Tusen fröjders hus: Arbetareföreningens Hus vid Järntorget

Arbetareföreningens Hus vid Järntorget såg kanske på sin tid för den oinvigde ut som en grå och trist borg. Men bak dess murar rådde alltid både entusiasm och livsglädje. ”De tusen fröjdernas hus” kallades det till och med av en göteborgsjournalist i slutet av 1920-talet. Till fröjderna bidrog inte minst en professionell teater och två amatörteatrar samt en alltid välbesökt restaurang med egen orkester.
Men naturligtvis var det först och främst fråga om ett stråvsamt föreningsarbete i de många möteslokalerna i huset för vilka byggnaden i första hand hade uppförts.

Teatertidningen är Sveriges största tidskrift om teater.

Göteborg växte i mitten på 1800-talet alltmer fram som en sjöfarts- och industristad och det började röra sig i arbetarleden. Där förstod man snart nödvändigheten av att sammansluta sig i föreningar och att samtidigt bättra på sina bristande kunskaper.
 Dessa strävanden stöddes även på leberalt håll. Sålunda satt Handelstidningens redaktör S A Hedlund som ordförande vid det interimsmöte år 1866 vid vilket Arbetarföreningens bildades, medan redaktören vid Göteborgs-Posten, Axel Krook, blev dess förste ”riktige” ordförande.

Arbetarföreningenshus vid 1915. (Foto: Göteborgs Stadsmuseum)

Folkteatern

Behovet av egna lokaler var stort och år 1874 invigdes den första etappen av det väldiga Arbetareföreningens hus. Redan två år senare byggde man en teater i byggnadens ena flygel, som officiellt fick namnet Folkteatern. Teaterdirektör blev Knut Tivander och invigningsstycket den då i Europa omåttligt populära ”Jorden runt på 80 dagar” efter  Jules Vernes berömda roman. Men fortsättningen blev inte så lyckosamt, ty 1883 fick man lov att stänga teatern och hyra ut lokalen för andra ändamål.

Arbetareföreningens övriga verksamhet ökade emellertid ständigt och i september år 1909 stod stora ”borgen” helt klar, vilken, enligt den samtida göteborgskrönikören C R Fredberg, ”efter sin gigantiska om- och tillbyggnad med all rätt kan betecknas som vårt Folkets hus”. Att Arbetareföreningens styrelse fortfarande höll konstens fana högt framgår av att det stora byggnadens kärna – A-salen – gjordes till en efter sin tid mycket modern teatersalong. I ledningen för denna teater stod Hjalmar Selander, vars långa verksamhet inleddes med Strindbergs ”Mäster Olof”. Han knöt till sin ensemble sådana fortfarande välkända namn som Georg Blickingberg, 
Elsa Carlsson, Gösta Ekman, Torsten Hammarén och Lars Hansson – för att nu nämna några.

Från Amatörsalongen på 1930-talet

Frv: Ernst Larsson (Lasse),Hulda Larsson (Lisa), Calle Skarstedt, Rut Andersson,
Gösta Hallin, Elsa Strand, Sten-Åke Karlsson-Cederhök.

Sagostund

Teatersalongen, som rymde närmare 900 platser, användes på dagtid även av olika föreningar. Undertecknad minns med särskild glädje de söndagseftermiddagar, då ”sagostunden” hade sina trevliga barnmatineer där. Särskilt minns vi den spännande sagan om trollpackan Pomperipossa med sin långa näsa, vilken illustrerades med stora ljusbilder i färg mot en vit duk på scenen. Sagostundsrörelsen hade startats i Malmö 1903 för att ge arbetarbarnen underhållning av uppfostrande karaktär. Socialdemokraterna stod bakom verksamheten, vilken senare sammanslogs med Unga Örnar.

