Trappstädning o hundvakt

Trappstädning och hundvakt var två sysslor som skulle utföras, för så va det bestämt.

Dö, nu legger i dålitt te kvittrar fräkniga Mary med skadeglädjen lysande som en aura runt sig.

Vafföde. Ja har la ettee jottnått.

De var Mary på Älghagsgatan 4B som jag mötte vid lekeplan på väg hem efter att ha lämnat in tipset för käringa uppepå svalen. Na na, men de e la du Hästen å Tåa som tosskar när din mossa kommer hem från jobbet, vadåda, jo för de e hon som har trappstädningen sa Olles mossa.

De skiterla ja i. De gör du ette als när du ser va dom i femman jodde ner dom geck in i svalen när de börja pessa.. Onda aningar började torna upp sig..

Jag snabba på hemmåt och ser direkt änna att de e nött fel, för LelleLeif setter utanför svalen alldels grön i fejset. Va e de med daj? Men han svarar inte, då kommer Tåa och säger, han feck snus uta Bomba, en hel teske å han svalde hele pajen, sen spydde han på källadörra i svalen.

Kona in läget änna, dom har loskat snus å giggat svått å kletat tuggummi å fimpat på hele gölvet å de e din mossa som—-, tjöta ette de vet la ja redan.

Våran svale va den bässte att stå å knö i, för det bodde ingen på första våningen, för det var lekeskolens lokaler och kontor. På kontoret satt den röhåriga tykna, men hon gick hem tidigt på eftermiddagen, oftast. Så när regnet kom sökte många som var på väg någonstans skydd, just där.

Harreavla, tyckte Tåa, Han får la törka de spydda han som joddet, tyckte vi men LelleLeif börja böla.

Ja har ette tid me dettahäringa för jag ska upp med tipskupongen å lämna chingsen. Sen skall jag ut me Buster. Det var en dräglande koloss till St. Bernadshund, som egentligen var Buster nummer två. Denne hunnen kunde man inte ta med till Tobaksaffären me tipset, för han blev helt sterri om han blev ensam. Det fanns en krok i väggen för att ankra hundar vid speceriaffären bredvid, men det fanns inget som höll när kolossen började, först gnälla, sen yla, och tredje växeln dra i kopplet.

En gång tog jag med honom och bad en onge hålla i han, men Buster med ongen hängande efter sig var före mig inne i din lilla smockfulla ciggis så det blev panik därinne när allt började ramla omkull. Den andra egenheten var att Buster var alltid hungrig, en hel falukorv var bara en aperitif.

Nu kom denna egenhet till pass. Jag lämnade tipsettalongen hos tanten och fick Busters koppel i handen. Tanten stängde dörren och Buster spetsade öronen och började dräggla. Satte med full kaviar av ner för trapporna och gick lös med tungan på allt som låg på golvet. Svartgigget (apotekarlakrits) tuggummi spyor, allt utom tändstickor och fimpar försvann.

En tredje färdighet som Buster ägde var att han fes något alldeles förfärligt och högljutt, och det började nästan direkt efter trappstädningen. Jag gick den vanliga rundan med vovven, upp till hästhagen och tillbaka, det tog sin tid, för Buster skulle undersöka varenda papperskorg på vägen, grundligt och länge. De fanns alltid någon äppleskrutt eller annat som var ätbart, att försöka skynda på var meningslöst. När jag lämnade hunden utbetalades det vanliga arvodet, sjuttiofem öre. 25 för tipset och femtio för hundpromenaden. Jag såg för mitt inre i fantasin, senare Buster ligga i köket och blåsa bubbelgum med rumpan.

Den Förste Buster var en Polisaspiranthund som hon uppepå var fodervärd åt. Han var bara en valp, men växte fort. Hans egenskap var att han var barnsligt snäll, och intresserad av allt. Det gick inte att skynda på honom över huvud taget.

Såg han en myra så skulle den studeras noga, då satte han sig, la huvudet på sned, och kollade åkolladeåkollade.

Tiden gick och Buster som nu blivit en stor stark schäfer skulle testas för lämplighet som polishund. Det skulle ske vid Vita Bandet, Storedammens gräsmatta. En hinderbana hade byggts, och så blev det Busters tur, många av oss ongar hade gått dit för att titta. Nu, sa domaren, en gubbe i uniform, Buster tog ett par steg och satte sig ner. Domaren skrek, i får statta om, han setter ju och skiter. Starten gick om och Buster gick intresserad fram mot första hindret som var ett bildäck. Efter lite pinkande satte han sig ner och spetsade öronen,. Han tittade uppåt, och visst nu började man höra motorljudet från ett litet enmotorigt flygplan. Buster satt lugnt trots lock pock och hot, kvar, och följde planet med blicken. Sen tyckte han väl att det var nog med tävlandet, för han gick tillbaka till starten och la sig för att sova middag.

Jag vet inte om Buster blev Polis, men han flyttade hemifrån ett par dagar efteråt.

Mossan klagade inte mer än vanligt på trappstädningen, ni mödrar som ålades denna syssla kommer säkert ihåg rutinen, kommer på mig själv nu att det var alltid frun i huset som utförde jobbet, och hur det luktade antingen Fenom eller Grönsåpa i svalen den dagen.

 

Publicerat i Johny's berättelser | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Passader o monsun!

Ibland möts man i passader och monsun, ibland möts två Göteborgare någon annan stans. När jag mötte brossan, eller, den sorliga dagen då Jesus endast aderton år gammal, drunknade.

Till sjöss fick man lära sig att alltid ta sig i akt, men levde livet i realtid och hade inga extra liv. Visst var det några som tog sig i akt och trots det ”gick på en mina”, men det var oftast dom som inte ”höll stilen” som det gick illa för. Det fans även skrivna och oskrivna sjömans lagar som alltid måste följas både ombord och på fritid i land. Lärde man sig inte, eller struntade i dessa, så blev karriären till sjöss kort. Detta gällde alla och oss uteseglare speciellt.

M/S Kyoto hade lämnat Staden Davao´s hamn ”Sassa” och nästa hamn var en liten stad även den på Mindanao i Filippinerna, vi anlöpte, och ankrade på redden. Ett, svartmålat, fartyg låg inne vid den enda kajen. Klockan var runt tolv på dagen, och några av oss hade frivakt och ville på något sätt ta oss iland. Någon ”speed boat” för transport fans inte mitt på dagen, den brukar ordnas av agenten i land för att hämta besättningar sådär vid femtiden, och åter ombord vid midnatt eller 07,00 nästa morgon. Men, i alla mindre hamnar brukar det dyka upp små utriggarkanoter eller andra flytetyg ”speed boats” ”WallaWalla” mm, runt ankrade fartyg.

På Filippinerna är det ofta Sea gypsy barn som vill att man skall kasta mynt i vattnet som dom då dyker för att hämta. Dom brukar ropa ”givememoneyIdive” hela frasen i ett ord. Röen Ulf Svenne Magnus och jag förhandlade med ett av dom som var lite äldre, om möjlig transport iland. No problem,10 peso, och via en replejdare som redan hängde over relingen akterut, så satt vi snart i en utriggare kanot med kurs mot land . När vi nådde stranden såg vi att det fans ett antal kanoter och iden dök upp, varför inte hyra en av dom och fixa till lite picknick.

Efter inköp av en flaska Tandway rom och två lådor öl samt några stora block med is kajkade vi iväg med kanoten som vi hyrt för en liten summa Pesos och fyra packar cigarretter. Vi beslöt att ta en runda ut till båten för att hämta mer cigg, då dom inhemskt tillverkade ”Amerikanska” Marlboro ciggarna smakade vedervärdigt. Flaskan med rom låg i kölen, vi hade redan taget en stänkare på man för att styrka paddelmusklerna, sen kajkade vi ut till Kyoto för att hämta mera cigaretter. Med detta avklarat, beslöt sig Svenne att ta sig en liten extra sup för att den han tidigare taget nog var ganska liten och satt endast i ena armen. Han satte flaskan till munnen och tog en klunk, började genast spotta och hulka varvid hans löständer åkte ut och överbord. Svenne hade av en illvillig Australiensare uppe i Queensland Australien, några år tidigare med hjälp av en av ädelträ massiv tillverkad barstol fått tänderna utslagna baras nitton år gammal.

Svenne tar avstamp dyker, får tag i tänderna och kommer upp till ytan. Tar då tag i utriggaren på kanoten för att häva sig upp, med resultatet att utriggarkanoten välter. Fyra befarna sjömän ligger nu i vattnet men en kapsejsad kanot i hajrika vatten en kilometer från land ,vi försvarade oss senare med att vi alla seglade i maskin och inte hade någon vana att hantera fartyg under sådär, femtusen ton, som drevs med paddel.

Anledningen till rektionen mot den tilltänkta styrketåren var den att flaskan hade legat i slagvattnet i kölen på kanoten och då korken satt lite löst hade saltvatten läckt in i flaskan. Vi kan nu liggandes i vattnet inte länsa kanoten, men det gick ändå att någorlunda sitta i den och sakta sakta paddla emot land. Svenne som satt tillbaka tänderna sa, jävla tur att jag tog söndagsstället med gultanden i dag. Svenne hade två uppsättningar, ett sön och landgångsställ med och ett vardagsställ utan guldtand, det var guldtanden som glimmade i vattnet så att jag såg och kunde simma ikapp gaddarna när dom dalade neråt i djupet, konstaterade Svenne. Efter ett hiskeligt paddlande tog vi oss utpumpade iland på en strand och där på stranden fanns ett par skjul och en stor plåttank med färskvatten potable water stod skrivet på den men ingen av oss visste vad som med det menades. Det betyder nog swimmingpool på Tagalogg säger Röen, vilken tur, och vi hoppar i för att skölja bort saltet. För att torka lade vi oss i skuggan av kanoten som vi hade draget upp en bit på land, drack några San Miguel beer och somnade alla in ett tag.

Vi vaknade flera timmar senare av att någon spelade musik, jag tittade upp och runtomkring oss var det nu fullt av folk som satt vid bord med vita dukar och ”dinerade”. Men va i helvete säger Ulf som annars är som Norrlänning ganska sparsam med orden. En servitör med vit jacka dyker upp och frågar belevat fast med ett lite flin, are you ready to order sir? Vi befann oss nu plötsligt mitt inne i THE GOLDEN YATHCLUB OF ILLIGAN, en privat club som drevs av stadens burgna borgare som packade upp inredningen på kvällen då den på dagarna inhystes i de två plåtskjulen invid vattentanken, och bar ut samt ställde upp bord och stolar på den yta som torrlades när tidvattnet drog tillbaka havet.

Vår kanot stod nu parkerad mitt bland borden, klockan var nio på kvällen och det var kolmörkt. Vi var väl här först sa Röen, men tillade när vi beställde Tandway med cocacola, hoppa över isen grabbar, då vi insåg att vattnet för istillverkning kom från tanken som på sidan hade texten Potable Water målat med Gotiska Bokstäver i vit färg.

Vilka var vi ?

Röen kom från någon liten håla mellan Norrköping och Finspång, han hade förvisats till sjöss för att lära sig veta hut, av bystämman och sin mormor, som i femton år gjort fruktlösa försök att uppfostra honom, men alla försök med hot och rotting ledde inte till någon förbättring av uppförandet. Droppen som fick mormors kopp att rinna över var nar han en regnig dag lyckades skalla ihjäl skrothandlarens häst, samt skrämma sin lillasyster så från vettet att hon av den episoden började stamma och fortfarande gör det. Röen berättade själv att det hela var ett missförstånd, han hade bara stulit några av mormors kopparkastruller för att kränga av till Zegojnern som den fete slokmustachprydde av okänt ursprung, skrothandlaren kallades. Röen visste att när hästen stod parkerad utanför krogen vid tolvtiden på dagen så kunde man göra affär med sitt skrot . Emellertid blev det dispyt om värdet av kopparkittlarna, Röen ville ha extra för att kittlarna kunde förtennas och säljas för minst dubbla skrotpriset ansåg han, men Zegoiner betalade bara skrotpris.

Missnöjd gick Röen ut och klappade till hästen på nosen, hästen hade vana av elaka människor och bet följaktligen Röen i armen. Röen gav då hästen en Dansk skalle och hästen sjönk ihop mellan skacklarna. Jävlar tänkte jag, sa Röen och kastade mig upp på cykeln som han utan lov och hot om stryk ändå lånade av mormor när han så tyckte. På väg hemåt började det regna, han svängde då in till ett torp som stått öde i tiotals år, för att söka skydd för regnet, i ett nafs hade han brutet sig in i stugan. Och där i halvdunklet, bland annan bråte stod Hitler i full uniform. Röen hade sett Hitler i tidningen och bior många gånger när han brukade ”planka” in på tältbion som for omkring i bygderna och visade journal samt, för det mesta Åsa Nisse, och andra pilsnerfilmer.

