En donators promenad genom livet

Charles Felix LindebergFoto: Maya Hedberg

På Järntorgets västra sida – mot Andra Långgatan – byggde Charles Gustaf Lindberg sitt hus under 1860-1862 – och det huset avgränsar än idag torget åt väster. Familjen Lindberg hade tidigare bott i ett trähus på den tomt som Yrkesskolan kom att ligga, och i det gamla huset föddes Charles Felix Lindeberg – han som skänkte vår stad medel så att vi skulle kunna njuta av vackra parker och grönytor. Minns ni apoteket Svanen som låg i hörnhuset? Sedan kom Panduro Hobby och idag bedrivs restaurangverksamhet här. I andra delar av huset har Wilson & Co och Skandinaviska Banken huserat under många år. I hörnhuset mot Första Långgatan fanns en gång Järn-Sjögren som senare flyttade över gatan, till Järntorgsgatan 4-6.

Charles Felix är en person som än idag är ytterst viktig för Göteborgs historia. Han föds den 18 april 1840. Vi vet inte så mycket om hans barndom, men redan som nioåring skickas han till Skottland för skolgång och utbildning. I hela fem år får han vistas där. Unga pojkar från göteborgska köpmansfamiljer får under 1810-1880 sin skoluppfostran vid Smtih’s Academy i Fordyce. En systerson till Charles Felix redogör både vem som skulle få stipendier och hur det fortsatta livet för dessa studenter skulle te sig. Skolan är uppkallad efter en framgångsrik köpman – George Smith – som testamenterar en stor förmögenhet till skolan och en stiftelse i syfte att kostnadsfritt erbjuda studier åt ättlingar till sina egna systrar. Charles Felix är en av de första som börjar studera här och han får tidvis besök av både modern och syskon under sin vistelse i Skottland. En annan elev vid Fordyce skriver i ett brev; ”Den 5 maj började vi vid skolan … Jag hoppas pappa skickar oss ett Dictionary, vilket vår älskade lärare begärde… Mamma kan aldrig utgrunda hur bra vi har det här, ni behöver aldrig vara ledsna för oss, vi skall taga trenne skjortor i veckan, var tisdag och lördag kväll kommer det en piga och hämtar dem. Var lördagskväll tvättar vi fötter, huvud och ansikte … Vi lär för närvarande i skolan English Grammatics History of the Brittish Empire och Geographici. Skriver och räknar och var fredag eftermiddag skriver vi övningar och brev.”

Lindbergska huset vid Järntorget

Charles Felix återvänder till Göteborg våren 1854 och han fortsätter sina studier vid Göteborgs handelsinstitut mellan åren 1855-1857. Eventuellt gör han resor till utlandet, men om detta vet vi idag väldigt lite! 1865 blir han kompanjon med sin far i Charles G. Lindberg och de sysslar med import och export av stenkol och kolonialvaror respektive trävaror. En konkurs inträffar, men efter rekonstruktion ingår Charles Felix kompanjonskap med en kusin – det blir Andersson & Lindberg. Deras affärer går bra och kring 1890 är deras företag ett av de ledande exportföretagen i Göteborg. De importerar järnvaror, cement och kemikalier medan exporten består av bräder, gruvstolpar och tändstickor. En ångsåg etableras på Hisingen i Lundbyvass under 1892 – och sågverken utökas successivt och snart exporteras mängder av slipers till England. De söker sig också till rederibranschen och man har ett tiotal ångfartyg – namn som Triton, Göteborg, Vanadis och Lindholmen förekommer bland fartygen. Ring och Björn är namnen på deras kanalångare!

Lindberg drar sig tillbaka efter 25 år i företaget och investerar sina tillgångar i aktier och obligationer. Han lever hela livet ogift och till synes ensam med hushållerska och tjänstekvinnor i sina lägenheter i Göteborg. Om hans privatliv vet man lite, liksom om hans barndom. Det offentliga livet är inte intressant för honom – endast några fåtal noteringar finns bland kvarvarande räkenskaper om hans restaurangbesök och middagar. Däremot framgår att han betalar årliga medlemsavgifter till en rad föreningar i syfte att främja handelskunskaper, Jultomtarne, Gustav Adolf-stiftelsen, De blindas vänner, Räddningsinstitutet på Hisingen, Småfåglarnas vänner, Filharmoniska sällskapet, Hjelpkassan för nödställda köpmän, Arbetshemmet Waterloo, Barnhemmet å Gårda, Hafskuranstalten å Styrsö, Föreningen för bistånd åt vanföre, Göteborgs Fiskeriförening, Göteborgs Konstförening, Göteborgs turistförening, Kungl. Svenska segelsällskapet, Nautisk föreningen – och inte minst till konstnärliga ändamål. Han glömde inte heller sina syskon.

