Bohusmanövern 1907

1907 sker den största militärövningen någonsin på svensk mark, 22 000 infanterister och 2000 flottister deltar. Kronprins Gustav för befäl över manövern.

 

Publicerat i Dokumentär om Göteborgs Historia | Etiketter | Lämna en kommentar

En film om Göteborgs varvsindustri på Hisingen

Publicerat i Dokumentär om Göteborgs Historia | Etiketter | Lämna en kommentar

Pråmdragarna i Göteborgs Vallgrav, 1932

Publicerat i Dokumentär om Göteborgs Historia | Etiketter | Lämna en kommentar

Göteborg 300-årsjubileet 1923

År 1923 firades 300-årsminnet av Göteborgs grundläggning. Det var egentligen två år försenat, eftersom Göteborg grundades år 1621, men jubiléet hade försenats av sviterna efter första världskriget. I samband med 300-årsfirandet anordnades en stor jubileumsutställning. Åskådarna uppmanades bege sig dit i god tid för att ”förebygga rusningar och stockningar vid öppningsceremonierna”. Efter invigningstal, välkomnande av den besökande kung Gustav V, fanfarer och körer öppnades utställningen. Den upptog ett område på runt 300 000 kvadratmeter. Denna dag beräknades antalet besökare och åskådare ha varit mellan 35 000 och 40 000.

Publicerat i Dokumentär om Göteborgs Historia | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Lundby Badhus

Renströmska badanstalten i Lundby

I början av 1900-talet var Lundby en snabbt växande stadsdel. Därför behövdes det ett nytt badhus. 1915 står det klart, med adress Herkulesgatan. Byggandet tog längre tid än planerat pga att badkaren beställdes i England och leveranserna försenades av krigsutbrottet.

Lundby Badhus

Lundbybadets bassäng låg i  hallens södra del, så att ljuset tillfördes från tre höga fönster. Hela badhuset var ljust och vackert men inte så påkostat som Hagabadet. Här fanns även tvättinrättningar med moderna maskiner.  I slutet av 1960-talet stängdes badhuset.

Renströmska badanstalten i Lundby

 

LUNDBY BADHUS

Publicerat i Stadens delar | Etiketter | Lämna en kommentar

Göteborgs Centralstation

Göteborgs centralstation

Göteborgs centralstation

Göteborgs Centralstation ligger vid Drottningtorget. Till denna plats har resenärer anlänt under lång tid. Nära dagens resecentrum låg förr en skjutsstation där hästar och vagnar kunde beställas för långväga färder.

När järnvägen gjorde entré, gick skjutsstationerna allt sämre eftersom det nya sättet att resa var både bekvämare och snabbare. Idag finns här, förutom järnväg, ett trafikcentral för regionala och långväga bussresor.

Västra Stambanan

Västra stambanans sträckning på en målning placerad i vänthallen.

Göteborgs centralstation, dricksfontänerna.

En av de gamla dricksfontänerna.
Foto: Madeleine E


Fasaden

Arkitekt var Adolf Wilhelm Edelsvärd (1824-1919). Det var hans första stora uppdrag som järnvägsarkitekt, en titel han hade i 40 år.

Stationen är en av de tidiga rundbågsbyggnaderna i landet med nygotiska drag. Första våningen bestod av vänthallar och på andra våningen fanns administrationen. På baksidan uppfördes en banhall (se till vänster) som täckte de fyra spåren.

Stationsbyggnaden ca 1860. Foto: P.M. Lindsted

Stationsbyggnaden ca 1860.
Foto: P.M. Lindsted

Stationsbyggnaden ca 1900.

Stationsbyggnaden ca 1900.
Foto: A. Jonasson

På 1880-talet förändrades yttertaket, vilket drastiskt förändrade utseendet på stationsbyggnaden. Den låga tillbyggnaden på var sida om huset hade då redan tillkommit, och skulle senare förändras ytterligare. Antalet spår hade under dessa år utökats från fyra till åtta.

Västra gaveln av stationshuset 1930. När stationen byggdes 1858, så var detta en öppen banhall, och en bit utanför låg en vändplatta för de fyra spåren.

Västra gaveln av stationshuset 1930. När stationen byggdes 1858, så var detta en öppen banhall, och en bit utanför låg en vändplatta för de fyra spåren.

Den gamla banhallen inrymde till en början spåren. 1923 flyttades spåren ut och banhallen blev vänthall. Idag inrymmer den biljettförsäljning, restauranger och butiker. Här, liksom i andra delar av byggnaden, är mycket av den äldre inredningen bevarad.

Arkitekt Edelsvärds ritning över stationen från 1858. Här ser man spåren som gick rakt genom den dåvarande banhallen.

Arkitekt Edelsvärds ritning över stationen från 1858. Här ser man spåren som gick rakt genom den dåvarande banhallen.

1923 är det en buffet.

1923 är det en buffet.

Interiören

De båda fontänerna ovan har sin plats i den f d banhallen. Inför den stora utställningen i Göteborg 1923 togs alla spår och plattformar i banhallen bort och den förvandlades till en stor vänthall. Därifrån fick resenärerna gå via en utgång i den östra änden (idag mot spåren) ut till spåren. Anledningen till förändringen 1930 var att stationshuset skulle få titeln centralstation. De tre banorna Västkustbanan, Boråsbanan och Bergslagsbanan hade förut haft ett eget stationshus, beläget ett par hundra meter från centralstationen. Nu skulle de anlända till samma stationshus som Bohusbanan och Västra stambanan (den statliga järnvägen som gick bl a till Stockholm). För att klara den utökade trafiken byggdes stationsområdet ut med fler spår och plattformar inklusive en yttre, öppen plattform.

1930, den yttre, öppna hallen med målningarna av de olika banorna på väggen till vänster.

1930, den yttre, öppna hallen med målningarna av de olika banorna
på väggen till vänster.

Del av vänthallen 1923.

Del av vänthallen 1923.

I:a och II:a klass vänthall 1930.

I:a och II:a klass vänthall 1930.

Kungabesök

Stationens banhall under Västra Stambanans invigning.

Stationens banhall under Västra Stambanans invigning.

Den 8 november 1862 var hela Västra Stambanan, det vill säga den statliga järnvägen, mellan Stockholm och Göteborg färdig. Den 3:e avgick ett invigningståg med Carl XV som en av passagerarna.

Oscar II

Foto: Alf Peterson

 

Den 28-30 mars 1898 besökte Oscar II Göteborg. Han reste med tåg och mottagande var stort när tåget anlände till Göteborg.

Göteborgs centralstation

Foto: Alf Peterson

 

Göteborgs Centralstation

 

av Marie Karlsson

 

Publicerat i Stadens delar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

100 år på 10 minuter

Publicerat i Dokumentär om Göteborgs Historia | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Luxuös badbalja i Haga

Renströmska badanstalten – klassindelat tvagande med ”minibassäng”

Möjligheterna för göteborgarna att sommartid ta sig ett dopp i den mer eller mindre salta böljan var förr legio, ity de var många. Det var bara att hoppa i den förbirinnande älven. Men vintertid var dessa badmöjligheter mycket begränsade och mycket lätt räknade. Ett badrum i bostaden var en okänd lyx och de allmänna badinrättningarna till en början nästan uteslutande avsedda för den mera välbärgade delen av stadens befolkning. De första offentliga varmbadhuset inrättades år 1902 i Surbrunn, en s k hälsokälla i början av nuvarande Kungsgatan, strax intill gamla gasverket. Detta badhus hade dock endast fyra badrum.

 Luxuöst bad

Det andra badhuset uppfördes på jakobsdal vid Danska Vägen år 1825, det tredje och mer luxuösa, den s k Rotundan, vid Skeppsbron år 1830, det fjärde i Brunnsparken år 1858 och slutligen det femte och största på 1800-talet vid Södra Allégatan år 1876. Den sistnämnda badanstaltens uppförande möjliggjordes genom anslag ur den Renströmska donationsfonden. Stadsfullmäktige beslöt därför också att anläggningen skulle heta Renströmska badanstalten. Den blev dock till en början mest en samlingspunkt för de bättre bemedlade, vilka i synnerhet gladde sig över det luxuösa romerska badet.