Röen besvarade Hitlers välkända hälsning och undrade instinktivt hur den Nazzen hade hamnat där. Det visade sig att gubben var en skyltdocka med kakiskjorta lederhosen skärmmössa svarta skor vita knästrumpor och en armbindel med svastikan på högra armen. Röen brydde sig inte om att fundera över något hemligt nazistsympatiskt förbund hade, what ever — men han insåg att skyltdockans kläder var i mycket bättre skick än hans egna, speciellt hans kortbyxor, som var reparerade, i baken, med flerfärgade lappar och dessutom var Hitlers helt torra. I ett infall av kreativt tänkande bytte han kläder med Hitler men kom sen att tänka att det var nog bäst att ta med gubben nu iförd lappade kortbyxor ifall någon skulle komma förbi och känna igen den lappade byxbaken och därav dra ofördelaktiga slutsatser. Nära hemmet började det åska och spöregna, men det fans ett bra regnskydd alldeles i närheten där Röen brukade kampera när det blev lite för hett om öronen.

Det var en transformatorstation tillhörande elverket, dörren var inte låst och om man kröp bakom transformatorn som surrade hemtrevligt och spred angenäm värme, så fans det plats att sträcka ut sig och ta igen sig om man så ville. Även traktens luffare kände till detta lilla krypin. Röen tyckte att detta var en bra viloplats för Hitler och började kånka in gubben i, men, gubben var dyblöt och anslutningarna på transformatorn oisolerade. Resultatet blev att Hitlers blöta huvud kom i kontakt, och det blev kortslutning så halva Hitler gick upp i rök och eld.

Nu försvann strömmen från mormor och andra små hemman, men detta var vanligt då åskan gick, och man visste att transformatorn kunde lösa ut Mormor visste hur man skulle slå till igen och även Röens lillasyster hade denna tekniska insikt om elteknik Eftersom hennes ben var mycket raskare än mormors så var hon först på plats och rusade in i transformatorhuset för att se en halvt förkolnad människa med storebrors kortbyxor liggande på golvet. Följden av detta blev alltså kroniska talsvårigheter och stamning.

Detta samt misstankar angående Röens inblandning av hästens hädanfärd blev början av Röens karriär till sjöss i maskin. För övrigt hade jag seglat ihop med Röen på en Jonsonbåt, och i Mazatlan i Mexico en kväll när jag satt och åt middag på stadens hotell kom Röen inridande på en stor svart gris, i matsalen, iförd engelsk björnpälsmössa som han stulit från en vaktpost utanför Buckingham Palace i London, Holländska massiva träskor, samt Svetsiska läderkortbyxor. Det slutade i fylleriarresten. Ulf tyckte nu att vi borde ta oss intill staden och kolla läget lite grann, eftersom Ulf sällan hade något att säga så lyssnade man extra när han så gjorde. Ulf hade en gång blivit lovat däng i Manilla av en muskelstinn Filippinare som en gång vunnit någon Mr Filippini muskelman tävling Fernandez hette Filippinaren, och mönstrade av ren slump andre kock ombord.

Ulf beslöt sig att börja pumpa skrot, och två år senare hade han skaffat sig en imponerande kroppshydda. Vi låg i någon hamn i Japan och vi satt i mässen ombord Ulf och jag, det var lördag och andrekocken var ensam i byssan. Gå ut i byssan, ta med kockfan iland på kajen (så löste man mot man konflikter till sjöss, aldrig slåss ombord) och red ut affären, så går vi iland sen sa jag. Ulf tittade på mig och sa schuuh. Han gick ut till byssan och sa komm onn din jävel. Fernando vände sig om och hade en Colt 45 i näven, han sade, (det var ägg och bacon till frukost) flinade sunny side up or over easy? Ulf kom tillbaka till mässen och sa, äh, ja, sket it, men rädd blev han. Vi började gå inåt stan som låg en mil därifrån, blev påhoppade av ett gäng robbare på vägen men klarade ut situationen med knytnävarna, Svenne fick en enliters cocacola flaska i huvudet vi hade turen att passera ett apotek på vägen. Tjejen bakom disken kunde även sy ihop såret med ett par stygn, ibland flyter det på bra tyckte vi alla och gav henne några Peso för besväret.

Svenne och jag seglade ihop flera år, han hade gått iland i Australien i några år, och inte varit hemma på tio år eller så. Svenne hade jobbat på sockerrörsplantager, sågverk, och byggt järnväg i bushen. Han hade även hunnit med att bryta lårbenet samt att få alla tänderna utslagna i land i Australien. Han mönstrade senare av i Hong Kong och for hem till Vimmerby och gifte sig med Monika som varit hans stora kärlek ända sen småskolan.

Magnus var Norrman, en mycket trevlig kille med äventyr som största intresse, han stannade på en liten ö på Filippinerna och gifte sig med hövdingens dotter, samt efter att ha konverterat till muslim skaffade sig några fruar till. Iallafall skrev han så på det vykort han skickade till mig några år efteråt där han på framsidan av kortet poserade iklädd bastkjol och beväpnad med ett spjut samt omringad av barn i olika åldrar.

Jag som heter Johny är bara en enkel grabb som växte upp i barnrikehusen på Älghagsgatan Masthugget Göteborg och nu seglade reparatör i maskin till sjöss såsom så många andra, därifrån. Vi kom fram till staden och där, står Lasse Trikarn från Angered mitt på gatan!! Hej, men va fan, jo jag seglar på Scandia Clipper som ligger vid kajen säger Lasse. Jag är kvar ombord Kyoto svarar jag, Lasse och jag var goda skeppskamrater ombord Kyoto, som han hade mönstrat av, jag tror det var NY något år tidigare.

När vi seglade ihop så kallade vi varandra ”brossan” troligtvis därför vi var så olika varandra, jag ganska storväxt och Lasse ganska tvärtom, och att barnen i Fillipinerna påpekade att eftersom vi båda hette Lasse (jag Lars Johny)så måste vi vara bröder. Vi bestämde oss genast för att fira detta mot alla odds oväntade möte, vad är oddsen att två Svenska fartyg ligger i samma hamn på samma gång och återförenar två vinddrivna sjömanssjälar på detta vis?