Denne man som sett till att vi får ett antal gröna oaser i Göteborg avlider den 5 augusti 1909, sextionio år gammal. Han som har setts ta sina dagliga promenader i Nya Allén, till och från sin bostad på Viktoriagatan 2. Hans kroppshydda är stor, är rökare och således inte så sportmannamässig. Gravsättningen vid Östra kyrkogården sker utan större uppträdanden. Däremot har hans donationer satt prägel på Göteborgs historia och framtid. Vi kan hälsa på honom mellan parksofforna intill Bältesspännarna – i februari 1990 tar han sin väg västerut … en man som spankulerar fram i form av ett verk skapat av Jan Steen. Charles Felix går genom vår stadsnatur – något som han värnade så mycket om! Ett föredöme för en representant för Göteborgs historia.

Källa: Göteborgs Hembygdsförbund, 2010

Göteborgs Remfabrik – 1943

Remfabriken i Göteborg

Om trettiofyra år ska kvinnor som dessa – industriarbetare på en bullrig arbetsplats – gå hem. Hem från den här fabriken som blir stående precis som om de snart ska komma tillbaka. Men det gör de inte…

På Åvägen 15 i stadsdelen Gårda, i centrala Göteborg, står fabriken och ytterst lite har förändrats sedan sekelskiftet.

Göteborgs Remfabriks AB grundas 1891 för produktion av drivremmar. När den första fabriksbyggnaden brunnit ner 1900 ersätts den av en tegelbyggnad i tre våningar. Byggnaden och maskinparken utvidgas under de två första decennierna, men efter den sista utbyggnaden och elektrifieringen 1915-16 har fabriken inte genomgått någon större förändring. Maskinparken är i det närmaste intakt. Fabrikens drift upphör 1977. Fabriken tillverkade visserligen en speciell produkt, vävda textilremmar, men var i grunden ett vanligt mekaniskt bommullsväveri av den första generationen. Den är också en typisk industriell arbetsplats från början av detta sekel. Remfabriken är unik idag eftersom sådana väverier för länge sedan försvunnit. Fabriken är också unik därför att den behållit sitt utseende sedan 1910-talet. Troligen finns ingen lika väl bevarad tidstypisk textilfabriksarbetsplats i Skandinavien. Eftersom maskinerna fortfarande fungerar för remtillverkning är fabriken mycket lämpad som demonstrationsobjekt och för undervisning om den industriella utvecklingen. För Göteborgs del är den betydelsefull som representant för de industrier som utvecklades utmed Mölndalsån.

I slutet av första världskriget köptes hörntomten bredvid fabriksanläggningen. På den uppfördes en förrådsbyggnad av trä. Ungefär samtidigt köptes angränsande villa som ursprungligen hade uppförts av apotekare Loberg 1908-09 (Apotekarnes vattenfabriker). Villan blev disponentbostad med nära avstånd till fabriken. Villan revs i mitten på 1980-talet.

Trots att beställningarna av remmar räckte till för att hålla en viss produktion igång, beslöt disponent Holmstrand att avveckla verksamheten under 1977, samma år som han själv hade verkat i företaget i 70 år. Yrkesinspektionen hade en mängd krav på förbättringar om driften skulle få fortsätta. Den 11 november lades produktionen ner. Då fanns det bara åtta anställda kvar. Som exempel kan nämnas att det under 1947 fanns 35 arbetare anställda och produktionsvärdet var detta år 1 miljon kronor.

Kvar står remfabriken i stort sett som den byggts fram till 1920 fast nedsliten. En viss upprustning hade gjorts i början på 1940-talet. Då målades fabriksbyggnaden invändigt och avträdena vid den östra tomtgränsen ersattes med vattentoaletter inne. Företagets namn målades på södergaveln. Lysrörsarmatur infördes i slutet på 1940-talet. Föreningen Göteborgs Remfabrik bildades 1978 efter engagemang för byggnadens bevarande i form av utställning och dokumentation av anläggningen.

Göteborgs kommun köpte fastigheten i avsikten att förverkliga stadsplanens intentioner att riva anläggningen för ett planerat trafikområde för Gårdamotet.

Göteborgs Remfabrik

KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 – Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2

HMS Sverige – 3 maj 1915

HMS Sverige – 3 maj 1915

Ett bleknat foto i min hand berättar om den Svenska pansarbåtsföreningen som börjar en insamling i januari 1912 i syfte att täcka kostnad för att bygga denna F-båt (pansarbåt). Insamlingen lär gå över förväntan och det samlas in över en miljon kronor i veckan och redan den 4 maj 1912 har man samlat in över femton miljoner kronor. Det beräknade priset för F-båten ligger på drygt elva miljoner kronor.
Den 22 maj 1912 antar kung Gustav V föreningens insamlade pengar och byggnationen av pansarskeppet Sverige kan ta sin början.
Beställningen av fartyget går till Götaverken i Göteborg, där merparten av fartyget byggs. Fartygets skrov är 120 meter långt och byggs av nitat stål med en vikt som består av drygt en fjärdedel av totalvikten. Pansartjockleken vid vattenlinjen är tjugo centimeter och däckpansaret består av två lager stål med en sammanlagd tjocklek på sju centimeter. Man förser också fartyget med en rammstäv, som ger fartyget förmågan att agera som isbrytare.