<!–ADS_INT gbg –>

Barn- och ungdomsverksamheten stöddes livligt av den energiske och idérike kamrer Herman Lindholm, som t ex upplät lokaler och ekonomiskt stödde vi alla unga och dess ättelägg Ungdomsringen under många år. I B-salen vid Mellangatan huserade under lördags- och söndagskvällar det Carl Johanssonska teatersällskapet, som kallade sin scen Amatörsalongen.

Mest kända av de krafter, som på 20-och 30-talen roade publiken där, var förmodligen den James Cagney-like Ernst Larsson och hans moatjé Hulda samt Otto Andersson och Carl Skarstedt. I B-salen försökte även den lille dragspelaren Einar Fagstad sig på att vara teaterledare under ett par år. Men riktigt liv i luckan blev det först då ”buskiskungen” Sten-Åke Carlsson, sedermera Cederhök, startade Haga-teatem och drog på med sina gags.

Kapten Kulings bröllop

Från Spårvägsamatörerna 1926. ”Kapten Kulings bröllop”. Frv: Nisse Jonsson,
Gullan, Gustavsson-Jonsson, Gertrud Pettersson, Waldemar Pettersson,
Agnes Johansson, Erik Berntsson, Gustav Blomgren, Eliesa Wennberg,
Sigge Johansson, Nisse Wennberg.

Spårvägsamatörer

Sex dubbla stentrappor upp i ”borgen” – C-salen högt ovan Nya Teatem – höll Spårvägs-Amatörerna till. Att detta lilla teatersällskap, trots den hart när otroliga trappklättringen, så ofta kunde notera fullsatt salong, är naturligtvis svårt att förstå i dag. Från början spelade ett 20-tal spårvägsmän revy om sina arbetsplatsproblem, men efter hand blev det allt fler kvinnliga inslag i ensemblen och revyerna inera allmånaktuella. Ledare för sällskapet var under många år Gustav Blomgren, simhopparen som med framgång deltog i två OS. Han visade sig nu aven vara en god karaktärskådespelare. Av den övriga ensemblen kan bl a nämnas Fritz Sundelöf, göteborgsbagaren som blev rikskand som vistextförfattare, under namnet Fritz Gustaf.

Vidare den glitterglada Emy Blomster, senare gift Hagman, samt systrarna Gullan och Maj Gustavsson. ”Nissarna” Jonsson och Wennberg fortsatte med sallskapets krafter i Nya Folkan i D salen saint senare veckans Revy på Liseberg, där Nisse ]onsson så måningom efterträddes av Haga Teaterns Sten-Ake Cederhök. Cirkeln var sluten för arbetareföreningens två energiska amatörsållskap. Men naturligtvis drog också Lisebergsdirektören Herman Lindholm en del i tåtarna. I slutet på 1920-talet gav dock Nya Teatern upp andan och fick stryka på foten för fru Filmia, som dock behöll det gamla teaternamnet på den nya järntorgsbiografen.

Arbetareföreningens Hus hyste aven tre olika tidningsredaktioner. Först och främst Ny Tid under många år, men aven Västsvenska Kuriren och tidning» en Arbetarens lokalredaktion. Göteborgs socialdemokratiska Arbetarkommun var också lange förankrad i huset, liksom en rad fackföreningar.

Förutom den energiske kamrer Herman Lindholm och den nitiske övervaktmästaren Jönsson minns man även den frodige och vanlige ”trappvaktmästaren” Karlsson, som trots sina många kilo skuttade upp och ner i trapporna med sin väldiga slamrande nyckelknippa. Till saken hör att han led av astma, varför man hörde honom nalkas på långt håll. Arbetareföreningens Hus revs 1955 och gav plats för Ny Tids vackra tidningspalats. Tyvärr fick det inte förbli
det mer än några år, men Tidningen Arbetet försöker dock så gott det låter sig göras föra den gamla tidningens ideer vidare.

 

Av Gunnar W Blomgren
Källa: Vi från Vega

 

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för ”Alla tiders Göteborg” som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!

Det här inlägget postades i Stadens delar och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!