Minst sagt osannolik. Men Lasse var lite nedstämd och berättade varför, jo, Jesus hade drunknat för några dagar sedan och skulle i morgon begravas. Jesus dog på ett kors för snart två tusen år sen replikerade jag naturligtvis, men Lasse berättade så här gick det till Jesus som var en Mexikansk 18 år gammal bondpojke som gått till sjöss och seglade matros, han hade tillsammans med en annan besättningsman från Scandian Clipper som då låg på redden, snott en kanot (Lasses definition) för att paddla ut till båten i något ärende. När dom kom fram så paddlade dom runt bogen och i samma ögonblick lade Scandian Clipper av ena ankaret rakt ner i kanoten, med följden att de båda ramlade i vattnet.

Jesus kunde inte simma och drogs under fartyget, han hittades ett par dagar senare stendöd på en sandstrand i närheten, och skulle begravas, i morgon, sa Lasse. Jag har ett minne av att han låg där i kistan med kistlocket, öppet, ansiktet var smyckat med snäckskal, kanske för att fiskarna hade, jaja. Alltså drunknade Jesus som var en enkel hombre från Mexiko genom att ha oturen att få ett ankare på flera ton släppt rakt ner i en stulen kanot någonstans på norra Filippinerna, på tal om odds så är väl detta märkligare även att möta Brossan i Illigan, eller vad tycker du Lasse, kommentera gärna om det är något som jag mins fel.

Som avslutning kan jag tillägga att vår inhyrda kanot fick ligga kvar på stranden resten av charterperioden, och så blev det dags för avgång, mot nya äventyr och hamnar.

Filippinerna

Publicerat i Johny's berättelser | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Långa dagen

Mossan de e nån på dörra, ja legger i badet, de vet la ja, ska ja öppna eller? Ringer eller knackar de (vuxnaoch främmat fick använda ringklockan, barn fick knacka)? De nån som bånkar, då e de en onge, öppna dåda.

De e Eddymätanna, han ä pesseblöt för de regnar, får han komma in? Nä gå ut mä er. Vi går ner te fösstaa våningen, har du röka eller? Ette en snajp, fassan görar ner dom i pipa, för han har ingen tobak. Tsstss, va natta. Vi tänder varsin tändsticka, och gnager av tändsatsen, det smakar lite salt, änna som salmiak, tyckte vi.

Käringa i kemekalieaffären sa att de e tusen miljoner görfarliga grejer i tändstecker, men de skiter la ja i sa Eddy. Ska vi decka in om de legger nåra tomflasker i pokerbergen? De e la ette nån nötta te när affärera ä stängda å de ette går å panta, dö.

Dörra te svalen flyger upp. Jävla de e Änggren (vicevärden), vår fasa och skräck, trodde vi, men de va bara NN.

Hahah garvar NN, sket ni påer nu då? Dejodde vi la ette, vi sågla när du kom tss tss. NN var harmynt, men var alltid glad, han brossa Gysstav va änna lite mari, å hade ett brunt och ett blått öga, dom bodde uppe i Betel, men vi var kompis med dom ändå.

Vafför ä du svått i käften frågade Eddy? Affpottekkalakkriss svarade NN, en fick inte stå för nära, när han sa nåt, för då fick man en gratis dusch.

Har du nån kvar eller? NN svarade, genom att ta ut en bit ur käften och sa , du kan slecka lite om du vell, hahaha. Men sen tog han upp en stång lakrits ur fickan, bröt av en bit till oss, och Lelleleif som just kommit ut.

Det var en tråkig dag, den längsta på hela året sa Eddy, åsså regna de. De e la ette den längsste dan, ä du bäng elle, de e ju Midsommardan, de vet alla. Vafför heter de Långfredan då, tycker Eddy med intelligent uppsyn? Däfför att i dag e di ute å feskar lutfesk sa Lelleleif.

Lutfesk?? Ja mossan sa att dom feskar den i da, Långa hetter den, å sen blir de lutfesk åan. De e de la ette , de e ju de me Jesus å Oljeberget å den gängen de handlar om tyckte NN å ja. Tjöta ette om de, tycker NN, vi stecker upp te mett, käringerra gör fnittarr i da. Fnittar, va e de? De e smeker som dom skär bott kantera ifrå, å skalkarna åsså delar dom änna på metten svarade jag som vesste, för så jodde mossan te maskeraden, änna. Vi gamar skalkarna, de kan va Barkis.

Vi gick upp mot Betel, tanterna höll till i lokalen där söndagsskolan brukade vara. Ja går in sa NN och öppnade dörren, har i nött hästabrö eller?

Vesst svarade hans mossa, de står en hel Arikansk mjölsäck där, den kan du ta. NN kom ut med den vita bommullsäcken som en gång varit fylld med Amerikanskt mjöl.

Vi decka in innehållet direkt, jaaa, Barkis me frön, och på kanterna var det smör, men inte på skalkarna, men man kunde lägga skalkarna änna som pålägg så ble de gött. Dom svåtte (Kavring) kan hästarna få, men vi stecker ette dit förrn de slutar regna.

Vi går la hem te maj tycker NN, åkaj tycker ja, e de nån hemma? Nä brossan å fassan ä i Tyskland. Vi går in hos NN och han tar fram hemmahjord apelsinsaft, med citronskal i, vi dricker saft och käkar Barkisskalkar tills magen säger stoppp. NN tar fram fassans diktafon, som är som en liten bandspelare, men spelar inn på en metalltråd. Vi snackar in lite, och man lyssnar förundrad på sin egen röst, som inte alls låter som man trodde.

Sen går vi in i storarummet, och harrejavla där står en TV. NN sätter på apparaten, något program är det inte, men vi blänger in tesbilden med nöje. NN visar hur man kan få bilden att rulla, både uppat och neråt. Va ska i ha te medda frågar NN. Köttsoppa, svarar jag, de e gött om en slepper äta upp palsternackarna, va ska i ha? Strumper. Vadå strumper? Får i kål. Tssst, natta. Men med magen full av barkis kändes det so att de änna kvetta mä meddan.

Efter en stunds tystnad säger NN, undrar om dom får möke Lutfesk, och resonemanget tar fart igen. De va gött å leva, och de värdsliga problemen var små.

Publicerat i Johny's berättelser | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Midsommar

När jag på åttiotalet firade midsommar i Saudi, fick jag inte hissa den gula å den blå för att den kristna symbolen, korset ogillades. Jag tog i stället på mig min favoritskjorta, och bär sedan dess den nu trettio år gamla skjortan, i dag, varje år. Ä man Göteborgare så ä man.

Jonhy-sverige

Publicerat i Johny's berättelser | Etiketter , , | Lämna en kommentar

6 juni 2015

I dag kom min Amerikanska syster på besök för första gången på 31 år. Min Norska syster från Tönsberg, jag själv, min lillebror, alla fem syskon på lunch hos lillasyster.