Under pompa och ståt sjösätts HMS Sverige den 3 maj 1915. Tusentals göteborgare bevittnar festligheterna – kung Gustav V håller tal;

Genom denna nationalinsamling med rörande bidrag äfven från de minst bemedlade samhällsklasserna har den nu lefvande generationen af svenska män och kvinnor gifvit ett lysande föredöme af offervillighet och varm fosterlandskärlek, hvars minne sent ska förblekna.

Kungen trycker på knappen och släpper därmed på spärren till låset – skeppet är nu officiellt sjösatt!
Som vi kan se på det gamla fotografiet från sjösättningen är det bara skrovet som är färdigbyggt och ännu återstår mycket arbete. Först i januari 1917 lyfts artilleriet ombord och monteras. Skeppets vapenutrustning är ett förligt och ett aktermonterat dubbeltorn med 28,3 centimeters M12-kanoner. Bofors tillverkar både kanoner och fartygets pansarskydd.
Den 14 juni 1917 står fartyget helt klart och kan levereras till den svenska flottan. Besättningen på HMS Sverige är totalt 443 man och utses under 1918 till flaggskepp i kustflottan.
Fyrtio år senare skrotas skeppet i Karlskrona!

Övre Husargatan – 20 oktober 1910

Övre Husargatan 1910

Det kommer ett vykort till Kristin i Torpshammar och avsändare skriver ”Norrland” som postort! Jag ser efter på karta och hittar den adressen i Medelpad! Det är Ida som skriver till sin ”kära Tant” och tackar för ett vänligt brev samtidig som hon ber om förlåtelse att hon inte besvarat det tidigare – hon har haft så gränslöst mycket att göra och lovar att skriva ett långt brev så snart Johan Henrik varit på besök … hon gläder sig över det kommande besöket! Vykortet är postat den 20 oktober 1910. Avsänt från Göteborg, och på framsidan kortet ser vi Övre Husargatan. Kanske bodde Ida på den här gatan. Idag finns inte dessa bostadshus kvar, inte heller spårvagn som den på kortet – i höjd med Barnbördshuset, vars verksamhet kom igång under 1897. Den byggnaden finns fortfarande kvar och ingår idag i Göteborgs Universitet. I mitten av bilden ser vi en vattenbrunn där hästskjutsar brukar stanna till. Så långt ifrån dagens bild av Övre Husargatan som fått så i centrum för lång tid av utbyggnad av körfält, särskilda bussfiler, rondell som skapar viss förvirring. Precis där hästar och kuskar en gång kunde ta en paus och dricka lite kallt gott vatten!

I oktober 1910 gör Ernst Rolf skivdebut – inalles tre titlar och tjänar 75 kronor! En liter mjölk kostar under 1910 i genomsnitt 14 öre …

I USA når vi ett maximalt antal svenskfödda personer – hela 665 000 personer. I Sverige beräknades folkmängden till 5 522 403 personer den 31 dec 1910.

Hur det gick för Ida och Johan Henrik lär vi inte få veta. Förhoppningsvis har Tant i Medelpad underrättelse härom …

Brunnsparken – 6 juni 1908

Brunnsparken 1908

Vi tröttnar aldrig på Brunnsparken – oavsett väder och vind står ”Johanna” där och tittar ner på oss. Det var den 21 juli 1883, på Johannadagen, som tusentals Göteborgare samlades i Brunnsparken för att se avtäckningen av den nya fontänen, ett resultat av donation.
Invigd på Johanna-dagen, namnges naturligtvis statyn på göteborgskt vis till Johanna! Vykortet är till Bertil i Uppsala – postat på Gustaf-dagen den 6 juni 1908 – och är en gratulation på namnsdagen från faster Sigrid.
Denna vackra park – Brunnsparken – är från början en ö i Stora hamnkanalen. Här ligger en gång en järnvåg som senare flyttas till nuvarande Järntorget. 1822 planteras de vackra träden som ännu ger oss skugga under soliga dagar och då parken är nylagd ger den plats åt populära promenader och hälsobrunn. Palacehuset som ligger bakom fotografen är bostad åt Pontus Fürstenberg och hustrun Göthilda. Parken är fortfarande vacker, om än mycket livligare än vykortets vision av parkliv.
Idag rusar bussar, spårvagnar och människor fram mellan hållplatser vid Brunnsparken och Gustav Adolfs torg, så långt från lugnet vi ser på vykortet, där människor vänder sin blick mot fotografen. De ser inte ut att förutse, att det i slutet av juni detta år, kommer att rasa gatustrider i Göteborg då 400 engelska strejkbrytare kommer för att lotsa fartyg som ligger i blockad under arbetarkonflikt i hamnen.

