Nils Ericsonsgatan

Apoteket Vasen i Göteborg.

Närmast i bild ligget apoteket Vasen (som numera ligger inne i Östra Nordstaden), men innan det mesta i det här kvarteret blir en del av det ”moderna Nordstan”, ligger apoteket just här, i hörnet av Norra Hamngatan mot Drottningtorget. Det finns en tid då det även kallas Järnvägsapoteket. Kanske inte så konstigt med tanke på läget alldeles intill centralstationen gjorde det bekvämt för kringliggande kommuner att inköpa läkemedel och få varorna hemfraktade med tåg. 1924 var det inte självklart att tjänstemän kunde ta varorna i bil. Fakturor som vi ser nedan – med den stiliga bilden – har påträffats bland fattigvårdens verifikationer i kommunarkiven i Härryda och Partille!

Byggnaden på Norra Hamngatan ritades av göteborgsarkitekten Arvid Bjerke. Kanske har huset inte dominerat gatubilden i verkligheten – så som det ser ut på bilden. På de gamla fakturorna från 1900 och 1913 – kan vi skönja det gamla hörnhuset i olika varianter.

Apoteket Vasen gamla fakturor.

Tittar vi lite närmare på historiken kring apoteksväsendet finner vi att redan 1635 bildas en Apotekarsocietet i Stockholm. Då som en intresse-, yrkesförening för apotekarna. År 1675 får societeten officiellt status med kungliga privilegier. Apotekarsocieteten får därmed vittgående privilegier som skydd mot nyanläggningar, rättighet att försälja sprithaltiga beredningar, skattefrihet, änkans rätt till apoteket, apotekens ensamrätt till läkemedelstillverkning och försäljning. Den näringsfrihetsförordning som kommer 1864, då apoteksvaror ska betraktas som en av andra handelsnäringar, undantas apoteksrörelsen som får behålla sina privilegier.
Förhållandet mellan apotekare och läkare försämras under senare delen av 1600-talet eftersom Collegium Medicum anser att apotekarna får för stor makt genom sina privilegier. Läkarna känner sig uppenbarligen hotade. Först 1765 får apotekarna en representant i Collegium Medicum. En och annan framstående apotekare tilldelas assessors fullmakt av konungen, samtidigt som han erhåller ”lika värdighet med assessorerna i Collegium Medicum”.
Man förstår tidigt vikten av att befolkningen hade tillgång till de mest användbara medicinerna. De apotek som finns ska ha öppet dygnet om enligt en Medicinalförordning 1688. Betänk att denna regel gäller ända till 1943!
Fram till 1806 behövs inte läkarrecept för att inhandla de läkemedel som såldes på apoteken med undantag av råttgift. Alla apotek ska dessutom alltid ha alla råvaror i lager för att alltid kunna expediera behovet av läkemedel. På många håll upprättas sockenapotek och på fabriker finns också medicinförråd för lokalt behov.
På 1800-talet blir det allt vanligare med apotek även i de små orterna, men det vanliga är att läkemedel skickas till läkemedelsförråd som något större apotek ansvarar för.
De svenska apoteken är privatägda fram till 1971 – verksamheten bygger på en stark statlig reglering och apotekscheferna utses av Kungl. Maj:t (Medicinalstyrelsen) för att garantera att verksamheten bedrivs med hög kvalitet och säkerhet. Därefter blir apoteken statliga i Apoteksbolagets regi. Nu har vi andra regler som gäller …

Borta i horisonten, på vykortet, ser vi Göta älvbron. Den invigs söndagen den 26 november 1939. Det lär ha varit en dag då det snöade och blåste som värst. Och med anledning av det kärva vädret håller kommunikationsminister Gerhard Strindlund ett mycket kort tal: ”Härmed förklarar jag denna bro invigd! Punkt och slut.”
Vid den tiden är bron endast fyrfilig, men breddas senare med ytterligare ett körfält samt gång- och cykelbana på vardera sidan. Bron är niohundratio meter lång och tjugo meter bred. Med tillfarter är längden ettusenåttahundrafemtio meter, och den fria segelhöjden är drygt nitton meter. Broklaffen fälls upp då högre fartyg behöver passera. Själva bron kostar lite mer än åtta miljoner kronor att uppföra, och staten bidrar med tjugofem procent. Med till- och avfarter slutar kalasets nota på tretton miljoner kronor. Fram till 1968 går den tunga genomfartstrafiken på E6, över Göta älvbron, men idag är bron den viktigaste förbindelsen för den lokala trafiken och kollektivtrafiken mellan centrala Göteborg och Hisingen. Nu vet vi att en ny Hisingsbro med nya mått, andra kostnader är vardandet …

