inlägget postades i Stadens delar och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!