Apropå den 6 juni – som vi firat till minne av Gustav Vasas val till kung denna dag sedan 1523 – så gifter sig prins Wilhelm maj samma år, i Sankt Petersburg med ryska storfurstinnan Maria Pavlovna. Mansnamnet Gustav/Gustaf har traditionellt antagits vara sammansatt av folknamnet göt och stav, alltså ”götarnas stav”. En annan tolkning är att namnet kommer från nordvästslaviska Gostislav av indoeuropeiska ghosti ”vän” och ett ord med betydelsen ”ära, rykte”. Oavsett ursprung har det varit ett populärt namn i alla tider!

Kronborgs slott

Kronborgs slott

Kronborgs slott, Helsingör. Foto: Helio Duarte, 2014

En ung flicka lämnar Kronborgs slott i Helsingör för Helsingborg och via Göteborg far hon vidare till Stockholms slott …

Tidigt på morgonen den 8 oktober 1766 vaknar Sofia Magdalena i sin röda himmelssäng på det gamla slottet Kronborg i Helsingör. Slottet ligger på en udde cirka 500 meter nordost om Helsingörs centrum.
Detta är en mycket speciell dag – en dag hon varit medveten om under hela sin uppväxttid. Stunden har kommit då hon för alltid skulle lämna sin familj och sitt fädernesland och för första gången möta sin blivande gemål, kronprins Gustav, och sitt nya hemland Sverige.
Giftermålet mellan de båda kungabarnen hade bestämts av föräldrarna då paret var i femårsåldern, i en förhoppning om att en sådan politisk allians skulle kunna skapa en varaktig fred i Norden. Nu, har de unga tu fyllt 20 år, är det dags att infria de givna löftena. Ett äktenskap för statens väl …
Klockan 12 stiger prinsessan ombord på den kungliga danska dubbelslupen Löwen, som skall ta henne över sundet till Helsingborg. Hon eskorteras av fyra fregatter, en galär och trettio slupar fyllda med Danmarks högsta nobless.
På andra sidan sundet – i Helsingborg har man just byggt den första bryggan i sten – och den blivande brudgummen kronprins Gustav står redo att för första gången möta och ta emot sin prinsessa, Sofia Magdalena av Danmark. Hon närmar sig Helsingborg i den förgyllda slupen och när sällskapet hunnit halvvägs, tystnar den danska kanonsaluten och den svenska tar vid.

Deras brudfärd till huvudstaden går via Göteborg och då vankas det fest i vår stad. Den blivande kronprinsessan bor under några dagar i det Sahlgrenska huset, ett av stadens förnämsta privathus. Norra Hamngatan 14. I mittfönstret i blå salongen ovanför husets entré vinkar det unga paret – Sofia Magdalena och kronprins Gustav – till göteborgarna. I Stora Hamnkanalen utanför fönstren ligger en upplyst jakt, där leve höjdes »af i taklen upklefne Sjömän och Matroser«.

Sahlgrens hus i Göteborg

Sahlgrens hus, Norra Hamngatan 14 i Göteborg. Foto: Helio Duarte, 2014

Bröllop har i urminnes tider varit en affärsuppgörelse mellan släkter och allianser – vad hade ett barn eller ung flicka som Sofia Magdalena för val?
Äktenskapet blir sorgligt, makarna har inga gemensamma intressen. Sofia Magdalena är blyg och tillbakadragen med en sträng och religiös uppfostran, som gjort det svårt för henne att anpassa sig till det svenska hovets bullersamma liv.
Hennes liv är fyllt av sorg. Mordet på kungen, som avlider en tid efter attentatet på maskeradbalen 1792, och hon förödmjukas ytterligare då hennes son avsätts och landsförvisas.

De Hedlundska villorna på Hisingen och Föreningsgatan – Hans Hedlund (1855-1931)

Han är den yngste av tre bröder – fadern avlider 1869 och familjens ekonomi är i botten. Men han har tur – en mäktig farbror i Göteborg, Sven Adolf Hedlund tar sig han pojken och låter honom få både utbildning och försörjning. Farbrodern är chefredaktör för Göteborgs Handels och Sjöfartstidning och därtill en mäktig kommunalpolitiker som värnar om kulturella och sociala intressen. Vi vet också att på tidningens redaktion också finns en mycket omtalad person – författaren Viktor Rydberg – och också han bor hos familjen Hedlund.

