Wetterlindsdramat

Carl Johan Wetterlind föddes i Göteborg 1838 och dog 1910 på Kristinehamns hospital.

Carl Johan Wetterlind

”Gråbergsgubben”

Carl Johan Wetterlind föddes i Göteborg 1838 och dog 1910 på Kristinehamns hospital. Wetterlind hade ett par år före det stora dramat 1887 avslutat sitt yrkesverksamma liv. Han levde på ett ganska ansenligt sparkapital och hade ingen familj att försörja. Wetterlind var en mycket passionerad jägare och vapensamlare.

Det fanns därför både vapen, ammunition samt en van skytt i den barrikaderade bostaden när polisen kom. Bostaden låg i hörnet på Gråbergsgatan/Kustgatan där han bodde i gavelrummet på vindsvåningen.

Huset revs på 1960-talet.

Huset på Gråbergsgatan 1887.

Huset på Gråbergsgatan 1887.

Den händelse som skulle ge Wetterlind epitetet ”galningen från Gråberget”, inleddes den 15 februari. Ägaren till huset sände bud till Majornas polisstation när han märkte att Wetterlind börjat barrikadera uppgången till vinden och placera ut skjutvapen.

Enligt en tidningsartikel från 1917, där händelsen återberättas 30 år senare, sa ägaren att Wetterlind under senare tid hållit sig för sig själv, rädd för att någon skulle ta hans pengar. Polisen anlände och två av dem, Holm och Nordblom, försökte ta sig igenom barrikaden. Båda möttes av gevärseld och Holm skadades. Därefter gjordes ett försök med brandkåren.

En polis och en brandman, Johan Gustaf Olsson, skulle försöka med en stark vattenstråle. Det bar sig dock inte bättre än att Olsson skadades svårt av ett skott i ansiktet.

Teckning av Carl Larsson för tidskriften Svea 1887.

 

Under onsdagen började stora folkmassor att samlas i området. En del av dem bestämde sig för att ta saken i egna händer och ta sig uppför vindstrappan. Tre namn kan nämnas; J. A. Lindberg (träffades i sidan), A. Strömberg (fick ett hageskott i ansiktet). Ingen av dem skadades allvarligt. Den tredje, F. A. Jacobsson, träffades av ett skott i bröstet och avled på väg till sjukhuset.

Efter alla dessa skador bestämde sig polisen nu för att tillkalla en läkare från hospitalet på Hisingen, dr Wickström. Han ansåg att det var bäst att låta Wetterlind vara ifred tills han lugnat sig något. Den 22, en vecka efter dramats inledande skede, bestämde sig polisen för att det gått tillräcklig lång tid för att de skulle kunna göra ett nytt försök. Wetterlind hade, vad man visste, dåligt med vatten och mat.

En polis, Lindros, lyckades inleda ett samtal med Wetterlind efter det att han gett honom ett glas vatten. Under samtalets gång började en annan polisman röja upp vid den barrikaderade trappan. Lindros kunde med hjälp av ett ljus som han fick lov att tända, se att Wetterlind inte var nära sina vapen. Då Lindros efter en stunds samtal erbjöd Wetterlind lite snus kunde de båda poliserna till slut gripa honom.

Detta är första sidan till en skrift som utgavs i Göteborg. Det fanns också visor som "visan om Gråbergsgubben".

Detta är första sidan till en skrift som utgavs i Göteborg. Det fanns också visor som ”visan om Gråbergsgubben”.


Wetterlind fördes till polisens avdelning i rådhuset. Dagen efter undersöktes han av en läkare som ansåg att han var vid sina sinnens fulla bruk. I domstolsförhören erkände Wetterlind att han skjutit, men menade att han var rädd för att bli överfallen och rånad. I april skickades handlingarna till medicinalstyrelsen. De ansåg följande:
”Att Carl Johan Wetterlind, som sedan någon tid lidit av sinnessjukdom, förryckthet, (paranoia), vid åtalade handlingars föröfvande till följd af nämnda sjukdom saknat förståndets bruk och förmågan att sina handlingar fritt bestämma”.
Medicinalstyrelsen beslutade att Wetterlind skulle sättas på det nyöppnade Kristinehamns hospital eftersom det var fullt på stadens hospital på Hisingen. I Kristinehamn slutar 23 år senare berättelsen om galningen på Gråberget.

av Marie Karlsson

Kommentarer

comments

Om Helio Duarte

Tidigare projektledare för "Alla tiders Göteborg" som ursprungligen var ett EU-projekt inom ramen för Göteborgs stadsmuseum. Mitt ansvar som projektledare var att erbjuda arkeologer och kulturvetare utbildning i mediahantering (photoredigering bla) och html-teknik. I samband med projektet skapades också en webb/hemsida om Göteborgs historia, det som idag är sajten för Göteborgs Historia med tillhörande Facebookgrupp. Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2013!
Det här inlägget postades i Människor då och nu och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna!