Wettergrens – Wettergrenska huset

Jag vandrar uppför Stigbergsliden på väg till Gathenhielmska Kulturreservatet där vi vegapojkar har vår hembygdsgård och där även masthuggspojkarna och majgrabbarna har sina stugor.

På vänstra sidan av gatan, nedanför Johanneskyrkan, låg förr Styfverns Ölkafé som också var slutstation för hästspårvagnarnavid sekelskiftet, men det var på den tiden…

Annars är Stigbergsliden i stort sett sig likt. Visserligen har de gamla trähusen ersatts av stenfastigheter och den gamla trätrappan uppemot Kjellmansgatan är borta, men på höger sidan ligger fortfarande värdshuset Henriksberg kvar, byggt någon gång under 1800-talets första hälvt och där bl.a. Viktor Rydberg var en kär gäst.

Jag stannar till ett ögonblick och låter blicken vila mot den nedanför Henriksberg liggande imponerande fastighet som gick under namnet Wettergrenska huset och där J.A. Wettergrens under många år drev sin konfektionsfabrik. Men nu är även Wettergrens borta, företaget som gav arbete åt så många göteborgare och som kanske ett av de mest ”göteborska” som fanns inom den tidens affärsvärld.

I äldre dagar låg nedanför Stigbergsliden den s k Wollinska hamnen och barlastkajen där alla skepp i barlast lossades. Pittoreska gammaldagshus med brutna tak, trädgårdar och höga popplar skuggade liden. Och här lät Fredrik Holm år 1896 uppföra den Wettergrenska fabriksbyggnaden. Men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Det är en minnesskrift från 1947 som gjorde att jag fängslades utav den Wettergrenska historien och av de människor som så småningom kom att omfatta tusen anställda.

För etthundrafemtiett år sedan stod en, fattig skomakaränka inför nödvändigheten att försöja sig och sin då 14-årige son samt att ge denne uppfostran och utbildning. För att detta skulle bli möjligt, började hon ägna sig åt försäljning av hemvävnader, en verksamhet, som först hade tillfällig och ambulerande karaktär men snart nog blev permanent, i det hon fick handelsrättigheter och en egen bod.Denna änkan Wettergrens blygsamma affärsrörelse blev upprinelssen till firman J.A. Wettergren & Co.

Fru Wettergrens affär hade ett gynsamt läge. På den tiden var det ganska vanligt, att salustånd inrättades i anslutning till kyrkorna, som ju voro centralt belägna. I hänget av den Tyska kyrkan stodo sålunda en rad små grönmålade ”öppne Bodar” mellan yvigt skuggande lindar. Bodarna hade uppförts på 1780-talet, ”alle af lika Structur” för att ”uthyras till sådana anständige och för Stadens Invånares beqvämlighet nyttige och nödige behof som finnas tjenlige, såsom Bod för Porcellain, Glas, Jernsaker, Läder, Snus- och Tobaks Bod, Sko Bod, Klädstånd. Sockerbagare Bod etc.”

Det var alltså en av dessa bodar som Eva Wettergren hyrde år 1836 för att där sälja sina tygvaror. salustånden framför Tyska kyrkan (Kristine) är borta, dom revs 1852. I dag passeras platsen av bussar och bilar i en aldrig slutande ström som sprider avgaser som gör människorna oroliga. Men när Eva Wettergren började med sin lilla bod var det kullerstengator där hästforor bullrade fram och på Stora torget – Gustav Adolfs torg – pågick kommersen och genom ljudet av köpslående röster hör man kor råma, grisar skrika och fjäderfä kackla.
Från tvättflottare i kanalerna ekar det av klappträ och tvätterskor pladder. Vattenbärare komma från olika håll med ok och ämbar, lotsande sig fram mellan salustånd och sophögar till källan på torget.Affären gick bra för änkan Wettergren och hon behövde snart utveckla sin verksamhet. Den flyttade då från Tyska bodarna till de rymliga  källarlokaler i det bredvidliggande rådhuset.

 

Medan Eva Wettergren skötte sin lilla rörelse i rådhuskällaren, praktiserade sonen Johan Arnold hos olika firmor i staden för att skaffa sig de för köpmannayrket nödvändiga kunskaperna. När han den 11 oktober 1847 till magistraten inlämnade ansökan om handelsrättigheter, var han sålunda väl förberedd och företedde bland andra intyg, ett av dispaschören I.C. Ölisch om att denne förhört honom uti ”de köpmanna kunskaper hwilka föreskrifwas Kongl. Maij:ts Nådiga Handelsordning och befunnit honom kunna skrifva en läslig god handstijl, räkna quatuor species i hela och brutna tal samt innehafwa kännedom om wanliga handeksböckers förande”.

Han övertog och drev därefter affär under firmanamnet J.A. Wettergren. Den lilla källarbutikens kundkrets utgjordes till största delen av hisingsbönder och J.A. Wettergren fick därför i folkmun namnet ”Bonna-Wettergren”.

Men källarlokalen i Rådhuset blev snart den unge Wettergren för trång, och affären flyttades 1855 till Östra Hamngatan 39, ”Dohms Hörna”. Året därpå ingick han kompanjonskasp med köpmannen N.G. Byrman, varvid firmanamnet ändrades till J.A. Wettergren & Co. Nu inköptes fastigheten Östra Hamngatan 43 och Kungsgatan 57, i vilken affären efter ytterligare efter ett år flyttade in.

År 1860 utträdde emellertid Byrman ur firman och två år senare sålde Wettergren förutnämnda fastighet och inköpte istället huset Östra Hamngatan 41, där en för den tiden modern manufaktur- och kappaffär inreddes.

Under denna historik som jag nu nämnt hann Evas duktige son Johan Arnold att gifta sig. Men år 1867 avled han och rörelsen övertogs då av änkan Emelia Wettergren till 1870, då hon sålde den till grosshandlare P. Em. Lithander. Men redan påföljande år överlät Lithander firman till sin vän Fredrik Holm. Detta hände under en tid då symaskinens genombrott öppnade nya perspektiv, och firman gick en storartad utveckling till mötes.

Nu var namnet Wettergren borta ur ledningen men Fredrik Holm, som övertog firman, hade en god affärsutbildning bl a i Tyskland och Danmark. Han hade en medfödd affärsbegåvning, som utmärkt illustreras av följande episod:

Tidigt på morgonen dagen innan övertagandet fick han av en händelse veta att under natten till en tidning i staden kommit ett telegram om att drottning Lovisa, Karl XV:s gemål, avlidit. När engrolagren öppnades på morgonen, stodo Fredrik Holm och hans biträden redan utanför deras dörrar och köpte upp så mycket svarta tyger, som fanns på lager. Ett större parti svarta tyger, inköpt med anledning av affärens öppnande, befann sig ombord på en båt.

Ishinder gjorde att fartyget låg förtöjt intill iskanten ute vid Vinga. Efter mycket övertalande lyckades Holm få en kammarskrivare att åka släde dit ut och tullbehandla varorna, vilka togs in till Göteborg. På morgonen den 11 april var J.A. Wettergren & Co den enda firma i staden som kunde erbjuda ett stort och välsorterat lager av svarta varor med anledning av landssorgen.

Nu hade de göteborgska damerna mer och mer börjat använda kapporna som klädesplagg och det blev då den affärsgren åt vilken Fredrik Holm ägnade den största uppmärksamheten på. Nu följde utvidgningarna slag i slag och till slut omfattade det till ett enastående affärsföretag i Göteborg.

Nu hade man ett komplex med fasad åt tre gator. Förutom det tre våningar höga hörnhuset omfattade det huset nr 43 Östra Hamngatan, som åter inköptes och ombyggdes till fyra våningars höjd, därjämte en gårdsbyggnad om fem våningar och den invid hörnhuset liggande fastigheten nr 57 Kungsgatan. Dessutom förhyrdes fleravåningar i det s k Mellgrenska huset, Vallgatan 38.

Då Fredrik Holm övertagit affären hade den sysselsatt två biträden och sju sömmerskor. 1896 hade antalet inom affärshuset ökat till fyrahundra personer, medan omkring åttahundra sömmerskor var sysselsatta på mindre verkstäder med arbete för firmans räkning. Året innan hade Fredrik Holm, för att uteslutande kunna ägna sig åt kappfabrikationen, överlåtit manufakturhandeln till Ernst Wettergren, en son till J.A. Wettergren.

Fredrik Holm som varit den store nydanaren inom företaget avled 1914 och efterträddes av sin äldste son Holger Holm som varit i firman sedan 1899. Då Holger Holm avgick inträdde på hans post Johan Fredrik Holms yngste son, Thorbjörn som verkat i firman sedan 1911. År 1935 inträdde även Thorbjörn Holms son i företaget.