Om vi återvänder husen utmed gatan och längst bort till vänster ser vi Hotel Continental, som byggs 1891 och rivs 1969. Till höger – på nuvarande Nils Ericsonsplatsen – ligger Statens Järnvägars verkstäder och godsmagasin.
För övrigt ligger de flesta hotell – vid den här tiden – vid Drottningtorget och runt Hotellplatsen. Ni vet där spårvagnarna svänger över kanalen mot/från Drottningtorget. Marken blir tillgänglig då befästningsverket rivs 1810.
Och redan efter två år invigs det första hotellet i Göteborg, som också är Skandinaviens första fristående hotellbyggnad, Göta Källare. Utanför huvudentrén anläggs landets första trottoarservering. Vi kan se byggnaden än idag och med namnet på fasaden. Drygt hundra år senare köps hotellet av Svenska Amerikalinjen, men1944 är hotellets äventyr slut.
Sneddar vi över gatan – utmed Södra Hamngatan – och håller oss kvar i tiden kring 1808 så ligger Bloms värdshus här. Ett hotell som staden använder vid offentlig representation – och detta sker tills dess att Börsen vid Gustav Adolfs torg invigs år 1849. Bloms byggs om i slutet av 1800-talet och döps dessutom om till Grand Hotell Haglund. Alldeles bredvid ligger en tid även ett annat hotell – Savoy Hotell. Grand Hotell stängs för gott år 1970 och byggnaden rivs två år senare.

Några år efter att Pontus Fürstenberg avlidit år 1902, byggs även hans palats om till Palace hotell. Hotellet stängs 1968 och tanken var att huset skulle rivas. I dag finns det hotellverksamhet i en del av byggnaden. Några av de gamla hotellen finns trots allt kvar, som det nuvarande Best Western Eggers Hotel. Det gamla Eggers öppnas 1859, året efter att Centralstationen invigs, och heter då Jernvägshotellet.
Efter en rad om – och tillbyggnader återinvigs hotellet under 1894 som Hotel Eggers. Hotellet räknas som ett av landets äldsta storhotell.
Ska vi tala om gamla hotell kan jag nämna att det allra äldsta hotellet som är bruk – i Göteborg – är Hotel Royal på Drottninggatan som invigs 1851 och heter då Sundbecks Nya Hotel för Resande.
Ytterligare ett hotell vid Nils Ericsonsgatan är Hotel Kung Karl, i linje med Hotel Eggers. Byggnaden som är ett vackert stenhus från 1896, ingår i det som senare blir Hotel Opera, men rivs 2007. Därmed försvinner de näst sista resterna av hur Östra Nordstaden ser ut före rivningarna på 1970-talet.
Kvar är bara det så kallade Apotekarhuset i hörnet vid Norra Hamngatan. Då är vi tillbaka där vi började. Vid apoteket Vasen – som ritas av Arvid Bjerke (1880-1952) och förutom den byggnaden skapar han en mängd intressanta verk i Göteborg.

Jag avslutar med ett bakelse på Bräutigams konditori – i hörnet av Östra Hamngatan och Kungsgatan som är en välkänd mötesplats för stadens damer under många decennier. Emil Bräutigam kommer till Göteborg från Tyskland och startar ett bageri i en källarlokal i Haga på 1870-talet. Bräutigams bageri blomstrar och 1909 fanns i Handels- och Industrikalendern en annons för Bräutigams Konditori, Café & The Room på Östra Hamngatan 37. 1917 flyttade etablissemanget till det nybyggda huset på Östra Hamngatan 50, ritat 1910 som kontors- och varuhuset Skandia, men byggdes om för Bräutigams behov. I Handelskalenderannonsen 1920 ser huset ut som ett bakelsepalats.

Ensamma kvinnor kan i början av förra seklet inte gå på restaurang – men hos Bräutigams kan de sitta och drömma över en kopp kaffe eller the – vi som varit där minns! Vi har lyssnat till pianomusiken… i gott sällskap med Harry Persson

Av Maya Hedberg

 

 

Publicerat i Vykort berättar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Prinsgatan

Prinsgatan – den 29 december 1908 och Prinsgatan – ca 30 år senare!

Prinsgatan i Göteborg 1906

I mars 2014 går jag utmed Linnégatan. Spanar in Viktoriaskolan och konstaterar att det staket jag ser på dessa vykort inte finns kvar. För övrigt är det sig relativt likt. Två vykort ur samma vinkel. Det ena är postat den 30 december 1908 och är en hälsning till Helena i Bovallstrand. Helena har snart sin födelsedag så hon även får gratulationer. Det är Maja som skickar hälsningen till Bohuslän. Jag är förundrad över dessa fåordiga adressangivelser som ofta förekommer – ett namn och postort! Eller ”Här” som någon skrev inom Göteborg!

Viktoriaskolan

Det andra vykortet är uppskattningsvis ett 30-tal år senare. Axel i Trollhättan får en hälsning från Nicklasson, som tackar för senast och tyckte tiden gick så fort när de hade så trevligt. De har ett härligt väder – kortet är skrivet den 28 augusti så uppenbarligen är det en fin eftersommar.

På det äldsta kortet ser vi att det byggs på Prinsgatan. Stenläggning pågår utmed gatans högra sida – en trottoar ska till och hästen med kärran har just tippat en hög med gatsten. En liten arbetsbod står lite längre ner på trottoaren – intill staket som inte längre finns. Jag minns att dessa små förråd/bodar ofta var faluröda. Ännu är inte de pampiga och höga bostadshusen byggda längs hela gatan. Och träden vi ser ett 30-tal år senare är inte heller planterade. ”Här ser du var jag bor” – skriver Maja på framsidan kortet. Man anar viss stolthet i den kommentaren.

