Trappstädning o hundvakt

Trappstädning och hundvakt var två sysslor som skulle utföras, för så va det bestämt.

Dö, nu legger i dålitt te kvittrar fräkniga Mary med skadeglädjen lysande som en aura runt sig.

Vafföde. Ja har la ettee jottnått.

De var Mary på Älghagsgatan 4B som jag mötte vid lekeplan på väg hem efter att ha lämnat in tipset för käringa uppepå svalen. Na na, men de e la du Hästen å Tåa som tosskar när din mossa kommer hem från jobbet, vadåda, jo för de e hon som har trappstädningen sa Olles mossa.

De skiterla ja i. De gör du ette als när du ser va dom i femman jodde ner dom geck in i svalen när de börja pessa.. Onda aningar började torna upp sig..

Jag snabba på hemmåt och ser direkt änna att de e nött fel, för LelleLeif setter utanför svalen alldels grön i fejset. Va e de med daj? Men han svarar inte, då kommer Tåa och säger, han feck snus uta Bomba, en hel teske å han svalde hele pajen, sen spydde han på källadörra i svalen.

Kona in läget änna, dom har loskat snus å giggat svått å kletat tuggummi å fimpat på hele gölvet å de e din mossa som—-, tjöta ette de vet la ja redan.

Våran svale va den bässte att stå å knö i, för det bodde ingen på första våningen, för det var lekeskolens lokaler och kontor. På kontoret satt den röhåriga tykna, men hon gick hem tidigt på eftermiddagen, oftast. Så när regnet kom sökte många som var på väg någonstans skydd, just där.

Harreavla, tyckte Tåa, Han får la törka de spydda han som joddet, tyckte vi men LelleLeif börja böla.

Ja har ette tid me dettahäringa för jag ska upp med tipskupongen å lämna chingsen. Sen skall jag ut me Buster. Det var en dräglande koloss till St. Bernadshund, som egentligen var Buster nummer två. Denne hunnen kunde man inte ta med till Tobaksaffären me tipset, för han blev helt sterri om han blev ensam. Det fanns en krok i väggen för att ankra hundar vid speceriaffären bredvid, men det fanns inget som höll när kolossen började, först gnälla, sen yla, och tredje växeln dra i kopplet.

En gång tog jag med honom och bad en onge hålla i han, men Buster med ongen hängande efter sig var före mig inne i din lilla smockfulla ciggis så det blev panik därinne när allt började ramla omkull. Den andra egenheten var att Buster var alltid hungrig, en hel falukorv var bara en aperitif.

Nu kom denna egenhet till pass. Jag lämnade tipsettalongen hos tanten och fick Busters koppel i handen. Tanten stängde dörren och Buster spetsade öronen och började dräggla. Satte med full kaviar av ner för trapporna och gick lös med tungan på allt som låg på golvet. Svartgigget (apotekarlakrits) tuggummi spyor, allt utom tändstickor och fimpar försvann.

En tredje färdighet som Buster ägde var att han fes något alldeles förfärligt och högljutt, och det började nästan direkt efter trappstädningen. Jag gick den vanliga rundan med vovven, upp till hästhagen och tillbaka, det tog sin tid, för Buster skulle undersöka varenda papperskorg på vägen, grundligt och länge. De fanns alltid någon äppleskrutt eller annat som var ätbart, att försöka skynda på var meningslöst. När jag lämnade hunden utbetalades det vanliga arvodet, sjuttiofem öre. 25 för tipset och femtio för hundpromenaden. Jag såg för mitt inre i fantasin, senare Buster ligga i köket och blåsa bubbelgum med rumpan.

Den Förste Buster var en Polisaspiranthund som hon uppepå var fodervärd åt. Han var bara en valp, men växte fort. Hans egenskap var att han var barnsligt snäll, och intresserad av allt. Det gick inte att skynda på honom över huvud taget.

Såg han en myra så skulle den studeras noga, då satte han sig, la huvudet på sned, och kollade åkolladeåkollade.

Tiden gick och Buster som nu blivit en stor stark schäfer skulle testas för lämplighet som polishund. Det skulle ske vid Vita Bandet, Storedammens gräsmatta. En hinderbana hade byggts, och så blev det Busters tur, många av oss ongar hade gått dit för att titta. Nu, sa domaren, en gubbe i uniform, Buster tog ett par steg och satte sig ner. Domaren skrek, i får statta om, han setter ju och skiter. Starten gick om och Buster gick intresserad fram mot första hindret som var ett bildäck. Efter lite pinkande satte han sig ner och spetsade öronen,. Han tittade uppåt, och visst nu började man höra motorljudet från ett litet enmotorigt flygplan. Buster satt lugnt trots lock pock och hot, kvar, och följde planet med blicken. Sen tyckte han väl att det var nog med tävlandet, för han gick tillbaka till starten och la sig för att sova middag.

Jag vet inte om Buster blev Polis, men han flyttade hemifrån ett par dagar efteråt.

Mossan klagade inte mer än vanligt på trappstädningen, ni mödrar som ålades denna syssla kommer säkert ihåg rutinen, kommer på mig själv nu att det var alltid frun i huset som utförde jobbet, och hur det luktade antingen Fenom eller Grönsåpa i svalen den dagen.

 

Kommentarer

comments

Jonhy Seger

Om Jonhy Seger

Här följer berättelser från en barndom, ungdom och senare ett sjömansliv. Johny Seger skriver – naturligt och på sitt mycket personliga sätt – om livet i Masthugget och ombord på fartyg med Göteborg i aktern och en besättning med inslag från många delar av världen. Varmt, omsorgsfullt berättat och alltid med ett hjärta i vår stad. En grabb från Masthugget i sitt esse!
Det här inlägget postades i Jonhy's berättelser och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!