 Den unge mannen som kommer under Sven Adolf Hedlunds vingar heter Hans. Hans Hedlund, en blivande arkitekt som kommer att sätta sin prägel på många byggnader i Göteborg. Redan som femtonåring börjar Hans på Chalmers och får Victor von Gegerfelt som lärare i teckning. Ingen visste då att detta skulle bli till stor nytta för den unge studenten.
Fem år senare kommer Hans till byggnadsskolan vid Akademien för de Fria Konsterna i Stockholm och där började studierna inom arkitektur. 1879 är Hans färdig med sina studier och efter resa inom Europa startar han året därpå sin verksamhet i Göteborg. Farbroderns dotter Mia (Maria) är en anledning att återvända till Göteborg och snart blir denna dotter hustru till Hans Hedlund.

Svärfadern Sven Adolf Hedlund äger sedan 1857 Bjurslätts gård där familjen tillbringar somrarna. Gården består av femton hektar åkermark samt utmarker i bergen. Hedlund sätter sin prägel på parken som idag är betydligt större (ingår i Hisingsparken). Han engagerar nästan tusen skolbarn för att plantera de kala hällarna med skog, numera kallat Källdalen. Lärk är det trädslag som trivs bäst. Han anlägger också Slätta Damm genom att dämma en bäck som rinner genom området.
Många kända personer besöker Sven Adolf Hedlund i sommarhuset och han låter rista in sjuttiotre namn samt sitt eget på berget till vänster om nuvarande Hällskriftsgatans slut.
Han har egen roddare – Carlsson – som tar honom över älven på morgonen i sin eka och som hämtar honom på eftermiddagen vid tidningsredaktionen som vid den här tiden ligger vid Östra Hamnkanalen. Hisingsbron byggs först 1874.

I början av Hans Hedlunds karriär deltar han i tävlingar om museum i Göteborg, läroverksbyggnad i Sundsvall samt rådhus i Landskrona. Dessutom utvecklar han i fornnordisk eller nygötisk stil och en del villor som jag ska återkomma till.

I centrala Göteborg börjar Hans rita på det vi kallar Hedlundska huset – ett femvåningshus i hörnet av Vasagatan/Götabergsgatan. Inspirerad av vad han sett i Tyskland, det vill säga oputsade tegelfasader (Rohbau), fick han stor uppmärksamhet för de rika dekorationerna. Han följde utländska idéer och strömningar och släppte krav på symmetri i valet att skapa en komposition i starkt skulptural form – det resulterade inte minst i Dicksonska folkbiblioteket! I fortsättning ser vi verk med kraftigt byggda bottenvåning, tunga omfattningar kring entréer och i kontrast till detta är fasaderna något mildare i form av tegelmur.

Under 1907 finns sonen Björner i firman och han bidrar genom sin ungdomliga vilja med ännu en stil som ligger i tiden. Hans Hedlund ägnar sig åt att rita tidningshuset vid Postgatan i Jugendstil. Nu smyckas husen med motiv som hämtas från växtvärlden och smidda staket och räcken talar sitt tydliga språk. Han lär ha med hjälp av plattång och tenntråd format sina idéer innan de kommit på ritpapper!

Den som vill bekanta sig med Hans Hedlunds typiska verk kan betrakta det Gamla Stadsbiblioteket (1900), Tomtehuset (1890) vid Vasagatan, Elyceum (1907) vid Smålandsgatan eller Telegrafverket (1912) vid Kungsgatan. Hans Hedlund har också duktiga medarbetare och den första som anställs som arkitekt är Yngve Rasmussen, en skicklig tecknare och teknisk kunnig. Tillsammans med en broder tar sig Yngve an att med fresker också smycka huset som vi idag kallar ”Tomtehuset”. Det är dessutom Yngve Rasmussens bror som tillverkar alla smiden som skapas inom projekten – han har en smedja på Postgatan.

 Vad som kanske inte är så omtalat är just villorna vid Bjurslätt som Hans Hedlund ritar under 1878-79. En ny villa står klar 1883 uppe på en hög avsats – ett läge som ger villan ett luftigt intryck. Bottenvåningens trappa leder upp till entrén och balkongen – trappan till övre våning bildar en egen volym utanpå söderfasaden – och utöver tre fasader täcks balkongen som blir till en inbyggd veranda. Huset får namnet ”Solbacken”, timrat och klätt med träpanel. Taknocken är krönt med perforerad plåt som i var ända avslutas med ett drakhuvud. Skorstenen är hög och ståtlig.
”Solbacken” rivs på 1930-talet.

Solbacken

Kusinerna Torsten och Hans Hedlund, har tidigt planerat var sitt sommarparadis vid Bjurslätt och 1878/79 står en villa stod på plats som också hade en stil som influerats av de götiska ideal som vi bland annat kan se på badläkaren Karl Peter Curmans hus i Lysekil – en stil som påminde om forntida stormansgårdar. I husets matsal kunde man beskåda en fris med motiv som förhärligade äktenskapets lycka – små tomtar som hjälper familjen i livets alla skeden – huset får namnet ”Tomtebo” och står klart 1879.

