Viktoriaskolan i Göteborg

Folkskoleklass i Viktoriaskolan

Folkskoleklass i Viktoriaskolan, elever födda 1869. Foto ca 1881 (Gbg skolmuseum)

Under 1880-talet pågår den ständiga diskussionen i skolstyrelsen om behovet av skolbyggnader. Det ökade antalet barn i Göteborg kräver fler lokaler för undervisning. Skolhus finns redan på Kvarnberget, på Otterhällan, Östra och Västra Hagaskolan i Haga, i Annedal, på Hagaheden, Brandtdala och Kristinelund och Majorna (Klippan, Koopmansgatan och Gråbergsgatan).

Jag tänker uppehålla mig kort vid Viktoriaskolan – även om Redbergsskolan, Annedalsskolan och Fjällskolan kommer till under samma tidsperiod Viktoriaskolan, på Linnégatan 21, ritas av arkitekten Bror Viktor Adler och byggs under åren 1875–1879. Huset är det första stenhuset i stadsdelen Olivedal! Stadsdelen införlivas med Göteborg först år 1868 som en del av Majorna

Adlers byggnad är ämnat vara en folkskola – och i den formen drivs skolan ända till 1920.

Därefter blir skolan en så kallad ”fortsättningsskola”. En  frivillig skolform som följde på genomgången folkskola. Den börjar införas redan i slutet av 1800-talet. Kommunerna  tvingas att från och med år 1918 anordna skolformen – som en tvåårig fortsättningsskola – och omfattar minst 180 timmar per läsår. Märkligt nog fanns skolformen kvar ända fram till 1960-talet.

”Fortsättningsskolan, som är afsedd att utgöra grundvalen för det system af praktiska ungdomsskolor, som genom 1918 års riksdagsbeslut skapades, har enligt nämnda stadga till uppgift att som praktisk ungdomsskola grundlägga och förbereda de ungas utbildning för deras lefnadsyrke och befordra deras framtida medborgerliga duglighet, alltunder det den syftar till att vidga deras allmänna bildning och främja deras sedliga utveckling.”

Viktoriaskolan

Viktoriakolan 1930-talet

Men låt oss gå tillbaka till Viktoriakolan som planerats för 744 elever i olika åldersgrupper, och skolan inrymmer förutom arton skolsalar även gymnastiksal, tre verkstadslokaler och högst upp på vinden finns bostäder för två lärare. Två rum och kök till vardera lärare med eventuell familj. Utedassen på gården är säkert för många ett nödvändigt ont, kallt och dragit.

Tio år efter starten tillkommer liten lokal för tillagning av mat och barnbespisning – eller ”bamba” som vi säger i Göteborg.

Läsåret under 1880-talet omfattar 40 veckor. Höstterminen varar från mitten av augusti till strax före jul – med avslutning i kyrkan – och vårterminen börjar strax efter trettondagen och avslutas någon vecka för midsommar. Undervisning på lördagar är frivillig fram till 1883, med tanke på att många fattiga familjer behöver barnens hjälp till försörjning under den dagen. Men sedan blir det obligatoriskt för alla elever.

Lästiden sker mellan klockan 9 och 16, och på lördagar fram till 12. Förutom middagsrasten – som varar i två timmar – för att eleverna skulle hinna hem och äta – har eleverna en kvarts rast mellan lektionerna.

Under småskolans år ägnas tiden åt i första hand läsning och skrivning, kristendomskunskap, och räkning. Berättelser om konkreta föremål, bilder och vardagsnära ting, djur och växter förekommer under benämningen ”åskådningsövningar”.

Varje dag inleds med andakt och sång, bön och bibelläsning – och så avslutas även dagen.

Bibeln, psalmboken, Katekesen och Folkskolans läsebok är således skolans huvudsakliga litteratur. Planscher och bilder finns i riklig mängd vid de flesta skolorna.

På ”svarta tavlan” skriver läraren med krita och även elever har griffeltavlor – eller i bästa fall bläckpenna och skrivbok.

Ämnet slöjd är för pojkar snickeri, svarvning, smidesarbete, bokbinderi eller måleri. För flickor gäller linne- och klädsömnad, stickning och inte sällan arbete med spån, vävning eller annat flätningsarbete. Om man i en verkstad skapar något som kan säljas går pengarna oavkortat till premier i flit och skicklighet.

Det verkar som det under den här tiden är gott om lärare i Göteborg. En fördel är att här finns statligt folkskoleseminarium och lärarna kan dessutom erhålla extra lön för undervisning vid t ex fortsättningsskolorna.

I folkskolan är de manlig lärarna i majoritet. Under år 1887 finns totalt 288 lärare i våra skolor. Begynnelselönen för en ordinarie folkskolelärare, år 1884, uppgår till en årslön om 1 350 kr, varav närmare 400 kr utgör ersättning för bostad, bränsle och andra förmåner. En småskolelärare får nöja sig med 550 kr per år. Och betydligt mindre förmåner.

Gamla Folkskoleseminariet

Gamla Folkskoleseminariet, Göteborg

Elevernas skolgång är tyvärr ganska oregelbunden, mycket på grund av att många barn kommer från hem med låg, eller ingen inkomst alls. En vanlig orsak till frånvaron är bristen på kläder och skor. Majorna, Masthugget och Gamlestaden står för den högsta frånvarostatistiken. Skolstyrelsen hjälper – genom donationer – till med att förmedla skor, trätofflor och kläder. Även visst skolmaterial kan skänkas till de mest behövande.

Viktoriakolan upphör med all skolundervisning under 1975, men huset står kvar och finns med i ”Bevaringsprogram för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg”.  År 1981 byggdes skolan om till föreningslokaler samt en Folkets Bio, Hagabion.

Idag finns ett tjugofemtal ideella föreningar i huset som alla arbetar med frågor kring kultur, miljö, fred och solidaritet.

Fastigheten Olivedal 1:1,  det som en gång var Viktoriaskolan, ligger centralt på Linnégatan och har i många år varit föremål för olika idéer om hur man skulle kunna utnyttja fastigheten. Byggnaden, med sin stora parkeringsplats, är den enda på just den här tomten.

Men efter 134 år gissar jag att huset har ett visst behov av både grundförstärkning och upprustning.

Kommentarer

comments

Om Maya Hedberg

Kort biografi – Maya Hedberg
Född i Landala, Göteborg. Uppvuxen i Guldheden. Slumpen förde mig tidigt till Italien som blev ett land jag gärna återvänder till. Som utredare/planerare inom sjukvården Göteborg och Västragötalandsregionen har jag en lång erfarenhet av skrivande – vandrat genom förvaltningens alla byråkratiska vindlingar. Sedan några år tillbaka blev skrivandet mer fritt och berättande – särskilt om företeelser i livet och i synnerhet om historia. Prövat olika skrivsätt inom olika genre – lärde mig att skriva om, på ett mer personligt sätt för att förhoppningsvis ta tag i läsaren – och fånga intresset för vår egen historia, vårt ursprung.

Det här inlägget postades i Stadens delar och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!