I centrum på vykorten står Oscar Fredriks kyrka.  Arkitekten Helgo Zettervall (1831-1907) är säkert nöjd med sitt verk. Han lär ha bestämda idéer om hur ”en riktig kyrka” ska se ut! En kyrka värd namnet. Han var ju som många andra, vid den här tiden, svag för det romantiska och som sådan svärmar han gärna för medeltidens byggnadskonst, det vill säga gotiken. Nu får han äntligen bygga sin drömkyrka på Dahlins berg i stadsdelen Olivedal. Och ja, helt och hållet i nygotisk stil.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skriver om invigningen på påskdagen 1893:
”Det var långa vagnsrader och stora skaror af fotgängare, som i det granna vårvädret på Påsk- dagens morgon styrde kosan till det nya templet. Man vandrade uppför den branta backen och dröjde gärna en stund på dess krön, innan man steg in i kyrkan.
– – –
Det är högt i tak, pelarne växa smärta ur det mosaikbelagda golfvet; hvalfven spännas käckt och äro hållna i färger, som framhäfva deras luftiga daning; ljuset flödar in genom väldiga fönster, mildradt af deras färgade rutor; totalin- trycket stärkes, när man fått tid att se sig om bland mängden af fina detaljer.
Det är blott en sak, som stöter: läktarne, som värka tunga, skymmande och skrymmande. Man må ej förundra sig öfver, att de icke kunna rätt samman- smältas med det hela. De stora djupa läktarne höra nämligen till predikokyrkan, men te sig alltid som något ”påhängdt” i ritualtemplet. Ett sådant är till hela sin anläggning denna nya lutherska kyrka. ”

På vykorten ligger skolan i förgrunden, till höger – Viktoriaskolan – som byggs 1875–1879 och är då områdets första stenhus, ritat av arkitekten Bror Viktor Adler. Skolan drivs ända fram till 1975. Idag finner vi Hagabion i den gamla byggnaden.
Möjligen kom det att ligga en taxistation där vi ser två bilar parkerade… har sett det på andra gamla vykort.

I december 1908 blir Jack Johnson, USA världsmästare i tungviktsboxning – i en titelmatch över Tommy Burns, Kanada. I Italien raseras praktiskt taget hela den sicilianska hamnstaden Messina, vilket kräver ca 75 000 dödsoffer, en tsunami uppstår.
Under hela året har tre dödsolyckor inträffat i vårt land – som har samband med motortrafiken!

Publicerat i Vykort berättar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Tre rökande kvinnor i Slottsskogen

Tre rökande kvinnor i Slottsskogen – den 27 december 1911

Människor har rökt sedan förhistorisk tid och tobak röktes över hela Amerika redan år 5000 f.Kr – det var en del av shamanernas ritualer – sedan blev det en njutning i sociala sammanhang. Här ser vi tre kvinnor som står lutande respektive sittande vid räcket till en gångbro – intill fågeldammen i Slottsskogen. Alla tre håller en cigarett i höger hand. Två av kvinnorna ser ut att vara systrar och den som står närmast fotografen ser ut att kunna var mamma till dem. Det är en hälsning från en av kvinnorna som på framsidan skrivit sina namn – Svea, Dagmar och Hildur … en önskan om ”En god jul & ett Gott nytt år…”. Kortet är postat den 27 december 1911. Mottagaren är Sigrid Johansson på Landalagatan 10 i Göteborg. På Göteborgs stadsmuseum finns ett förkläde som tillhört en fru Emma Johansson, exakt på den adressen och året är 1909. Så med all sannolikhet är det Sigrids mor som ägt förklädet. Märkliga samband man kan finna … om man söker.

Tre rökande damer i Göteborgs Slottsskogen 1900-talet

Om man tittar på broräcket där kvinnorna står ser vi att parkens grindar vid den här tiden är skapta på ett och samma sätt … krokiga ekgrenar som monterats i vackert mönster.

Ann Dvorak, Scarface 1932Ann Dvorak, Scarface 1932

Att fotografera tre rökande kvinnor kan tyckas vara både exotiskt och provocerande. Tittar vi bakåt i tiden igen så har Mayafolket använt tobak under den klassiska perioden, d v s senast runt 900-talet och aztekerna förde traditionen vidare i sin mytologi. (Azteker var ett indianfolk i centrala Mexikos högland som från 1300-talet och framåt byggde ett rike.)
Det sägs att den aztekiska gudinnan Cihuacoahuatl hade en kropp som bestod av tobak och präster som utförde människooffer var smyckade med tobaksbehållare – gjorda av kalebasser som symboliserade deras status som heliga män. De rökte för att komma i kontakt med andevärlden. De första européerna som såg detta beskriver ritualerna som att man röker sig fullständigt berusade! Starka varor måste ha kryddat den tobaken …

Personligen tycker jag att kvinnorna på vykortet ser ut att feströka. Lite tjusigt. Lite av citygirls? Eller inspirerade av filmvärlden?