Huset rivs dock under senare delen av 1950-talet.
Torsten Hedlund är tryckerichef på Göteborgs Handels och sjöfartstidning.
Under sommaren 1878 anställs Hans Hedlund och Carl Fahlström hos stadsarkitekten Victor von Gegerfelt för att slutföra uppdraget att för Göteborgs Tjenstemanna Byggnadsförening rita villor kring nuvarande Föreningsgatan, Viktoriagatan och Övre Fogelbergsgatan. Även dessa villor går i götisk anda. Totalt handlar det om tjugoen tomter som i första hand ska erbjudas stadens tjänstemän. Vi kan än idag skåda dessa villor.

Fogelbergsgatan i Göteborg

Foto: Helio Duarte

Från 1886 fram till pensioneringen 1923 ägnar sig Hans Hedlund även åt undervisning vid Chalmers tekniska institut – en kreativ man, kanske också en mödosam tillvaro med ständigt växande antal uppdrag och tjänster.

Ett urval av verk i Göteborg:
Villa Solbacken, uppförd av S A Hedlund åt dottern Mia vid Slätta Damm i Bjurslätt på Hisingen, 1881 (rivet 1957)
Fruntimmersföreningens flickskola, vid Chalmersgatan 7, 1882, ombyggd 1908
S A Hedlunds hus, vid Vasagatan 46, 1882.
Realläroverket, vid Vasagatan 19, 1886. Om- och påbyggt 1911 (numera Schillerska gymnasiet)
Tingshuset, vid Södra Vägen 25, 1888, (senare Mölndals tingsrätt).
Fjällskolan, vid Fjällgatan 40, 1889
Saluhallen, Göteborg, 1888-1889
Krematoriet, vid Östra kyrkogården, 1890 (revs 1955)
Tomtehuset, vid Vasagatan 11, 1890.
Hotell Kung Karl, vid Nils Ericsonsgatan 23, 1896.
Dicksonska folkbiblioteket, vid Södra Allégatan 4 i Haga, 1897
Arbetarbostäder i kv. Majoren för Robert Dicksons stiftelse, Göteborg, 1899
Bostadshus för SJ:s Änke- och pupillkassa, Kommendantsängen i Göteborg, 1899
Stadsbiblioteket, vid Haga Kyrkoplan, 1900. Tillbyggt 1926 av Björner Hedlund. (numera Samhällsvetenskapliga biblioteket)
Kalmar gamla vattentorn, 1900
Tjolöholms kyrka, 1901
Toppsockerfabriken, Klippan, Göteborg, 1901
Vattenkraftverk vid Jonsereds Fabrikers AB, 1901-1903
Göteborgs sjukhem, 1903
Arbetarbostäder i kv. Löjtnanten för Robert Dicksons stiftelse, Göteborg, 1904
Slöjdföreningens skola, 1904, (numera HDK).
Handelstidningens hus, Postgatan 5, Göteborg 1904.
Göteborgs Arbetareförenings hus vid Järntorget, 1909
Arbetshus och portvaktsstuga vid Gibraltar Fattigvårds- och Försörjningsanstalt, 1911
Hemtrevnad vid Föreningsgatan 32, tillsammans med Björner Hedlund, Göteborg, 1911-1913
Amerikaskjulet, tillsammans med Björner Hedlund, Göteborg, 1912
Telegrafverket, Kaserntorget, tillsammans med Björner Hedlund, Göteborg, 1912
Pumphus, Barlastgatan, tillsammans med Björner Hedlund, Göteborg, 1912
Affärshus, Skeppsbron 4,

Källa;
Skrifter/foto utgivna av Arkivnämnden för Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad.

Teater i det fria

Friluftsteatern i Slottsskogen

Vi skriver stora plakat ”Välkommen på teater … ” till priset av något öre!
Det kommer en liten publik och ridån dras åt sidan! Vi har repeterat och en mycket ung Eva regisserar … hon instruerar oss om hur vi ska tala, agera och har naturligtvis skrivit manus. Draperiet mellan matsalen och vardagsrummet är en perfekt lösning för vår teater. Eva engagerar sina två yngre syskon och några av oss grannbarn för sina uppsättningar. Kanske är detta embryot till en lång teaterkarriär – och för min del en första inblick i teatervärlden. Kanske den första ”buskisen” i mitt liv?