Romersk-morisk

Professor Gustav Dahl stod för det storstilade arrangemanget, vilket beskrevs på följande sätt: ” Romerska badet är utfört i morisk stil efter motiver, som konstnären under en studieresa i Spanien samlat från Cordova, Sevilla och Granada. Synnerligen rikt ornerat är det med stora takfönster försedda apodyteriet, vars detaljer har sina urbilder i Alhambra, särskilt dess berömda Lejongård.

Genom en med förhänge betäckt dörröppning står det i förening med tepidariet, vars dekorationer är kopior av förrummet till det allra heligaste i Cordovamoskéen. Här insläpps ett dämpat ljus genom smärre stjärnformiga, med färgat glas försedda öppningar i taket. Golvet i dett rum är av teracottamosaik.

Caldariet, i vilket man därefter inträder, och där massagebehandlingen försiggår, har lånat sina orneringsmotiv från Alcazar i Sevilla. Det därpå följande lavacrum är lika enkelt som det badet avslutande frigidariet är praktfullt. Kolonner, arkader och färgsammansättningar i det senare erinra ånyo om moskén  i Cordova ”.

För den kanske något förbryllade läsaren kan avslöjas att apodyteriet inte var något annat än avklädningsrummet och att de övriga ”konstiga orden” gällde halvvarmt, hett och kallt badrum samt slutligen svettbad, dvs närmast finsk bastu.

Men hela denna romersk-moriskt inspirerade härlighet förstördes vid en förhärjande eldsvåda år 1903, vilken endast skonade yttermurarna. Många föreslog nu att man nu istället skulle bygga en större och mera tidsenlig badanstalt, men man beslöt att i enklre utformning återställa den gamla.


En unik bild från ”Hagabaljan” i november 1921. ”Halvklädde” Arne Borg, flankerad
är kollegerna Per Cederblom och J. Jansson. (De står vid luckorna till en Strumptork!)
Observera även Cederbloms moderna badbyxor!

Klassindelning

En eftergift gjordes dock för tidens strömningar. Man byggde nämligen in en, som man ansåg, stor och präktig simhall. Men i övrigt bibehölls den gamla klassindelningen, trots att de antika romerska baden, som varit förebilden för Renströmska badanstalten, på sin tid var ett verklig folkbad, där även de fattiga för en liten slant kunde köpa sig tillträde till lyxen och pompan.

Simhallen, vars ena fondvägg, pryddes av en målning, där havsvågorna rullade emot den badande, var dock alldeles för liten för den snabt växande simsporten, som vintertid inte hade några träningsmöjligheter. Man talade allmänt om ”Hagabaljan”, ty bassängen mätte endast 14, 47 meter på längden och 11, 38 meter på bredden.

Det säger sig själv att de simmare, som var bäst i vändningarna, hade bästa chansen att först slå handen i kaklet. Inte att undra på att ”Hagabaljan” var något man både skrattade och förvånade sig åt i det övriga riket.

Ägghopp

För simhopparna var det nästan lika illa. De hade visserligen två svikter att tillgå, men kunde endast hoppa från ”kandidathöjd” från våningen ovanför. Och därtill måste de se till att de hamnade i den ovala fördjupning i simbassängen, som allmänt kallades ”ägget”.

Av Gunnar W Blomgren, Källa: Vi från Vega

Publicerat i Stadens delar | Etiketter , , , | 1 kommentar

Tusen fröjders hus: Arbetareföreningens Hus vid Järntorget

Arbetareföreningens Hus vid Järntorget såg kanske på sin tid för den oinvigde ut som en grå och trist borg. Men bak dess murar rådde alltid både entusiasm och livsglädje. ”De tusen fröjdernas hus” kallades det till och med av en göteborgsjournalist i slutet av 1920-talet. Till fröjderna bidrog inte minst en professionell teater och två amatörteatrar samt en alltid välbesökt restaurang med egen orkester.
Men naturligtvis var det först och främst fråga om ett stråvsamt föreningsarbete i de många möteslokalerna i huset för vilka byggnaden i första hand hade uppförts.