För övrigt kan vi konstatera att damerna följer modets trender, se bara på hattarna! Som klippta ur ett modemagasin från den tiden.

Modehattar 1911Modehattar 1911, Digitalt Museum

Om Sigrid i Landala kan vi anta att hon redan firat julen, som dotter till Emma och Alfred Johansson. Alfred är bryggaredräng. Och i samma uppgång kan man enligt gammal adresslista anta att även Olof Nilsson och Anders Andersson bor – alla bryggaredrängar!
Vad gör då en sådan dräng? Enligt Svenska Akademien; mansperson som har drängtjänst hos en bryggare l. i ett bryggeri; förr äfv. om yrkeslärd bryggeriarbetare.

Sigrid i Landala håller i det fina fotografiet från sina vänner som tagit en rökpaus i Slottsskogen. Något hon själv kanske aldrig skulle ha råd med … cigaretter alltså. Och inte så tjusiga hattar heller för den delen.
Vi får hoppas att hon får ett gott nytt 1912!

Dagen efter att kortet postats, den 28 december 1911 avsätts kejsaren av Kina – och den förste presidenten väljs – en läkare vid namn Sun Yat-sen.
Och världen är just nu totalt okunnig om vad som ska hända om tre och en halv månad – om förlisningen av Titanic …

Av Maya Hedberg

 

Publicerat i Vykort berättar | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Nils Ericsonsgatan

Nils Ericsonsgatan

Nils Ericsonsgatan – den 15 oktober 1950 och Götaälvbron den 16 maj 1951

Augusta hälsar och tackar Ida på Madängsgatan i Göteborg, hon låter hälsa att om Ida ska komma och hälsa på så ska hon ta buss 48. Fredriksdal ligger i en stadsdel som en gång byggdes på höjderna i södra Göteborg, utanför stadsgränsen och av arbetare på fabrikerna i Örgryte socken. Busslinje 48 går från Hisingen via Vasaplatsen till Fredriksdal.
Vykortet föreställer en plats man inte längre känner igen. Nils Ericsonsgatan är en gata inom Nordstaden och Gullbergsvass – och med sina 345 meter sträcker den sig från Kanaltorgsgatan till Norra Hamngatan.
I vänsterkant av bilden ser man en del av Hotel Kung Karl, som byggs 1896. Det rivs i slutet på 1990-talet och med den försvinner fasaden och sista biten av gamla Östra Nordstan.  Byggnaden intill kallas ”Osramhuset”, tätt följt av Hotel Continental som ligger mittemot Centralstationens västra utgång. Det är alltså för många besökare det första man ser av Göteborg.
Att gatan får sitt namn till minne av kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericson, är inte så konstigt eftersom den ligger alldeles intill Centralstationen. Nils Ericson ansvarar för byggandet av stambanorna i Sverige. Nils Ericson föds den 31 januari 1802 i Värmland som äldre bror till John Ericsson – familjen bor vid en kanalled och den miljön blir av betydelse för de båda begåvade sönernas utveckling. De visar tidigt sina mekaniska anlag och undervisas särskilt i kartritning och linearritning.

Nu kommer vi till vykort nummer två. Inte långt ifrån Nils Ericsonsgata går leden upp mot bron, Götaälvbron, som i huvudsak byggs av tyskar och invigs den 26 november 1939. Men förberedande markarbeten har startat redan i november 1935 och med hänsyn tagen till bebyggelsen kring bron behöver inget rivas. Bropelare placeras i vissa fall genom husen och i vissa fall återuppbyggs de – först 1942 blir den södra uppfarten klar. Från början var bron endast fyrfilig, men har med åren renoverats ett antal gånger samt breddats med ett körfält. Dessutom har både gång- och cykelbana kommit till på vardera sidan.
På bilden som ser ut att vara tagen under senare delen av 40-talet kör bussar, bilar och är det månne en hisingsbonde som kör sin last med häst och vagn? Det kommer att dröja ytterligare många år till den dag då högertrafiken införs Sverige. Och det året, 1967, är det ytterst sällsynt med häst och kärra. På bilden ser man också de två gasklockorna och en mängd hamnkranar sträcker på sina halsar i bakgrunden. Det sägs att man på en av gasklockorna kunde avgöra om det var tidig morgon eller sen kväll. Då konsumtionen av gas var som mest.

Götaälvbron

Det senare vykortet är skrivet ”från oss alla” – så vi vet inte vem som avses. Bara att det är Handelsföreståndare Ericsson i Ystad som får en vårhälsning. Ännu en Ericsson.
Avsändaren skriver att ”ett samtal kom idag kl 7.30 istället för igår kväll kl 22.15, som var beställt”. Det hade hakat upp sig någonstans …

I oktober 1950 avlider kung Gustav V, han som pryder vykortens frimärken. Även på det som postats året efter hans död. Gustav V efterträds av sin 68-årige son Gustav VI som antar valspråket ”Plikten framför allt” – hans lille fyraårige sonson Carl Gustav blir kronprins – numera vår kung Carl XVI Gustav.