Första gången på över trettio år. Den Amerikanska mellansyrran har bott i staterna i över femtio år, men pratar ännu Götebosska” utan brytning. Är man Göteborginna, så är man.

Publicerat i Johny's berättelser | Etiketter , | Lämna en kommentar

Angel Zapata, artista

I alla städer och byar fanns det original, i alla hamnar fanns det boms.

”Vargen” satt i skansmässen och stoppade pipan, han fyrade på och plattade till tobaken, Capstan Navy Cut, mot flatsidan av tändsticksasken med tre stjärnor på etiketten, drog några bloss och vände sig mot mig och sade ”Finska boms Norska flickor och Svenska tändstickor” det finns i alla hamnar, men finns de i himmelen eller i helvetet, det är frågan. Förr eller senare får man väl reda på det tyckte jag, 15 åring befaren skanskalle, som tidigare seglat för om masten. Nog är det så, men svaret hastar inte vilket är tur för dig, tyckte 130 kilo två meter och tolv centimeter Finsk matros, med ett leende, som tur var. Det var torsdag, vi hade lagt till med M/S Bothnia, i hemmahamnen Göteborg, på morgonen, hemkomna från en resa Medelhavs och Nordafrikanska hamnar. Middagen var just avklarad och nu skulle det göras ”baxtörn” (diska och städa). Torsdagen var alltid extra jobbig med tre tallrikar och bestick samt kantiner och annat. Det fanns inget pentry akterut, så man fick diska i waskrummet, efter det att alla som skulle rundwaska sig var klara. Jag ville i land så fort som möjligt och hem till flickvännen Monika på Hisingen som jag inte sett på åtta månader. Vi hade visserligen varit i Göteborg resan innan, men då hade hon mässlingen och oanträffbar.

Men vem kommer nu då? Jo ”Trampavatten”, en gammal boms som bodde under en presenning på Masthuggskajen ”chillevippen”, hallå dö, svarar jag. ”Ja tar hand om skrapet säger han, ok om du gör baxtörn, vesst no problems. Han har en tom femkilos kaffeburk och en gammal mjölkkruka med sig, i den ena skrapar han ner pannkakor, och i den andra ärtsoppa fläsk och potäter. Även det som kvarlämnats på tallrikarna och brödbrickorna åker med. Härligt, jag kände honom som tidigare och visste att jag kunde lämna allt till honom och gå iland efter rundwask (dusch), och klockan var bara fem. Det fanns boms som seglat och hade heder, men det fanns även de som var tvärtom och dom var så många fler. ”Trampa vatten hade gjort en kort karriär som Jungman, men när den gamla steambåten han var mönstrad i frös fast uppe i Finska viken, tog han sjösäcken, hoppade ner på isen och gick i land. Smeknamnet fick han när styrman frågade efter honom och någon med utländskt påbrå, pekade mot land och sade ”trampa vatten”. Det kallas för rymning och leder ibland till ”stoppad till sjöss”. Runt medelhavet var det ofta vaktman som bommade till sig lite käk mot att hjälpa till i mässen, dom flesta skalade även ”pytsvis” med potatis åt kocken med otrolig finess. Hökarn jublade när han höll upp skalet mot ljuset och konstaterade ”di ä tunna som spindelväv, ”flunkjävlar” som täljer bört skalena mä slidkniva har möet å lära åttå detta”.

I en Spansk hamn, tror det var Valencia, kom en yngre man in i mässen, han var mycket artig och nästan försynt, jag vill minnas att han haltade och hade lite svårt att röra ena armen. Han frågade om han kunde hjälpa till med något och kanske då få något att äta om det var möjligt. För det mesta blev ju svaret Passa tierra rapido, inga boms i mässen, men han såg lite annorlunda ut med sin slitna lappade klädsel och sandaler som var gjorda av repstumpar med sula av bildäck. Ok, ”primero trabacho, lympia el karottas och assiettas sen manchare” blev mitt svar på kolbåtsspanska. Han sken upp och satte igång med disken, och jag gick förnöjt ut på däck och brände i mig en Chesterfield. Efter en liten stund kom han ut och sade ”trabajo finito, benga por aki” (på ett ungefär, jobb gjort kom hit). Jag gick in i mässen och han knäppte upp sin skjorta, och så drog han fram ett set med penslar och några små tuber med färg, en rulle röd tape och några små glasbitar. Me nombre är Angel Zapata, artista Jag skall pintura ett motiva del Toros para dej. Han lade upp sina grejor på bordet och satte i gång, en halvtimma senare var det inglasat och klart. Jag tyckte den var fin så jag ville ge honom ett par Pesetas, men han tackade nej, bestämt. Jag såg honom aldrig mer, men i går när jag läste om fiolmannen och andra celebriteter kom jag att tänka på boms i hamnar, och den lilla tavlan. Det är femtiotre år sedan den dagen i Spanien, men det slog mig att jag alltid tyckt att kvalitén på det han slöjdade till på en dryg kvart var god och hade något visst över sig. Så jag Googlade på namnet, och det visade sig att han finns registrerad som erkänd konstnär och känd för att vara en framstående med motiv från tjurfäktning som specialitet. Men som krassa sanningen är så var ju flertalet fulltatuerade boms inget annat än boms som inte klarade jobbet.

Nu skall man begrunda det faktum att inte dra alla över en kam, för det fanns sjöfolk som for illa under kriget och inte klarade av att mönstra ut igen av fullgoda skäl, men dom har väl alla seglat vidare och fått reda på frågan om boms tändstickor och även i—, well never mind.

Tjuren Zapata

Publicerat i Johny's berättelser | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Ett kungligt öde

Kronhuset i Göteborg

Under 1660 håller kung Karl X Gustav riksdagsmöte i Kronhuset i Göteborg – blir sjuk och avlider i det hus vi idag kallar Residenset – här får vi följa en skildring hur andra händelseförlopp i historien kan styras av ödets nycker …

En obetydlig medlem i hertigedynastin Holstein-Gottorf, Adolf Fredrik, deltar under ett kort ögonblick i den stora politiken. Detta för med sig att hans släkting blir en rysk kejsare och han själv blir en svensk kung! I följande artikel beskrivs händelser, som äger rum i dåtida Europa, som kom att förändra Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp liv.