I den här familjen är det alltid något på gång. Öppet hus för jämnan – men när det är dags för middag åker annat plakat upp på ytterdörren; ”Vi äter middag nu. Återkom senare!” Tecknade figurer beskriver vad de just nu gör – äter!
Som barn sitter jag i det lilla köket och dricker varm choklad tillsammans med familjens fyra syskon… många glada skratt. Jag älskade att se när mamman gestaltar varje barns karaktär med mimik och gester … jag är förundrad över hennes mörka, vackra bruna ögon. Mamma Ellen är en mycket upptagen kvinna, hon arbetar till sena kvällen och till skillnad från min egen familj finns här barnflickor som ”ställföreträdande mamma”.
När det är påsk tar mamma Ellen oss ut på långdans genom Guldheden. Vi sitter i rad på ett staket och låter oss sminkas – och snart far vi iväg på kvastar och mattpiskor! Ellen går i täten med prickigt paraply och sjungande leder hon oss genom gator och torg. I alla fall ett torg – Dr Fries torg!
Ellen Bergman är verksam på en rad teatrar runt om i Sverige, som teaterregissör, författare och koreograf och hon är också en av de sista ansvariga för utomhusteatern i Slottsskogen. Den som ligger till vänster i backen upp mot säldammen …
Och det är om Friluftsteatern i Slottsskogen jag ska berätta – den teatern som lär vara den första ”buskteatern” i Göteborg. Vid Mårtens backe mellan Stora Liden och Bragebacken. Två veckor före premiären i Slottsskogen startar dock en friluftsteater i Långedrag – om detta skriver Ny Tid den 8 juni 1915;
Det var en god idé som av sällskapet fru Gerda Thomée-Mattson och fröken Vira Rydkvist i går iscensattes ute på Långedrag. Visserligen ingen ny idé, ty friluftsteater har ju spelats förut och på en mängd ställen av Skådebanan. men att Göteborg nu fått en viss mån stående friluftsteater och detta ute vid den plats där besökarna kunna förena det nyttiga med det nöjsamma och dit utmärkta kommunikationer finnas för billigt pris, det är alltid en tillökning i värde för göteborgarne.”

Den 20 juli 1915 är det premiär i Slottsskogen med folklustspelet ”Timmerflottare” och premiären blir lyckad! Det kommer så mycket folk att många inte får plats. Man har lyckats över förväntan. Visserligen blåser det lite, men i den lilla sänkan där teatern ligger är det lugnt och solljuset faller rakt framifrån så effekten är den bästa tänkbara. Scenen ligger vackert inbäddad i grönska. Publiken strömmar till redan kl 18.00 och när spelet börjar är det fullsatt. Akustiken är god och den bästa tänkbara stämningen råder kring scenen, spelet tycks vara käckt och livligt. Sången är visserligen inte den bästa, men man kan inte begära bättre av timmerflottare – denna beskrivning ges i Göteborgs-Tidningen – man förväntar sig fulla hus framöver.

Den här teatern är egentligen en idé som Axel Engdahl lanserat – en teater som är sommarfilial till Folkan. Parkstyrelsen är till en början inte positiv till förslaget, men får ändra sig då friluftsteatrar börjar växa upp lite varstans i landet. Som ledare för Folkteatern och revyförfattare blir han så småningom något av en institution. Hans popularitet sträcker sig för övrigt också ut över hela landet. Givetvis bidrar ensemblen av goda revyartister till Axels popularitet. Här spelar t ex Ludde Gentzel och Zara Backman. Han är dessutom mycket produktiv och skriver ibland två, tre revyer om året, samt vistexter som han själv framför. Andra kända skådespelare erbjuder hög standard på uppsättningarna. Den största succén genom tiderna blir Hemsöborna med Torre Cederborg som drängen Carlsson, Greta Lindgren som änkan Flood och Colbjörn Knudsen som Gusten.

Kompanjonskapet mellan Gerda och Vira upplöses dock och Gerda driver teatern vidare fram till 1924 då Hjalmar Selander – chef för Nya Teatern – tar över. En rad teaterchefer avlöser varandra och under 50-talet försöker Richard Mattsson höja nivån på ambitionsnivån. Kanske har det blivit för mycket av roliga gubbar med snus och pluntor?
Rent ekonomiskt är teatern ingen guldgruva – en teater utan tak och infravärme är utelämnad åt vädrets gudar och en regnig säsong blir definitivt ingen kassasuccé.

Vi är nu inne på 60-talet och jag får åter anledning att nämna Ellen. Ellen Bergman. Hon gör tillsammans med Bernhard Nyström tappra försök att driva teatern vidare. Men allt står och faller med … regnet! I mars 1966 går den gamla friluftsteatern i Slottsskogen i graven.
Hemma i vardagsrummet hos Ellen kan man dock några år senare beskåda kammarteater – en kombinerad mat- och teaterupplevelse. Cirkeln känns på något sätt sluten! Dottern Eva blev inte oväntat regissör och förutom priser och medalj rullar en spårvagn med hennes namn sedan år 2002. I ur och skur! The show must go on …

 

Lundby gamla kyrka

LuLundby gamla kyrka

Vi kommer tidigt denna lördag morgon, novembersolen har just visat sig på en ljus himmel. Ett vackert ljus faller på den lilla kyrkans vitputsade väggar. Troligen fanns här en träkyrka tidigare. Kyrka uppfördes med gotiska influenser, tio strävpelare stöttade ursprungligen kyrkans yttermurar och kryssvalv spände över kyrkorummet. År 1639 blev Lundby kyrka huvudkyrka i för Lundby och Tuve socknar.