Vi får hoppas att Ida tar sig en tur med bussen till Fredriksdal och hälsar på Augusta, att det verkligen blir av att de träffas …

Publicerat i Vykort berättar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Navigationsskolan

Navigationsskolan1939

Navigationsskolan i Göteborg – den 9 juli 1939

Detta datum infaller på en söndag och Hilda skriver till Hilma i Torshälla. ”Vi kom hit igår kväll, nu vilar vi oss över söndagen och fortsätter med båt imorgon till Trollhättan, vi kommer nog på onsdag kväll till Eder. Allt väl”

Den här sommaren kommer Gösta Knutssons (1908-1973) första bok om katterna i Uppsala – Pelle Svanslös på äventyr! Och om en månad kommer vår statsminister Per Albin Hansson att hålla tal på Skansen – ett direktsänt radiotal om det svenska försvaret där han bland annat kommer att hävda att ”Sveriges beredskap är god”.

Men vi tar en titt på vykortets framsida – Navigationsskolan där uppe på Kvarnberget.
Majoren och arkitekten Adolf W Edelsvärd (1824 -1919) är mannen som ritade Navigationsskolan. Tidkulan på tornet släpps klockan 13 varje dag, ett slags ”Fröken Ur” för sjöfarten i syfte att exakt kunna kalibrera sin kronometer – med vars hjälp man bestämmer fartygets position.

En spårvagn ser ut att ha stannat vid hållplatsen nedanför, troligen ”den gula vagnen” – linje 2 – som vid den här tiden gör en sväng runt Kvarnberget.

Snett bakom Navigationsskolan skymtar Kvarnbergsskolan – ritad av Victor Adler (1848-1910) och invigd 1877 – där gick undertecknad som en av de sista klasserna då skolan var en samrealskola, Göteborgs Kommunala Real. Byggnaden rivs under sent 60-tal.  1980 blir Navigationsskolan på Kvarnberget Göteborg Chalmers Sjöbefälsskola och 1994 är det dags att flytta skolan till Chalmers Campus Lindholmen.

Det har blivit söndag kväll och Hilda ska med sitt sällskap vidare nästa morgon. Kanske blir det en trevlig båttur med Elfängen II som byggdes vid Eriksberg och gör en del lustresor till Trollhättan, Vinga eller Marstrand – vi hoppas på fint sommarväder!

Publicerat i Vykort berättar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

En kung av sin stad

Kopparmärra I Göteborg 1910-talet

Jag vaknar till ljudet av hjul mot gatusten – tittar på klockan som visar på sju! Vad är det som skramlar och någon som hojtar? Försiktigt förs undan en tung jalusi … Nu ser jag en grupp utav män i svart! Och gatan är blank av nattens regn,
Med spår av lera från brobygget nära. Det dras i linor från alla de håll! Längre hitåt, längre hitåt! det ropas igen. Bäst att göra morgontoalett i en hast! Tar hissen till taket och rundar en pool? Här kan man ligga med en drink och sippa!
Männen på gatan har nu stannat upp. Här ska han stå … gastar någon bestämt. Centrerad på Kungsportens plats. Reservoaren är riven sedan bara något år. Vatten får hämtas vid Domkyrkans brunn!

Man rustar för fest och kung Oscar ska hit! Girlanger och flaggor och bron är på plats. Nu samlas det massor av stans societet. Vi andra får stå på rad nummer två.Vad gör väl det, ty snart ska vi se! Nu rycker de skynket – en så´n elegans!
Hurra ropar folket, jag lyfter mitt glas.

En kung på en märr med hingstens garnityr? Jag står där i baren – och tänker på ön. Dit sagans kung Artur förs efter en strid. Vad är Avalon mot Karls Hising-island? Nu står han ju mitt i sta´n! 6 659 kilo tung, det mesta av koppar och resten av tenn …
Vänd från fasaden, med en veckad design! Modernt av idag och massor av lyx.

Jag skådat en glimt av historiens trick. Nu står han och bligar mot tjusig entré. Med rumpan mot de som fikar och ler! Vi träffas vid ”märra” en varm sommardag. Kung Karl sitter kvar i sin sadel så tryggt; Nu kära Göteborgare jag stannar här,  ur vägen från bilar, och bussar och spår!
Mitt svärd är tillbaka jag känner mig lugn Sitt ner vid min sockel och andas djupt! Snart kommer din vän, jag ser henne där. En resa hon gjort men bara en kort. Tvärs över gatan – fast åren de gått Drygt hundra, från 1904 till 2014!

Publicerat i Vykort berättar | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

HMS Sverige – 3 maj 1915

HMS Sverige – 3 maj 1915

Ett bleknat foto i min hand berättar om den Svenska pansarbåtsföreningen som börjar en insamling i januari 1912 i syfte att täcka kostnad för att bygga denna F-båt (pansarbåt). Insamlingen lär gå över förväntan och det samlas in över en miljon kronor i veckan och redan den 4 maj 1912 har man samlat in över femton miljoner kronor. Det beräknade priset för F-båten ligger på drygt elva miljoner kronor.
Den 22 maj 1912 antar kung Gustav V föreningens insamlade pengar och byggnationen av pansarskeppet Sverige kan ta sin början.
Beställningen av fartyget går till Götaverken i Göteborg, där merparten av fartyget byggs. Fartygets skrov är 120 meter långt och byggs av nitat stål med en vikt som består av drygt en fjärdedel av totalvikten. Pansartjockleken vid vattenlinjen är tjugo centimeter och däckpansaret består av två lager stål med en sammanlagd tjocklek på sju centimeter. Man förser också fartyget med en rammstäv, som ger fartyget förmågan att agera som isbrytare.