Teatertidningen är Sveriges största tidskrift om teater.

Göteborg växte i mitten på 1800-talet alltmer fram som en sjöfarts- och industristad och det började röra sig i arbetarleden. Där förstod man snart nödvändigheten av att sammansluta sig i föreningar och att samtidigt bättra på sina bristande kunskaper.
 Dessa strävanden stöddes även på leberalt håll. Sålunda satt Handelstidningens redaktör S A Hedlund som ordförande vid det interimsmöte år 1866 vid vilket Arbetarföreningens bildades, medan redaktören vid Göteborgs-Posten, Axel Krook, blev dess förste ”riktige” ordförande.

Arbetarföreningenshus vid 1915. (Foto: Göteborgs Stadsmuseum)

Folkteatern

Behovet av egna lokaler var stort och år 1874 invigdes den första etappen av det väldiga Arbetareföreningens hus. Redan två år senare byggde man en teater i byggnadens ena flygel, som officiellt fick namnet Folkteatern. Teaterdirektör blev Knut Tivander och invigningsstycket den då i Europa omåttligt populära ”Jorden runt på 80 dagar” efter  Jules Vernes berömda roman. Men fortsättningen blev inte så lyckosamt, ty 1883 fick man lov att stänga teatern och hyra ut lokalen för andra ändamål.

Arbetareföreningens övriga verksamhet ökade emellertid ständigt och i september år 1909 stod stora ”borgen” helt klar, vilken, enligt den samtida göteborgskrönikören C R Fredberg, ”efter sin gigantiska om- och tillbyggnad med all rätt kan betecknas som vårt Folkets hus”. Att Arbetareföreningens styrelse fortfarande höll konstens fana högt framgår av att det stora byggnadens kärna – A-salen – gjordes till en efter sin tid mycket modern teatersalong. I ledningen för denna teater stod Hjalmar Selander, vars långa verksamhet inleddes med Strindbergs ”Mäster Olof”. Han knöt till sin ensemble sådana fortfarande välkända namn som Georg Blickingberg, 
Elsa Carlsson, Gösta Ekman, Torsten Hammarén och Lars Hansson – för att nu nämna några.

Från Amatörsalongen på 1930-talet

Frv: Ernst Larsson (Lasse),Hulda Larsson (Lisa), Calle Skarstedt, Rut Andersson,
Gösta Hallin, Elsa Strand, Sten-Åke Karlsson-Cederhök.

Sagostund

Teatersalongen, som rymde närmare 900 platser, användes på dagtid även av olika föreningar. Undertecknad minns med särskild glädje de söndagseftermiddagar, då ”sagostunden” hade sina trevliga barnmatineer där. Särskilt minns vi den spännande sagan om trollpackan Pomperipossa med sin långa näsa, vilken illustrerades med stora ljusbilder i färg mot en vit duk på scenen. Sagostundsrörelsen hade startats i Malmö 1903 för att ge arbetarbarnen underhållning av uppfostrande karaktär. Socialdemokraterna stod bakom verksamheten, vilken senare sammanslogs med Unga Örnar.

<!–ADS_INT gbg –>

Barn- och ungdomsverksamheten stöddes livligt av den energiske och idérike kamrer Herman Lindholm, som t ex upplät lokaler och ekonomiskt stödde vi alla unga och dess ättelägg Ungdomsringen under många år. I B-salen vid Mellangatan huserade under lördags- och söndagskvällar det Carl Johanssonska teatersällskapet, som kallade sin scen Amatörsalongen.

Mest kända av de krafter, som på 20-och 30-talen roade publiken där, var förmodligen den James Cagney-like Ernst Larsson och hans moatjé Hulda samt Otto Andersson och Carl Skarstedt. I B-salen försökte även den lille dragspelaren Einar Fagstad sig på att vara teaterledare under ett par år. Men riktigt liv i luckan blev det först då ”buskiskungen” Sten-Åke Carlsson, sedermera Cederhök, startade Haga-teatem och drog på med sina gags.