Ett antal ombyggnationer och förändringar har gjorts under åren, och vid 1934 års stora restaurering återskapades kyrkans spetsbågiga fönster. Innertaket från 1799 ersattes av ett nytt välvt trätak som innehåller bemålade bräder från det tidigare välvda taket.
Vi kom tyvärr inte in i kyrkan idag, men vi har fått veta att målningarna har rekonstruerats och samtliga äldre inventarier konserverats.

Byggnaden är alltså i gotisk stil och uppfördes under 1300-talets senare del och ursprungligen hade kyrkan spetsbågiga muröppningar, murade valv och strävpelare. Byggnaden består av långhus med fullbrett tresidigt kor i öster under ett sadeltak med brant fall, över koret valmat i tre fält. Vapenhus och sakristia ligger i varsin ända av söderfasaden, med vapenhuset längst mot väster. Klockstapeln står söder om kyrkan.

Kyrkans vitkalkade slätputs räcker ända ner till marken och sockeln är inte synlig. Muröppningarna har enkelt skulpterade omfattningar. Taket över långhus och kor är täckt med enkupigt lertegel, vapenhus och sakristia med bandfalsad kopparplåt.
Den för dagen låsta entrédörren i vapenhusets södra fasad har dubbla dörrar, klädda med stående spåntade bräder. Dörren har små överljusfönster.
Klockstapeln som är i trä är också lite oregelbundet sexkantig, där sidorna mot öst och väst är något kortare. Den smalnar av upptill och klädd med rödfärgad lockpanel. Sadeltaket med skiffer har lockpanel på gavlarna. Stapeln har endast en klocka och öppningar finns mot öst och väst.
Vi lämnar kyrkan med den muromgärdade kyrkogården, klockstapeln, de uppvuxna gamla träden och de välbevarade gamla gravarna.

Kållereds kyrka

Kållereds kyrka

Vi kommer från Gamla Riksvägen och tar oss uppför den branta Norra Kyrkvägen. Här ligger den medeltida Kållereds kyrka med sin speciella klockstapel. Den snåla novembervinden tar tag i oss högst upp på backkrönet. Kyrkans långhus kom till redan på 1200-talets slut, medan koret och vapenhuset är byggda på 1600-talet – sakristian blev tillbyggd 1933. Interiören i den här kyrkan består av bl a takmålningar – utförda av Erik Grijs under 1710. De äldsta delarna av altaruppsatsen har sitt ursprung från 1663, blev färdiga 1711 och predikstolen var på plats 1710. De två gravkoren på kyrkogården uppfördes under 1770-talet av två personer som var knutna till Ostindiska Kompaniet – Anders Almroth och Peter Bagge. Deras gravar finns av naturliga skäl på kyrkogården och vi finner deras namn på gravstenar – kyrkans port är tyvärr stängd så vi får nöja oss med information som delges vid entrén till kyrkogården.

Kållereds kyrka klockstapel

Onsala kyrka

Onsala kyrka

Svänger in på Prästgårdsvägen från rondellen. Ser på höger sida en byggnad med skylten vagnmuseum! Kyrkans yttre port är öppen och ut strömmar vacker musik och sång. Det blåser råkallt men vi tar oss runt och in i kyrkan. Under 1600- och 1700-talet byggdes koret ut, taket byttes ut mot ett valv och en större altaruppsats kom till. Några decennier senare byggdes ett större trätorn. Kyrkklockan fick en bättre plats i tornet. Predikstolen fick åter sitt ursprungliga utseende under renovering 1918-19 – då byttes även golv ut och man satte in nya fönster. Dopfunten flyttades tillbaka till koret. Under 50-talet fick kyrkan ett nytt golv av tegel och altare i sten. Under 2006 kunde man låta de vackra takmålningarna få ett lyft genom en bättre teknik för belysning. Takmålningarna visar bilder ur gamla och nya testamentet. Vi lämnar den vackra vita kyrkan – den som för en kort period målades rosa! Det var på 1800-talet … Förresten så är Lars Gathenhielm född på gården Gatan här i Onsala socken i Halland. Han ligger begravd här vid Onsala kyrka. Brodern Christian har sin vapensköld i kyrkan. Christian Gathe adlades år 1717, tillsammans med sin bror Lars Gathe, och fick då namnet Gathenhielm. Här finns gott om kaptensfamiljer med anknytning till Onsala.
Namnet Onsala lär komma ur Othänsäle – förleden innehåller Oden och efterleden är antingen sal, hallbyggnad eller al, d v s tempel.

Onsala kyrka väggmålningar

Takmålning från 1600-talet föreställande Maria, Josef och Barnet.
Stallet framställs inte som en grotta utan som ett litet trähus.
Betlehem betyder ordagrant brödhuset.