Under pompa och ståt sjösätts HMS Sverige den 3 maj 1915. Tusentals göteborgare bevittnar festligheterna – kung Gustav V håller tal;

Genom denna nationalinsamling med rörande bidrag äfven från de minst bemedlade samhällsklasserna har den nu lefvande generationen af svenska män och kvinnor gifvit ett lysande föredöme af offervillighet och varm fosterlandskärlek, hvars minne sent ska förblekna.

Kungen trycker på knappen och släpper därmed på spärren till låset – skeppet är nu officiellt sjösatt!
Som vi kan se på det gamla fotografiet från sjösättningen är det bara skrovet som är färdigbyggt och ännu återstår mycket arbete. Först i januari 1917 lyfts artilleriet ombord och monteras. Skeppets vapenutrustning är ett förligt och ett aktermonterat dubbeltorn med 28,3 centimeters M12-kanoner. Bofors tillverkar både kanoner och fartygets pansarskydd.
Den 14 juni 1917 står fartyget helt klart och kan levereras till den svenska flottan. Besättningen på HMS Sverige är totalt 443 man och utses under 1918 till flaggskepp i kustflottan.
Fyrtio år senare skrotas skeppet i Karlskrona!

Publicerat i Ett foto berättar | Etiketter , , | Lämna en kommentar

En donators promenad genom livet

Charles Felix LindbergFoto: Helio Duarte

På Järntorgets västra sida – mot Andra Långgatan – byggde Charles Gustaf Lindberg sitt hus under 1860-1862 – och det huset avgränsar än idag torget åt väster. Familjen Lindberg hade tidigare bott i ett trähus på den tomt som Yrkesskolan kom att ligga, och i det gamla huset föddes Charles Felix Lindberg – han som skänkte vår stad medel så att vi skulle kunna njuta av vackra parker och grönytor. Minns ni apoteket Svanen som låg i hörnhuset? Sedan kom Panduro Hobby och idag bedrivs restaurangverksamhet här. I andra delar av huset har Wilson & Co och Skandinaviska Banken huserat under många år. I hörnhuset mot Första Långgatan fanns en gång Järn-Sjögren som senare flyttade över gatan, till Järntorgsgatan 4-6.

Charles Felix är en person som än idag är ytterst viktig för Göteborgs historia. Han föds den 18 april 1840. Vi vet inte så mycket om hans barndom, men redan som nioåring skickas han till Skottland för skolgång och utbildning. I hela fem år får han vistas där. Unga pojkar från göteborgska köpmansfamiljer får under 1810-1880 sin skoluppfostran vid Smtih’s Academy i Fordyce. En systerson till Charles Felix redogör både vem som skulle få stipendier och hur det fortsatta livet för dessa studenter skulle te sig. Skolan är uppkallad efter en framgångsrik köpman – George Smith – som testamenterar en stor förmögenhet till skolan och en stiftelse i syfte att kostnadsfritt erbjuda studier åt ättlingar till sina egna systrar. Charles Felix är en av de första som börjar studera här och han får tidvis besök av både modern och syskon under sin vistelse i Skottland. En annan elev vid Fordyce skriver i ett brev; ”Den 5 maj började vi vid skolan … Jag hoppas pappa skickar oss ett Dictionary, vilket vår älskade lärare begärde… Mamma kan aldrig utgrunda hur bra vi har det här, ni behöver aldrig vara ledsna för oss, vi skall taga trenne skjortor i veckan, var tisdag och lördag kväll kommer det en piga och hämtar dem. Var lördagskväll tvättar vi fötter, huvud och ansikte … Vi lär för närvarande i skolan English Grammatics History of the Brittish Empire och Geographici. Skriver och räknar och var fredag eftermiddag skriver vi övningar och brev.”

Lindbergska huset vid Järntorget

Charles Felix återvänder till Göteborg våren 1854 och han fortsätter sina studier vid Göteborgs handelsinstitut mellan åren 1855-1857. Eventuellt gör han resor till utlandet, men om detta vet vi idag väldigt lite! 1865 blir han kompanjon med sin far i Charles G. Lindberg och de sysslar med import och export av stenkol och kolonialvaror respektive trävaror. En konkurs inträffar, men efter rekonstruktion ingår Charles Felix kompanjonskap med en kusin – det blir Andersson & Lindberg. Deras affärer går bra och kring 1890 är deras företag ett av de ledande exportföretagen i Göteborg. De importerar järnvaror, cement och kemikalier medan exporten består av bräder, gruvstolpar och tändstickor. En ångsåg etableras på Hisingen i Lundbyvass under 1892 – och sågverken utökas successivt och snart exporteras mängder av slipers till England. De söker sig också till rederibranschen och man har ett tiotal ångfartyg – namn som Triton, Göteborg, Vanadis och Lindholmen förekommer bland fartygen. Ring och Björn är namnen på deras kanalångare!