Kapten Kulings bröllop

Från Spårvägsamatörerna 1926. ”Kapten Kulings bröllop”. Frv: Nisse Jonsson,
Gullan, Gustavsson-Jonsson, Gertrud Pettersson, Waldemar Pettersson,
Agnes Johansson, Erik Berntsson, Gustav Blomgren, Eliesa Wennberg,
Sigge Johansson, Nisse Wennberg.

Spårvägsamatörer

Sex dubbla stentrappor upp i ”borgen” – C-salen högt ovan Nya Teatem – höll Spårvägs-Amatörerna till. Att detta lilla teatersällskap, trots den hart när otroliga trappklättringen, så ofta kunde notera fullsatt salong, är naturligtvis svårt att förstå i dag. Från början spelade ett 20-tal spårvägsmän revy om sina arbetsplatsproblem, men efter hand blev det allt fler kvinnliga inslag i ensemblen och revyerna inera allmånaktuella. Ledare för sällskapet var under många år Gustav Blomgren, simhopparen som med framgång deltog i två OS. Han visade sig nu aven vara en god karaktärskådespelare. Av den övriga ensemblen kan bl a nämnas Fritz Sundelöf, göteborgsbagaren som blev rikskand som vistextförfattare, under namnet Fritz Gustaf.

Vidare den glitterglada Emy Blomster, senare gift Hagman, samt systrarna Gullan och Maj Gustavsson. ”Nissarna” Jonsson och Wennberg fortsatte med sallskapets krafter i Nya Folkan i D salen saint senare veckans Revy på Liseberg, där Nisse ]onsson så måningom efterträddes av Haga Teaterns Sten-Ake Cederhök. Cirkeln var sluten för arbetareföreningens två energiska amatörsållskap. Men naturligtvis drog också Lisebergsdirektören Herman Lindholm en del i tåtarna. I slutet på 1920-talet gav dock Nya Teatern upp andan och fick stryka på foten för fru Filmia, som dock behöll det gamla teaternamnet på den nya järntorgsbiografen.

Arbetareföreningens Hus hyste aven tre olika tidningsredaktioner. Först och främst Ny Tid under många år, men aven Västsvenska Kuriren och tidning» en Arbetarens lokalredaktion. Göteborgs socialdemokratiska Arbetarkommun var också lange förankrad i huset, liksom en rad fackföreningar.

Förutom den energiske kamrer Herman Lindholm och den nitiske övervaktmästaren Jönsson minns man även den frodige och vanlige ”trappvaktmästaren” Karlsson, som trots sina många kilo skuttade upp och ner i trapporna med sin väldiga slamrande nyckelknippa. Till saken hör att han led av astma, varför man hörde honom nalkas på långt håll. Arbetareföreningens Hus revs 1955 och gav plats för Ny Tids vackra tidningspalats. Tyvärr fick det inte förbli
det mer än några år, men Tidningen Arbetet försöker dock så gott det låter sig göras föra den gamla tidningens ideer vidare.

 

Av Gunnar W Blomgren
Källa: Vi från Vega

 

Publicerat i Stadens delar | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

Svenskarnas egen historia – Upplevelser från västkusten

Svenskarnas egen historia handlar om vardagslivet i Sverige från och med 1906 fram till idag och fokuserar på de händelser som påverkat befolkningen i deras lokala trakter. Händelser och upplevelser som har betydelse för det liv vi lever idag.