Adolf Fredrik föds 1710 på slottet Gottorp i Schlesvig. Han är näst äldste sonen till Kristian August och hans gemål Albertina Frederika av Baden-Durlach. Från och med 1705 är Kristian August furstbiskop av Lübeck. Den äldste sonen Karl August föds 1706. Han skulle ärva faderns titel och bli furstbiskop av Lübeck. Från och med 1713 finns det dock inget hertigdöme Schlesvig-Holstein-Gottorp längre. Det har då slukats av Danmark!

Adolf Fredriks syssling, den svenske kungen Karl XII avlider 1718. Eftersom kungen inte efterlämnar något testamente för detta till intriger om makten i Sverige. Enligt den dåvarande svenska lagen, ska systersonen Carl Fredrik vara den rättmätige tronarvingen, eftersom Carl Fredrik är den ende manlige arvinge till kung Karl X Gustav, som var hans morfars far.

Hertig Carl Fredriks rådgivare, den tyske statsmannen Georg Heinrich von Görtz blir det första offret i detta maktspel. Omedelbart efter kungens död, blir han tillfångatagen och dömd till döden.

Kung Karl XII:s yngre syster prinsessan Ulrika Eleonora är gift med arvprinsen Fredrik av Hessen-Kassel sedan 1715. Arvprinsen och hans far, landgreve Karl av Hessen-Kassel intrigerar skickligt i bakgrunden. Prinsessan Ulrika Eleonora uppehåller sig i Stockholm, när beskedet över broders död når henne. Hon tar genast kontak med regeringen och det förhandlas.

Innan Carl Fredrik kommer fram till Stockholm, är Sveriges framtida regent redan utsedd. Prinsessan Ulrika Eleonora blir vald till Sveriges drottning.

Samtidigt slutar absolutismen i Sverige. (Med absolutism menas att kungarna har absolut makt i sina riken.)

Det andra offret blir den rättmätige tronarvingen Carl Fredrik. Med en summa silbertaler slängs han ut ur Sverige in i en oviss framtid. Carl Fredrik är 19 år, föräldralös utan något hem. I förhandlingarna med kejsaren i Wien, som Carl Fredrik för tillsammans med sin rådgivare, den mecklenburgiske adelsmannen Bassewitz lyckas Carl Fredrik att få tillbaka sina andelar i hertigdömet Holstein. Hertigdömet Holstein tillhörde det tyska heliga romerska riket. Det var uppdelat i kungliga och gottorpska delar. De kungliga landsdelarna tillhörde den danske kungen. Detta ägde rum 1721. Dynastin Holstein-Gottorp var därmed grundad.

Vi tar ett steg tillbaka i tiden och hamnar i år 1713.

Den gottorpska stadsmannen Georg Heinrich von Görtz får en halsbrytande idé. Han vill genomföra en dynastisk förbindelse mellan Sverige och Ryssland. Detta är mitt i ”Det stora nordiska kriget“, Kung Karl XII är på flykt från tsar Peter den store och hans ryska trupper och befinner sig på osmanskt område. Efter kalabaliken i Bender blir Karl XII tillfångatagen av turkarna. Detta är läget för Sverige, när Georg von Görtz fick sin idé. Den svenska regeringen får höra talas om den och blev ursinnig. I framtiden är det förbjudet att yttra detta förslag igen.

Fyra år senare träffar Georg Heinrich von Görtz tsar Peter I och de håller hemliga förhandlingar i Holland. Han för detta ämne på tal, men även tsar Peter I avvisar förslaget.

Året är 1721, det stora nordiska kriget är avslutat, kung Karl XII är död, kung Fredrik I regerar i Sverige, von Görtz har blivit halshuggen i början av 1719 och tsar Peter utnämner Ryssland till ett kejsarrike och låtit kröna sig till den ryske kejsaren, när han nu kommer ihåg von Görtz idé!

Ett äktenskap mellan hans dotter Anna Petrowna och hertig Carl Fredrik skulle kunna ha en viktig strategisk betydelse för honom och Ryssland. Hertig Carl Fredrik av Holstein-Gottorf blir inbjuden till det ryska hovet av Peter I och hans gemål Katharina.

Kejsar Peter I ska, som svärfar till hertig Carl Fredrik, kräva av Sverige att ge den rättmätige tronarvingen den svenska tronen. Dessutom ska han fodra tillbaka hertig Carl Fredriks landsdelar i hertigdömet Schlesvig, som Danmark tagit beslag på 1713.

Peter I:s planer är följande:
Hans svärson ska därefter som Sveriges kung och hertig av det återställda hertigdömet Schlesvig-Holstein-Gottorp bilda en allians med Ryssland.

Ett av Rysslands stora mål är, sedan generationer av regenter, att få Rysslands öppning mot Östersjön. Efter att förverkligat sina planer med Carl Fredrik, Sverige och hertigdömet Schlesvig-Holstein-Gottorp skulle även Nordsjön komma inom räckhåll för Ryssland.

1724 firades förlovningen mellan hertigen Carl Fredrik och prinsessan Anna Petrowna.

Från och med 1725 förhastar sig händelserna, som kommer att föra framtiden i en annan riktning;

I januari 1725 avlider tsar Peter I – helt oväntat och plötsligt. Hans efterföljare på den ryska tronen blir hans änka, kejsarinnan Katharina I.

I maj gifter sig hertig Carl Fredrik och Anna Petrowna.

Ett år senare, i maj 1726I avlider Kristian August av Lübeck och hans son och efterföljare befinner sig i Sankt Petersburg. Han övertar aldrig officiellt titeln ”furstbiskop av Lübeck” på grund av sin frånvaro.

Karl August och Anna Petrownas yngre syster Elisabeth Petrowna har fattat tycke för varandra. Kejsarinnan, tillika Elisabeths mamma är införstådd med förlovningen.

Det planerade bröllopet mellan Karl August och Elisabeth Petrowna blev uppskjutet, för att kejsarinnan insjuknar. Kejsarinnan Katharina I avlider i maj 1727. Kort därefter insjuknar även Karl August. Han dör ett par veckor senare.

Huvudpersonen Adolf Fredrik von Holstein-Gottorp är bara sjutton år. Hans mor Albertina Frederika av Baden-Durlach driver genom att Adolf Fredrik, trots sin unga ålder får ärva titel Furstbiskop av Lübeck. Därefter kan han som furstbiskop Adolf Fredrik inta sin plats på scenen.
Framtill 1739 skulle Adolf Fredrik bara komma att vara furstbiskop av Lübeck. Först efter detta år skulle han komma att spela den roll, som ödet hade bestämt för honom.

Ingen kan inte ana, hur hans liv ska gestalta sig inom bara några få år, men vi skall inte förbigå händelseförloppet.