Lindberg drar sig tillbaka efter 25 år i företaget och investerar sina tillgångar i aktier och obligationer. Han lever hela livet ogift och till synes ensam med hushållerska och tjänstekvinnor i sina lägenheter i Göteborg. Om hans privatliv vet man lite, liksom om hans barndom. Det offentliga livet är inte intressant för honom – endast några fåtal noteringar finns bland kvarvarande räkenskaper om hans restaurangbesök och middagar. Däremot framgår att han betalar årliga medlemsavgifter till en rad föreningar i syfte att främja handelskunskaper, Jultomtarne, Gustav Adolf-stiftelsen, De blindas vänner, Räddningsinstitutet på Hisingen, Småfåglarnas vänner, Filharmoniska sällskapet, Hjelpkassan för nödställda köpmän, Arbetshemmet Waterloo, Barnhemmet å Gårda, Hafskuranstalten å Styrsö, Föreningen för bistånd åt vanföre, Göteborgs Fiskeriförening, Göteborgs Konstförening, Göteborgs turistförening, Kungl. Svenska segelsällskapet, Nautisk föreningen – och inte minst till konstnärliga ändamål. Han glömde inte heller sina syskon.

Denne man som sett till att vi får ett antal gröna oaser i Göteborg avlider den 5 augusti 1909, sextionio år gammal. Han som har setts ta sina dagliga promenader i Nya Allén, till och från sin bostad på Viktoriagatan 2. Hans kroppshydda är stor, är rökare och således inte så sportmannamässig. Gravsättningen vid Östra kyrkogården sker utan större uppträdanden. Däremot har hans donationer satt prägel på Göteborgs historia och framtid. Vi kan hälsa på honom mellan parksofforna intill Bältesspännarna – i februari 1990 tar han sin väg västerut … en man som spankulerar fram i form av ett verk skapat av Jan Steen. Charles Felix går genom vår stadsnatur – något som han värnade så mycket om! Ett föredöme för en representant för Göteborgs historia.

Källa: Göteborgs Hembygdsförbund, 2010

Publicerat i Vykort berättar | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Brunnsparken – 6 juni 1908

Brunnsparken 1908

Vi tröttnar aldrig på Brunnsparken – oavsett väder och vind står ”Johanna” där och tittar ner på oss. Det var den 21 juli 1883, på Johannadagen, som tusentals Göteborgare samlades i Brunnsparken för att se avtäckningen av den nya fontänen, ett resultat av donation.
Invigd på Johanna-dagen, namnges naturligtvis statyn på göteborgskt vis till Johanna! Vykortet är till Bertil i Uppsala – postat på Gustaf-dagen den 6 juni 1908 – och är en gratulation på namnsdagen från faster Sigrid.
Denna vackra park – Brunnsparken – är från början en ö i Stora hamnkanalen. Här ligger en gång en järnvåg som senare flyttas till nuvarande Järntorget. 1822 planteras de vackra träden som ännu ger oss skugga under soliga dagar och då parken är nylagd ger den plats åt populära promenader och hälsobrunn. Palacehuset som ligger bakom fotografen är bostad åt Pontus Fürstenberg och hustrun Göthilda. Parken är fortfarande vacker, om än mycket livligare än vykortets vision av parkliv.
Idag rusar bussar, spårvagnar och människor fram mellan hållplatser vid Brunnsparken och Gustav Adolfs torg, så långt från lugnet vi ser på vykortet, där människor vänder sin blick mot fotografen. De ser inte ut att förutse, att det i slutet av juni detta år, kommer att rasa gatustrider i Göteborg då 400 engelska strejkbrytare kommer för att lotsa fartyg som ligger i blockad under arbetarkonflikt i hamnen.

Apropå den 6 juni – som vi firat till minne av Gustav Vasas val till kung denna dag sedan 1523 – så gifter sig prins Wilhelm maj samma år, i Sankt Petersburg med ryska storfurstinnan Maria Pavlovna. Mansnamnet Gustav/Gustaf har traditionellt antagits vara sammansatt av folknamnet göt och stav, alltså ”götarnas stav”. En annan tolkning är att namnet kommer från nordvästslaviska Gostislav av indoeuropeiska ghosti ”vän” och ett ord med betydelsen ”ära, rykte”. Oavsett ursprung har det varit ett populärt namn i alla tider!