Och med denna berättelse är vi tillbaka till Stigbergsliden där firman flyttade in 1898. Men trots utbyggnader i fastigheten blev det för trångt och man nödgades förlägga till Jönköping en stor del av tillverkningen, så också i Hunnebostrand, Mariestad och i Norge. Dessutom övertog Wettergrens 1916 Nya AB Herr- och Gosskläderfabriken som sedermera drevs under namnet Dress.Wettergrens var mycket före sin tid med trivsel och socialt ansvar för personalen. Sålunda hade man stora ljusa matsalar där det jämt serverades lunch till självkostnadspris, särskilda rökrum med servering. Nyanställda fick grundlig utbildning och en stimulerande avbrott i arbetet var gymnastiken. Det idrottsliga intresset hade företagets välsignelse och det bedrevs handboll, badminton, friidrott, cykling, simning för att nämna några idrottsgrenar.

Anställda med barn kunde lämna in dessa för fin vård under arbetstiden med den barnkrubba som fanns under barnavårdskunnig personal. Personalen hade sitt intressekontor och exempelvis lagning av skor ordnades till självkostnadspris av egen skomakareverkstad och gick en maska sönder vad det bara att gå till intressekontorets strumpklinik som maskade upp den billigt.

Och roade sig ”kungligt” i det Wettergrenskahuset gjordes det också, mycket tack vare en aktiv fritidsverksamhet där man t.o.m. slog till med en firmarevy i Valands festvåning 1950 och där det visade sig att personalen var lika duktiga på scenen som i sin dagliga yrkesgärning. ”Klippt och skuret” hette revyn som blev en strålande framgång, inte minst för regissören och författaren Nisse Jonsson, teaterchef från Nya Folkan och Veckans Revy och företagets egen duktige teaterledare Gunnar Gustavsson, och så naturligtvis de duktiga amatörerna. Och bättre betyg kunde inte ges än det som gavs i Göteborgs-Posten: ”Wettergrens amatörrevy kan konkurrera med vilken internationell show som helst.”

Åren går, konkurrensen bland liknande företag är järnhård och den 31 mars 1969 ver det ”gravöl” i det Wettergrenskahuset i Stigbergsliden. Då stoppades maskinerna för alltid och den 30 januari 1970 stängdes portarna. För många gick säkert tankarna tillbaka till den driftiga kvinna, som i början på förra seklet verkade i den lilla gröna boden vid Stora Hamnkanalen.

Av: Harry Bohman
Källa: Vi från Vega –  årsbok 1986-1996

 

 

 

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för "Alla tiders Göteborg" som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!
Det här inlägget postades i Människor då och nu och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Wettergrens – Wettergrenska huset

  1. emelievictoria skriver:

    Tack för en intressant artikel, Holger Holm var farfar till min far och jag har fått höra en heldel om Dress och Wettergrens & Co genom åren. Av en händelse så fick jag en kontorsplats i Wettergrenska huset då jag drev en firma ihop med vänner ett antal år. Du kan ju bara tänka dig mina planer att återta huset för att någon dag återskapa det Holger och familjen dessförinnan lyckades med. Ironiskt nog så har även jag druckit ”gravöl” i huset, året då 2011 och rätt exakt 42 år efter Wettergrens slängde in sin handduk. Min Dröm kvarstår dock och jag hoppas att en dag få driva ett företag på samma etiska och affärmässiga -vis/villkor som min familj gjorde långt innan CSR var ett begrepp. Tack igen för artikeln, den kommer definitivt att cirkulera inom vår familj som en idag, till mesta dels bor i Göteborg. Varma hälsningar Henrik Holm (replyhenrik@gmail.com)

  2. Helio Duarte skriver:

    Hej Emelie
    Kolla gärna Göteborgs historia gruppen på Facebook. Där har du mycket kunniga personer som kan berätta säkert mycket mera.
    http://www.facebook.com/groups/gbghistoria/
    Mvh
    Helio

  3. Jacob Engholm skriver:

    Hej,

    Kul att läsa historien! Även jag en släkting till Holm, min mormor var född Holm och dotter till Holger. Hittade för ett tag sedan en låda på mors vind med interntidningar som Wettergrens hade… massa roliga bilder om skrifter.

    mvh
    Jacob

Kommentera gärna!