I Ryssland bryter maktkamperna ut efter kejsarinnan Katharina I:s död. Prinsessan Elisabeth Petrowna, bara sexton år, gör sig osynlig och lever utanför hovets murar och intriger. I dessa intriger handlar det om liv och död. Elisabeth Petrowna är föräldralös och helt ensam efter det att hennes två år äldre syster och svåger har blivit utkörda ur Ryssland.

Ett ryskt skepp med hertigen Karl Fredrik och hertiginnan Anna Petrowna av Holstein-Gottorf som passagerare lämnar Sankt Petersburg med destination Kiel, huvudstaden i det lilla hertigdömet Holstein-Gottorp.

I februari 1728 föds arvprinsen Carl Peter Ulrich på Kiels slott. Hans mor  Anna Petrowna avlider i maj samma år. 1739 avlider också hans far, hertigen Carl Fredrik von Holstein-Gottorp.

Den elvaårige Carl Peter Ulrich blir hertig av Holstein-Gottorp. Han är omyndig och föräldralös. Han får en förmyndare och hans hertigdöme i Holstein en administrator. Furstbiskop Adolf Fredrik av Lübeck övertar båda uppgifterna!

Adolf Fredrik är hans pappas kusin. Därefter skulle deras framtid konfronteras med helt nya och olika utmaningar.

År 1740 – i Preussen;

Kungen är död! Länge leve kungen!

Fredrik den store känner en lättnad att äntligen slippa pappans dominanta tryck på sig och får äntligen regera själv.

Kejsaren är död! Länge leve ärkehertiginnan Maria Teresia av Österrike, drottning av Ungern och Böhmen!

Kejsarinnan Anna Iwanowna av Ryssland är död. Länge leve babykejsaren Ivan VI av Ryssland!

Det österrikiska arvkriget bryter ut. Kung Georg II av Storbritannien är även kurfurste av Braunschweig-Lüneburg och i denna roll står han i allians med det heliga romerska riket.

Ett år senare, 1741;

  • Frankrike vill bekämpa sin arvfiende Österrike med alla medel.
  • Frankrike understöder de tyska furstarna finansiellt och militäriskt.
  • Den preussiska-sachsiska-bayerska koalitionen visar sina muskler.
  • Det första schlesiska kriget mellan Preussen och Österrike börjar.
  • Frankrike vill försvaga britterna och understöder ett uppror av jakobiterna i Storbritannien.
  • Nästa steg är att förhindra Ryssland, som också har bildat en allias med Österrike, att hjälpa Maria Teresia vid ett eventuellt fientligt angrepp. För detta ändamål blir Ryssland inblandat i ett krig med Sverige.
  • Under denna tid bestämmer Frankrike över den svenska utrikespolitiken.
  • Den svenska regeringen förklarar Ryssland krig i augusti 1741.
  • Redan några veckor senare har den svenska armén lidit ett ordentligt nederlag.
  • Den ryske kejsaren var den ettårige Ivan VI.
  • Hans förmyndare var hans mamma Anna Lepoldowna.
  • I en statskupp november 1741 störtade prinsessan Elisabeth Petrowna Ivan VI från tronen och fängslar honom i Schlüsselburg utanför Sankt Petersburg.
  • Frankrike är positivt inställd till denna statskupp. Det är tänkt att Elisabeth Petrowna ska sluta fred med Sverige.
  • Trots att Sverige har förlorat kriget ställer dess regering orealistiska fodringar och svaret från Ryssland kommer 1742. Ryska trupper marscherar in i Finland och även denna gång besegras Sverige av Ryssland.
  • Drottning Ulrika Eleonora avlider i november 1741. Hon abdikerade redan 1720 till sin mans, arvprinsen Fredrik av Hessen-Kassel, förmån. Deras äktenskap är barnlöst.
  • 1741 finns det ingen tronföljare i Sverige.
  • Kung Fredrik I av Sverige är 65 år, när han blev änkeman. Den svenske regeringen funderar allvarligt på att utse en dansk prins till tronföljare. Det skulle betyda en skandinavisk union.
  • Detta måste den ryska regenten förhindra.
  • I april 1742 kröns kejsarinnan Elisabeth I i Moskva.

Furstbiskop Adolf Fredrik av Lübeck brevväxlade flitigt med Elisabeth Petrowna. Elisabeth måste säkra sin position som kejsarinna. Av den anledningen behövde hon en tronföljare, men hon vill inte gifta sig och hon har inga barn.

I Kiel lever hennes systerson, den föräldralöse hertigen Carl Peter Ulrich av Holstein-Gottorp. Han är dessutom Peter I:s barnbarn och han har hunnit bli fjorton år.

Furstbiskop Adolf Fredrik understöder, såsom Carl Peter Ulrichs förmyndare, kejsarinnan Elisabeth I:s planer att utnämna sin systerson till tronarvingen, storfurste Peter av Ryssland.

Under hösten 1742 lyckas kejsarinnan Elisabeth och furstbiskop Adolf Fredrik lura den unge hertigen att resa till Moskva för att besöka sin moster. Det fanns ingen returbiljett. I november 1742 utnämns han officiellt till storfursten Peter av Ryssland.

I fredsförhandlingarna mellan Ryssland och Sverige går det till som på hästmarknaden, ett prutande och köpslående!

Sverige har öppnat kriget och förlorat.

Elisabeth ställer höga fodringar, det gäller stora områden i Finland och ett högt belopp i skadestånd. Men det fanns ett alternativ! Därigenom skulle anspråken sänkas enormt.

Den 23 juni 1743 äger valet rum; Furstbiskopen Adolf Fredrik väljs av svenska riksdagen till den svenske tronföljaren. Den obetydlige furstbiskopen av Lübeck, Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp har blivit vald till den framtida konungen i Sverige. Tack vare kejsarinnan Elisabeth I av Ryssland!

Från och med november 1742, efter det att kejsarinnan Elisabeth har utsett hertigen Carl Peter Ulrich till sin tronföljare kan man förutse att en Gottorper i framtiden ska regera Ryssland.

Efter valet av Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp ett år senare skulle även en gottorpare regera i Sverige. Ryssland, Sverige och Holstein-Gottorp!

Danmark befarar det värsta för den framtida utvecklingen i Östersjöområdet.

Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp, furstbiskop av Lübeck är självklart förväntansfull, att officiellt få veta resultatet av valet i Stockholm. Hans familj är samlad hos hans mor i hennes änkesits i Hamburg, där alla är lika nervösa som Adolf Fredrik.

Förutom Adolf Fredrik och hans mor är hans båda bröder Fredrik August och Georg Ludvig och även hans syster Johanna Elisabeth av Anhalt-Zerbst med sin dotter Sofia Augusta Frederika närvarande.

Systerdottern Sofia Augusta Frederika ska komma att nitton år senare – som den ryska kejsarinnan Katharina II – skriva sin egen historia.

Tidningen ”Hamburger Correspondent” informerar sina läsare hur läget är;

Systerdotter, den senare kejsarinnan Katharina II skriver i sin dagbok om den svenska delegationen anträffande den 16 juni 1743.

Kapten Baron von Stahl von Holstein läser upp:
Hans kungliga höghet furstbiskop Adolf Fredrik utnämns formligt till Sveriges tronföljare.

Läsarna kan följa den framtida svenske kungen till den festligt belysta svenska staden Wismar. Därifrån fortsätter resan till Stralsund. Även den staden är svensk. Resan fortsätter över Östersjön, eskorterad av ryska krigsskepp – som skydd för eventuella danska angrepp.

Det festliga intåget i Stockholm ägde rum den 14 oktober 1743.

1744 gifter sig kronprins Adolf Fredrik av Sverige med prinsessan Lovisa Ulrika av Preussen. Hon var kung Fredrik II av Preussens syster. Hon är 24 år, när hon genom giftermålet blir den svenska prinsessan Lovisa Ulrika.

Kejsaren i Wien förklarar 1745 hertig Carl Peter Ulrich för myndig. Därmed upphävs kronprins Adolf Fredriks uppgift att vara förmyndare för Carl Peter Ulrich och administrator för hertigdömet Holstein-Gottorp. Titeln som furstbiskop av Lübeck övergår till hans yngre bror Fredrik August 1750.

Kungen är död! Länge leve kung Adolf Fredrik av Sverige!

Adolf Fredrik blir svensk kung den 25 mars 1751. Han kröns i november samma år. Hovet i slott Drottningholm är ett kulturellt centrum och gynnar konsten under drottning Lovisa Ulrikas regi. Detta äger rum i höjdpunkten under rokoko- och upplysningstiden. Den dominanta drottningen har dock svårt att identifiera sig med sitt nya hemland och dess befolkning.

Kung Adolf Fredrik blir inte kejsarinnan Elisabeths lakej, som hon hade spekulerat kring. Istället blir han en spelboll mellan de olika politiska intressen i landet och sin ambitiösa gemål Lovisa Ulrika, som strävar att utöka hans makt. Kungen hade inget att säga till om i Sverige.

Anledning till Adolf Fredriks politiska blekhet beror på att regeringen under de båda föregående regenterna, Ulrika Eleonora och Fredrik I tagit tillbaka makten efter enväldets tidsepok.

Adolf Fredrik är en vänlig man, som vinner en viss popularitet bland befolkningen. Han har en stor vänskapskrets. Som regent intresserar han sig mest för exerciser med soldater och militäriska frågor. Hans älsklingssysselsättning under regeringstiden är att svarva snusdosor, som han presentar sina vänner med. Kung Adolf Fredriks hälsa är inte den bästa. Han uppehåller sig gärna i kurorten Loka, där han badar spa.

Den 11 februari 1771 är kungaparet bjudna till bal. Kungen stannar inte länge. Han vill vara utvilad för nästa dag. Drottningen dansar till sent på natten. Nästa dag upptäcker hon att hon hade druckit lite väl mycket och tillbringar nästa dag i sängen. Även en drottning kan ha en baksmälla!

Anledningen till att kungen vill vara utvilad, är att hans franske köksmästare har lovat honom att laga hans favoritdessert. Kung Adolf Fredrik äter ensam den ödesdigra måltiden tisdagen den 12 februari 1771, eftersom drottningen ännu inte hade lämnat sin säng. Kungen har god matlust. Han började med ett berg med ostron. Han drack champagne. Nästa rätt består av surkål, kött och rovor. Därefter stod det hummer, kaviar och böckling på matsedeln.

Kung Adolf Fredrik fortsätter att dricka champagne. Och matportioner är stora och han njuter av dem. Som avslutning serverades hans älsklingsefterrätt. Hetvägg. Hetväggen påminner om det nordtyska bakverket Heiße Wecken. (Semlan skulle komma först 50 år senare.)

Kung Adolf Fredrik äter inte bara en hetvägg, inte heller två. Han lyssnar inte till sin kropps varningssignaler. Han lär ha stoppat i sig fjorton hetväggar.

Kungen skriker till. Han faller omkull och bärs till sängs, där han strax därefter genomlider en kvalfull död.

Kung Adolf Fredrik är den kungen, som de svenska skolbarnen har lättast att minnas.

Publicerat i Vad hände när? | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Hermans Historia – Karl XI

Karl XI föddes 1655 och var bara fem år gammal när hans far dog. När han så småningom blev myndig och kunde ta över kungamakten, var landet i krig mot Danmark. I det blodiga slaget vid Lund 1676 slogs det danska försöket att återerövra Skåne tillbaks. Karl XI kom att bli en motståndare mot krig och han var den svenske kung under stormaktstiden som skapade längst fred i landet. I två episoder berättar Herman Lindqvist om Karl XI:s tid och om en spännande svensk konung.

Publicerat i Dokumentär om Göteborgs Historia | Etiketter , | Lämna en kommentar

Kryssning på Göta kanal

Göta kanal är ett av de mest anmärkningsvärda vattenvägar i världen och en av de kommunikationslänkar mellan Sveriges två största städer. Kanalen i sig är 190 km lång, grävde det mesta för hand. Mellan 1810 och 1832 cirka 58 000 soldater bort 300 000 kubikmeter berg och jord för att skapa den tre meter djupa och ca. 14-meter breda kanalen. Byggherre och definitivt den som främjat projektet starkast var Baltzar von Platen.

 

Publicerat i Dokumentär om Göteborgs Historia | Etiketter | Lämna en kommentar

Med Rundtursbåt i Göteborg

Paddan turer har varit Göteborgs mest populära sigtseeing sedan 1939. Turen som visas på den här filmen spelades in på 1950-talet. Följ med oss ​​genom vallgraven och ut till hamnen.

Publicerat i Dokumentär om Göteborgs Historia | Etiketter , | Lämna en kommentar

Film om Nya Älvsborgs Fästning

Publicerat i Dokumentär om Göteborgs Historia | Etiketter | Lämna en kommentar