Publicerat i Vykort berättar | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Kronborgs slott

Kronborgs slott

Kronborgs slott, Helsingör. Foto: Helio Duarte, 2014

En ung flicka lämnar Kronborgs slott i Helsingör för Helsingborg och via Göteborg far hon vidare till Stockholms slott …

Tidigt på morgonen den 8 oktober 1766 vaknar Sofia Magdalena i sin röda himmelssäng på det gamla slottet Kronborg i Helsingör. Slottet ligger på en udde cirka 500 meter nordost om Helsingörs centrum.
Detta är en mycket speciell dag – en dag hon varit medveten om under hela sin uppväxttid. Stunden har kommit då hon för alltid skulle lämna sin familj och sitt fädernesland och för första gången möta sin blivande gemål, kronprins Gustav, och sitt nya hemland Sverige.
Giftermålet mellan de båda kungabarnen hade bestämts av föräldrarna då paret var i femårsåldern, i en förhoppning om att en sådan politisk allians skulle kunna skapa en varaktig fred i Norden. Nu, har de unga tu fyllt 20 år, är det dags att infria de givna löftena. Ett äktenskap för statens väl …
Klockan 12 stiger prinsessan ombord på den kungliga danska dubbelslupen Löwen, som skall ta henne över sundet till Helsingborg. Hon eskorteras av fyra fregatter, en galär och trettio slupar fyllda med Danmarks högsta nobless.
På andra sidan sundet – i Helsingborg har man just byggt den första bryggan i sten – och den blivande brudgummen kronprins Gustav står redo att för första gången möta och ta emot sin prinsessa, Sofia Magdalena av Danmark. Hon närmar sig Helsingborg i den förgyllda slupen och när sällskapet hunnit halvvägs, tystnar den danska kanonsaluten och den svenska tar vid.

Deras brudfärd till huvudstaden går via Göteborg och då vankas det fest i vår stad. Den blivande kronprinsessan bor under några dagar i det Sahlgrenska huset, ett av stadens förnämsta privathus. Norra Hamngatan 14. I mittfönstret i blå salongen ovanför husets entré vinkar det unga paret – Sofia Magdalena och kronprins Gustav – till göteborgarna. I Stora Hamnkanalen utanför fönstren ligger en upplyst jakt, där leve höjdes »af i taklen upklefne Sjömän och Matroser«.

Sahlgrens hus i Göteborg

Sahlgrens hus, Norra Hamngatan 14 i Göteborg. Foto: Helio Duarte, 2014

Bröllop har i urminnes tider varit en affärsuppgörelse mellan släkter och allianser – vad hade ett barn eller ung flicka som Sofia Magdalena för val?
Äktenskapet blir sorgligt, makarna har inga gemensamma intressen. Sofia Magdalena är blyg och tillbakadragen med en sträng och religiös uppfostran, som gjort det svårt för henne att anpassa sig till det svenska hovets bullersamma liv.
Hennes liv är fyllt av sorg. Mordet på kungen, som avlider en tid efter attentatet på maskeradbalen 1792, och hon förödmjukas ytterligare då hennes son avsätts och landsförvisas.

Publicerat i Vad hände när? | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Lundby gamla kyrka

LuLundby gamla kyrka

Vi kommer tidigt denna lördag morgon, novembersolen har just visat sig på en ljus himmel. Ett vackert ljus faller på den lilla kyrkans vitputsade väggar. Troligen fanns här en träkyrka tidigare. Kyrka uppfördes med gotiska influenser, tio strävpelare stöttade ursprungligen kyrkans yttermurar och kryssvalv spände över kyrkorummet. År 1639 blev Lundby kyrka huvudkyrka i för Lundby och Tuve socknar.

Ett antal ombyggnationer och förändringar har gjorts under åren, och vid 1934 års stora restaurering återskapades kyrkans spetsbågiga fönster. Innertaket från 1799 ersattes av ett nytt välvt trätak som innehåller bemålade bräder från det tidigare välvda taket.
Vi kom tyvärr inte in i kyrkan idag, men vi har fått veta att målningarna har rekonstruerats och samtliga äldre inventarier konserverats.

Byggnaden är alltså i gotisk stil och uppfördes under 1300-talets senare del och ursprungligen hade kyrkan spetsbågiga muröppningar, murade valv och strävpelare. Byggnaden består av långhus med fullbrett tresidigt kor i öster under ett sadeltak med brant fall, över koret valmat i tre fält. Vapenhus och sakristia ligger i varsin ända av söderfasaden, med vapenhuset längst mot väster. Klockstapeln står söder om kyrkan.

Kyrkans vitkalkade slätputs räcker ända ner till marken och sockeln är inte synlig. Muröppningarna har enkelt skulpterade omfattningar. Taket över långhus och kor är täckt med enkupigt lertegel, vapenhus och sakristia med bandfalsad kopparplåt.
Den för dagen låsta entrédörren i vapenhusets södra fasad har dubbla dörrar, klädda med stående spåntade bräder. Dörren har små överljusfönster.
Klockstapeln som är i trä är också lite oregelbundet sexkantig, där sidorna mot öst och väst är något kortare. Den smalnar av upptill och klädd med rödfärgad lockpanel. Sadeltaket med skiffer har lockpanel på gavlarna. Stapeln har endast en klocka och öppningar finns mot öst och väst.
Vi lämnar kyrkan med den muromgärdade kyrkogården, klockstapeln, de uppvuxna gamla träden och de välbevarade gamla gravarna.

Publicerat i Himlens port | Etiketter | Lämna en kommentar