Publicerat i Dokumentär om Göteborgs Historia | Etiketter , | Lämna en kommentar

Göteborg – staden i våra hjärtan: Dokumentär

Köp Göteborg – Staden i våra hjärtan Box (4 disc)

Göteborg I – En resa i tiden 1911-1974

I DENNA FILM får vi på nytt uppleva det gamla Göteborg. Den börjar med en spårvagnsresa genom staden 1911. En resa från Gustav Adolfs torg förbi Vasagatan, Haga, Masthugget och Majorna. Många kvarter var arbetarområden med de legendariska landshövdingehusen som revs till stora delar under åren 1959 – 1974. Vi besöker ”Världsutställningen” som hölls 1923 och får följa en kolbåt på en resa längs kanalen i 30-talets Göteborg.  Vi möter hamnarbetarna på 40-talet i en hamn full av liv och aktiviteter och får uppleva Masthugget och Haga på 50-och 60-talet. I början av 70-talet gjorde Anders Wahlgren ett antal dokumentärfilmer om det rivningsraseri som drabbat Göteborg och ur dessa filmer möter vi några av de människor som bodde där.

Göteborg II – En resa i tiden 1907-1976
GÖTEBORG blev tidigt landets ledande industristad. Vi åker med spårvagnen 1911 till Gamlestaden och Svenska Kullagerfabriken (SKF) kallad Kulan. Vi besöker de gamla bomullsspinnerierna i Mölndal där ån ofta svärnmade över. 1935 var hela Göteborgsvägen översvämmad och samma år möter vi Greta Garbo när hon anländer med Svenska Amerikalinjens Kungsholm. Vi ser den första Volvon rulla ut från fabriken på Hisingen 1927, men också PV:n och Amazonen.Vi få uppleva flygets pionjärer och Torslanda flygplats samt de stora varvens gyllene år, byggandet av både Älvsborgsbron och Tingstads-tunneln. Unika filmbilder från 1907 visar Oskar II:s årliga besök på Marstrand. 1912 tar vi passagerarbåten från Göteborg till Strömstad via Kungälv, Mollösund, Lyckorna och Grebbestad. Vi åker spårvagn 1911 ut mot Långedrag och badar vid Saltholmen, besöker sedan gamla Lorensberg med nöjesparken och den gamla restaurangen i Trädgårdsföreningen. 1958 invigs Nya Ullevi med VM- matchen Sverige-Västtyskland och 1960 provar vi nya attraktioner på Liseberg . Ulf Thoren intervjuar tungviktmästaren Ingemar Johansson på Avenyn. Göteborg växer och nya moderna bostadsområden som Västra Frölunda och Angered blir till, men vi får också se de gamlahusen i Majorna och restaureringen av Kungsladugård.
Göteborg III – En resa i tiden 1920-1975
Från att ha varit en gata med bara bostadshus har Kungsportsavenyn blivit ett promenadstråk och en samlingsplats. Vi besöker några av de ståtliga familjepalatsen som inte längre finns kvar. Kring Avenyn har också en del av Göteborgs kulturliv vuxit fram, som Valand, både konstskola och museum på 1800-talet. Vid Götaplatsen inviger Carl Milles sin fontän 1927 där sedan Poseidonstatyn kom att stå, här finner vi också Konstmuseet och stadsteatern. Från 1927 kommer också de första filmbilderna på Chalmerscortegen, vi tittar in i det trångbodda gamla Chalmers och får se det nya ta form. Det har inte blivit någon pipeline mellan Chalmers och Pripps, men vi får se den gamla fabriken i bilder från 1945. Vi får träffa Evert Taube i hans barndomshem och Sonja Hedenbratt som berättar om sin uppväxt i Landshövdingehusen invid Mölndalsån. En annan Göteborgsprofil var sångaren Lasse Dahlqvist som sjunger vid nyinvigningen av den legendariska restaurangen Henriksberg. 1964 besöker vi det gamla Lindholmen och Slottsberget. Vi följer den första radiopolisbilen 1945 när den med tjutande sirener kör genom de gamla kvarteren i Östra Nordstan. En tjuv grips på bar gärning. Krigsslutet 1945 firas av tusentals sjungande människor på Avenyn. Sommaren är sol och bad 1958 och vi träffar dem som semestrade detta år i Askim.
Göteborg IV – En resa i tiden 1920-1975
Den här gången gör filmaren Anders Wahlgren en tillbakablick inte bara på hus och försvunna miljöer, utan också på några personer som betytt mycket för stadens underhållningsliv.
Publicerat i Dokumentär om Göteborgs Historia | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar